Varför skrev Frans G. Bengtsson "Tärningkast" utan fog-s?

Finns det något ord "Tärn"? Tärning skulle då kunna var en form av det snarare än substantivet tärning?

Nu passade det inte riktigt men jag började tänka på förtäring som i att äta. Hade det funkat så hade Tärningkast kunnat betyda typ matkrig i skolbespisningen? Hursomhelst, täring är inte tärning. Men tärn skulle kunna vara ett ord i sig, även om jag inte vet vad.
Med Frans G ska man väl söka svaren i norra Skåneland i Göingebygden och vad som talas där?

Tror han helt enkelt inte gillade foge-s. En tår föll över att hederligt folk gick från "tärnings kast" till "tärningskast" eftersom de flesta skiter i språk. Ett stilla uppror. Få vågar ifrågasätta ifall man kan verka dum.

Han tyckte kanske att det var onödigt. Ingen säger stenskast eller brevsinkast. Om det istället handlat om tändstickor kan man dock fråga sig hur han hade resonerat.

Finns det även en dikt i samlingen med detta namn, och förekommer ordet i den dikten? Det kan vara så att s-ljudet inte rimmar (höhö) med den satsmelodi som förekommer i dikten.

Som i Konungaböckerna, där det väl talas om ett antal kungar.

Till exempel. Men inte som i ett bälgaspel, som bara har en bälg.

SAOB upplyser om att tärning- utgjorde faktiskt bruk under 1600–1700-talen, och att variant med foge-s eller andra genitivformer är av senare datum.

-artad: tärning- 1789. tärnings- 1894
-kast: tärning- 1701–1947. tärninga- c. 1645–1688. tärninge- 1739–1818. tärnings- 1579
-lek: tärning- 1750. tärnings- 1852
-spel: tärning- c. 1635–1947. tärninga- 1709. tärninge- 1686–1766. tärnings- 1628

Gissningsvis hade den gode Bengtsson läst äldre litteratur och därmed fastnat för en äldre form.

Nej, du har missförstått SAOB:s notation och förtigit ett "osv". Det SAOB med sin alfabetiska uppräkning av formerna upplyser om är att tärningskast är belagt kontinuerligt från 1579 till artikelns färdigställande och att de historiska varianterna tärningakast, tärningkast och tärningekast är belagda under de angivna perioderna.