Citat:
Ursprungligen postat av
Extinctionist
Varje gång jag har öppnat mig om något problem så har jag ångrat mig. Vill inte ha något mer att göra med psykiatrin nånsin mer. Tyvärr så är det inget alternativ ibland. Då gäller det att låtsas vara trevlig och att allt är bra så blir man iallafall utsläppt i god tid.
Jag skulle vilja applicera det poliser säger till medborgare i USA, det skulle jag vilja applicera på psykiatrin i Sverige: "Allt du säger kan och kommer att användas emot dig, du har rätten att förbli tyst".
Att öppna upp för psykiatrin leder alltså endast till att det man säger används mot en, och kommer användas vid framtida domar och annat som "fakta" mot en - trots att psykiatrins personal godtyckligt vinklar allt man säger så att det blir någonting annat än det man sagt.
T.ex. om jag berättar att jag blir mobbad, men att jag slog till mobbaren i självförsvar, eller för att jag blev arg - då skulle psykiatrin endast ta med mitt våld och att jag blev arg, men underlåta att ta med att jag själv då blev mobbad - nu hittar jag på den situationen, men jag har uppgett liknande saker och allt som de skrev ner var det dåliga som jag själv gjort - helt utan kontext - allt det man nämnde om andras ageranden som föranlett ens egna agerande det utelämnades.
Målet för psykiatrin är alltså att framställa patienten som skurken, som den klandervärda personen - så vill man istället få förståelse för att man är mobbad i skolan så är det inte dem man skall snacka med, utan Barnens rätt i samhället.
PS: Genom att inte nämna vad andra utsatt patienten för, så öppnar det ju upp för att skylla patientens "hämndaktioner" på psykiatriska diagnoser istället.
Så de utelämnar andras ageranden, och skyller på diagnoser som skäl för patientens agerande istället.