Han sover bort dagen, göra slut?

Jag vet inte hur jag ska göra! Jag är ganska morgonpigg, går upp runt sju och dricker kaffe. Öppnar ett fönster och njuter av luften, stillheten, fågelsången. Lyssnar på radio och äter frukost. Sedan börjar dagen och alla bestyr.

Min kille sover till 13-14. Detta är ett jätteproblem för mig. Dels är det många timmar som vi går miste om med varandra (när han vaknar vid 13 ska han ju äta frukost och göra sig i ordning också så han är inte "klar" innan 15). Då har jag varit vaken i 8 timmar redan! Jag känner också att det är tråkigt att han missar roliga saker som händer på dagen, som idag när jag ska på vernissage, trädgårdsmässa och andra aktiviteter. När han vaknar är allt stängt och det vi kan göra är typ att äta mat och kolla på tv.

Det kanske inte verkar som ett stort problem, men ärligt talat så får det mig att fundera på att göra slut. Jag tror inte jag kan leva med någon som har så totalt olik dygnsrytm? Jag älskar ju att äta frukost, gå morgonpromenad och njuta av arla morgonstund, och att inte kunna dela det med honom gör ont i mig. Dessutom irriterar det mig att han sover bort dagen, missar aktiviteter och inte får lika mycket gjort som jag. Vi kan inte heller sova ihop eftersom han är vaken hela natten och kollar på serier och surfar och jag försöker sova. När jag vaknar på morgonen så har han nyss somnat!

Jag älskar honom, men det är verkligen ett stort problem. Någon som har erfarenhet av att vara hop med någon med helt annan dygnsrytm? Är det värt att ens försöka? Tänker på framtiden men barn och sånt, det kan ju inte funka att sova hela förmiddagen då? Blir dessutom irriterad när jag inte kan få tag på honom under hela förmiddagen. Vi kan aldrig äta lunch ihop och ja... han orkar aldrig hitta på saker på dagen. För han sover ju.

Se till att hitta en ny kille som vet hur ett normalt liv skall levas. Gör slut omgående

Jag vet inte hur jag ska göra! Jag är ganska morgonpigg, går upp runt sju och dricker kaffe. Öppnar ett fönster och njuter av luften, stillheten, fågelsången. Lyssnar på radio och äter frukost. Sedan börjar dagen och alla bestyr.

Min kille sover till 13-14. Detta är ett jätteproblem för mig. Dels är det många timmar som vi går miste om med varandra (när han vaknar vid 13 ska han ju äta frukost och göra sig i ordning också så han är inte "klar" innan 15). Då har jag varit vaken i 8 timmar redan! Jag känner också att det är tråkigt att han missar roliga saker som händer på dagen, som idag när jag ska på vernissage, trädgårdsmässa och andra aktiviteter. När han vaknar är allt stängt och det vi kan göra är typ att äta mat och kolla på tv.

Det kanske inte verkar som ett stort problem, men ärligt talat så får det mig att fundera på att göra slut. Jag tror inte jag kan leva med någon som har så totalt olik dygnsrytm? Jag älskar ju att äta frukost, gå morgonpromenad och njuta av arla morgonstund, och att inte kunna dela det med honom gör ont i mig. Dessutom irriterar det mig att han sover bort dagen, missar aktiviteter och inte får lika mycket gjort som jag. Vi kan inte heller sova ihop eftersom han är vaken hela natten och kollar på serier och surfar och jag försöker sova. När jag vaknar på morgonen så har han nyss somnat!

Jag älskar honom, men det är verkligen ett stort problem. Någon som har erfarenhet av att vara hop med någon med helt annan dygnsrytm? Är det värt att ens försöka? Tänker på framtiden men barn och sånt, det kan ju inte funka att sova hela förmiddagen då? Blir dessutom irriterad när jag inte kan få tag på honom under hela förmiddagen. Vi kan aldrig äta lunch ihop och ja... han orkar aldrig hitta på saker på dagen. För han sover ju.

Jag vet inte hur jag ska göra! Jag är ganska morgonpigg, går upp runt sju och dricker kaffe. Öppnar ett fönster och njuter av luften, stillheten, fågelsången. Lyssnar på radio och äter frukost. Sedan börjar dagen och alla bestyr.

Min kille sover till 13-14. Detta är ett jätteproblem för mig. Dels är det många timmar som vi går miste om med varandra (när han vaknar vid 13 ska han ju äta frukost och göra sig i ordning också så han är inte "klar" innan 15). Då har jag varit vaken i 8 timmar redan! Jag känner också att det är tråkigt att han missar roliga saker som händer på dagen, som idag när jag ska på vernissage, trädgårdsmässa och andra aktiviteter. När han vaknar är allt stängt och det vi kan göra är typ att äta mat och kolla på tv.

Det kanske inte verkar som ett stort problem, men ärligt talat så får det mig att fundera på att göra slut. Jag tror inte jag kan leva med någon som har så totalt olik dygnsrytm? Jag älskar ju att äta frukost, gå morgonpromenad och njuta av arla morgonstund, och att inte kunna dela det med honom gör ont i mig. Dessutom irriterar det mig att han sover bort dagen, missar aktiviteter och inte får lika mycket gjort som jag. Vi kan inte heller sova ihop eftersom han är vaken hela natten och kollar på serier och surfar och jag försöker sova. När jag vaknar på morgonen så har han nyss somnat!

Jag älskar honom, men det är verkligen ett stort problem. Någon som har erfarenhet av att vara hop med någon med helt annan dygnsrytm? Är det värt att ens försöka? Tänker på framtiden men barn och sånt, det kan ju inte funka att sova hela förmiddagen då? Blir dessutom irriterad när jag inte kan få tag på honom under hela förmiddagen. Vi kan aldrig äta lunch ihop och ja... han orkar aldrig hitta på saker på dagen. För han sover ju.

Jag känner också att det är tråkigt att han missar roliga saker som händer på dagen, som idag när jag ska på vernissage, trädgårdsmässa och andra aktiviteter. När han vaknar är allt stängt och det vi kan göra är typ att äta mat och kolla på tv.

Dessutom irriterar det mig att han sover bort dagen, missar aktiviteter och inte får lika mycket gjort som jag.

Det är ju helt uppenbart att du värderar din lördagsvernissage och din morgonfågelsång mer än din pojkväns fria val att spendera sin lediga tid med vad han själv finner vara behagligt. Du vill att han ska anpassa sig till dig, anamma din dygnsrytm och (helst) dina intressen. Nu gör han inte det och det är för dig ett problem.

Jag anser att du ska göra slut med honom. Du gör er båda en tjänst. Du kan träffa ett morgonpiggt pretto som sätter på sig sin polotröja och sina mörka glasögon innan tuppen gal så att ni tillsammans kan inbilla er att ni "tar vara på dagen". Din nuvarande pojkvän kan träffa en mer laidback normal kvinna som han kan få lov att vara sig själv med. Win/win.

Det har gått 10 år sen TS skrev i tråden så jag tror nog att hon löst problemet på ett el annat sätt... Lite onödigt bumpa en sån här tråd efter 10 år..

Så här tio år senare, hur gick det?

Är ni fortfarande ihop?
Sover han lika länge nu också?

Som sagt var ju detta 10 år sen men vill ändå säga, när nu tråden väckts från de döda, att var det nån som skulle göra slut här var det ju han. Du låter vedervärdig.

Tag lärdom ni unga , använder er tilltänkta partner ordet "aktiviteter" i något sammanhang fly fort som fan.

Exaktemente.

Som sagt så var detta över tio år sedan. Självklart tog det slut (strax efter att jag skrev trådstarten). Han sover än idag bort sina dagar och är singel och alkoholiserad (det var han redan då men jag hade inte förstått det).

Själv hittade jag en man som har samma dygnsrytm som jag och vi har hunnit få ett helt gäng ungar. Så allt blev bra. För mig åtminstone.

Och trots alla barn och år så har vi fortfarande samma dygnsrytm och kan hitta på saker på dagarna och går och lägger oss samtidigt. Det är livskvalitet må jag säga haha.

Jag vet inte hur jag ska göra! Jag är ganska morgonpigg, går upp runt sju och dricker kaffe. Öppnar ett fönster och njuter av luften, stillheten, fågelsången. Lyssnar på radio och äter frukost. Sedan börjar dagen och alla bestyr.

Min kille sover till 13-14. Detta är ett jätteproblem för mig. Dels är det många timmar som vi går miste om med varandra (när han vaknar vid 13 ska han ju äta frukost och göra sig i ordning också så han är inte "klar" innan 15). Då har jag varit vaken i 8 timmar redan! Jag känner också att det är tråkigt att han missar roliga saker som händer på dagen, som idag när jag ska på vernissage, trädgårdsmässa och andra aktiviteter. När han vaknar är allt stängt och det vi kan göra är typ att äta mat och kolla på tv.

Det kanske inte verkar som ett stort problem, men ärligt talat så får det mig att fundera på att göra slut. Jag tror inte jag kan leva med någon som har så totalt olik dygnsrytm? Jag älskar ju att äta frukost, gå morgonpromenad och njuta av arla morgonstund, och att inte kunna dela det med honom gör ont i mig. Dessutom irriterar det mig att han sover bort dagen, missar aktiviteter och inte får lika mycket gjort som jag. Vi kan inte heller sova ihop eftersom han är vaken hela natten och kollar på serier och surfar och jag försöker sova. När jag vaknar på morgonen så har han nyss somnat!

Jag älskar honom, men det är verkligen ett stort problem. Någon som har erfarenhet av att vara hop med någon med helt annan dygnsrytm? Är det värt att ens försöka? Tänker på framtiden men barn och sånt, det kan ju inte funka att sova hela förmiddagen då? Blir dessutom irriterad när jag inte kan få tag på honom under hela förmiddagen. Vi kan aldrig äta lunch ihop och ja... han orkar aldrig hitta på saker på dagen. För han sover ju.