Danska Ørstedt bygger en metanolfabilk i Ö-vik.
https://www.liquidwind.se/news/flags...elektrobransle
EU och Gates Foundation betalar.
e-metanol är ett stort samtalsämne på COP28. Idén är att använda el (när den är billig) och producera metanol från vätgas och atmosfäriskt CO2. Det är alltså en form av CO2-fångst.
Fördelen med detta är inte bara miljömässigt, utan att tekniken är välkänd och färdig att tas i produktion. Bara att blåsa på! Ja, förutsatt att elen är billig, då!
För verkningsgraden är ca 18%. Alltså: Man får ut bränsle som när den omvandlas till el igen ger ut 18% av den el man körde in i processen.
Man kan också använda e-metanol som bränske i olika typer av förbränningsprocesser, inklusive som motorbränsle. Då är verkningsgraden ännu lägre; ca 12%.
Hela idén är att man skall kunna använda el som "blir över", till exempel från vindkraftverk när det blåser "för mycket". e-metanolen blir alltså ett slags batteri; man lagrar energi som senare kan återanvändas, om än med stora förluster.
Det är alltså inte en process som man skulle vilja driva med reglerbar kraft, typ vattenkraft eller kärnkraft, utan det är bara tänkbart för sol och vind, och bara då insatsvaran (elektricitet) är billig.
Det är ju bra att någon gör något på riktigt också. Ørstedt, företaget som bygger den första anläggningen, presenterar sig såhär på sin hemsida:
Mina frågor:
- Är detta framtiden?
- Kan man driva en process lönsamt om verkningsgraden är så super-låg?
(PS! Det finns inga realistiska förhoppningar att förbättra verkningsgraden i någon högre grad i framtiden. Detta är vad vi har att leva med; det är ren kemi o fysik som sätter begränsningarna. DS!)
https://www.liquidwind.se/news/flags...elektrobransle
EU och Gates Foundation betalar.
e-metanol är ett stort samtalsämne på COP28. Idén är att använda el (när den är billig) och producera metanol från vätgas och atmosfäriskt CO2. Det är alltså en form av CO2-fångst.
Fördelen med detta är inte bara miljömässigt, utan att tekniken är välkänd och färdig att tas i produktion. Bara att blåsa på! Ja, förutsatt att elen är billig, då!
För verkningsgraden är ca 18%. Alltså: Man får ut bränsle som när den omvandlas till el igen ger ut 18% av den el man körde in i processen.
Man kan också använda e-metanol som bränske i olika typer av förbränningsprocesser, inklusive som motorbränsle. Då är verkningsgraden ännu lägre; ca 12%.
Hela idén är att man skall kunna använda el som "blir över", till exempel från vindkraftverk när det blåser "för mycket". e-metanolen blir alltså ett slags batteri; man lagrar energi som senare kan återanvändas, om än med stora förluster.
Det är alltså inte en process som man skulle vilja driva med reglerbar kraft, typ vattenkraft eller kärnkraft, utan det är bara tänkbart för sol och vind, och bara då insatsvaran (elektricitet) är billig.
Det är ju bra att någon gör något på riktigt också. Ørstedt, företaget som bygger den första anläggningen, presenterar sig såhär på sin hemsida:
Citat:
Man inser att de har mycket att tjäna på att hitta en användning för sin vindkraft när ingen annan vill köpa den.
Ørsted develops, constructs, and operates offshore and onshore wind farms, solar farms, energy storage facilities, renewable hydrogen and green fuels facilities, and bioenergy plants.
Mina frågor:
- Är detta framtiden?
- Kan man driva en process lönsamt om verkningsgraden är så super-låg?
(PS! Det finns inga realistiska förhoppningar att förbättra verkningsgraden i någon högre grad i framtiden. Detta är vad vi har att leva med; det är ren kemi o fysik som sätter begränsningarna. DS!)
