Ihop med exet igen, orolig för framtiden

Att få barn är det störta och finaste som finns, anser jag. Han fick barn med henne och de separerade.

Han kanske gärna vill ha barn med dig och känner att du är helt rätt person för honom att få barn med. Men han har upplevt att få barn och sedan separerat... Säkert med mycket smärta för både honom, hans ex och deras gemensamma barn som följd. Han behöver därav förmodligen tid för att våga göra om detta med att skaffa barn, med risk för ytterligare en separation och plötsligt ha två ex som han har minderåriga barn med.

Så. Även om han verkligen skulle vilja ha barn med dig, så är det inte säkert att han är redo ännu att chansa. Och han kanske aldrig blir redo för detta.

Vill du verkligen ha honom, så kanske du får vara beredd på det: att det kanske inte blir några barn.

Vill du ha barn, så behöver du vara taktisk nu, iom. att du är 32 år.
- Ge ert förhållande max 6 månader till.
- Säg till honom, redan idag, att du vill ha barn och vill ha det med honom, helst innan du är 35 år. Sedan nämner du det inget mer.
- Var under de här 6 månaderna ditt finaste och bästa jag, ha fina månader ihop med honom utan att vara tjatig om barn etc.
- Om inget förändras under dessa 6 månader så får du dumpa honom och åter säga "jag vill ha barn innan jag är 35 år, som jag har sagt till dig redan. Vårt förhållande står still, så nu behöver jag göra slut och finna en man som vill ha barn med mig".
Sedan går du och letar efter en man som vill ha barn med dig. Och vänder dig aldrig om igen.

Det är lite komplicerat. Egentligen var vi ihop i ca 1,5 år, men första 10 månaderna var en distansrelation. Det pga att jag temporärt jobbade i en annan stad konstiga tider och pendlade till hans (som är min hemstad).

De gånger jag besökte honom kunde jag bli sårad att han träffade familj (t,.ex släktingar när sonen inte var med) utan mig, men insåg senare att det var i skedet då vi var rätt nya och setts i snitt MAX 3 ggr/månad. Pga avståndet kände jag att vi inte lärde känna varandra i vardagen vilket gjorde min längtan starkare.

När jag flyttat till hans stad gick det snabbt att bli introducerad till hans krets inklusive son. EGENTLIGEN hade jag inte bråttom att flyta ihop osv men det faktum att han inte tog upp saker som ihopflytt själv (hade räckt med "i framtiden kan vi bo här och där osv) blev jag osäker och där blev jag pushig och startade bråk, sände pikar vilket förgiftade relationen. Helt fel sätt att hantera det på men allt gjorde så ont i mig. Jag kokade liksom över. När jag tog upp diskussionen bedyrade han att han ville ha fler barn och bli sambo men jag ville ha en tydligare tidslinje. Föreslog typ "om ett år?" och hans svar blev "ja det låter väl rimligt". utan att han själv någonsin tog upp det först. KAnske tyckte han det bara var färdigdiskuterat? Vad vet jag. Han var ju bra på att bekräfta mig i andra handlingar som t.ex inkludera mig och säga att han var så kär i mig.

Mitt enda seriösa ex gick VÄLDIGT fort fram. Nu hade han inte barn men det är ungefär den referensramen jag har vilket

Mitt ex och jag har återupptagit kontakten och nu träffats i ca 2.5 månader. I början sågs vi ca 1 gång i veckan och sms:ade lite däremellan, på hans initiativ har han vid eyt par tillfällen kallat oss för "par" och "ihop", messar dagligen och ses i snitt kanske 2-3 gånger i veckan. Så saker verkar röra sig framåt sakteliga.Det känns lätt och stämningen är fin.

Vi gjorde slut i höstas och hade nollkontakt i ca 5 månader innan vi började ses igen. Han gjorde slut för att han ansåg att jag var pushig och stämningen mellan oss dålig. Han var relativt nyseparerad efter en lång relation och ville ta det lugnt. Detta ledde till bråk och till slut gick han från att vara jättekär i mig till för osäker på sina känslor . Vi med åkte på semester tillsammans med hans familj och 5-åriga son och jag var inkluderad i hans krets även om jag tyckte det tog lite väl lång tid innan jag blev det vilket också hade skapat tjafs mellan oss. Totalt var vi ihop i lite över 1 år innan uppbrottet.

I grunden var vi överens om att vi på sikt ville samma saker dvs samboskap och barn. Han tog aldrig upp saker om framtiden vilket gjorde mig osäker på honom. När jag tog upp t.ex ihopflytt och barn tyckte han det var för tidigt men att det var dit vi var på väg.

Jag är så orolig för framtiden. Är 32 och vill ha barn. Han är 40 år och jag ser honom som mitt livs kärlek, dock osäker på vad han vill.*

Tänker ibland att eftersom han önskar fler barn skulle han inte slösa mer tid på mig, men man vet aldrig. Vill inte pusha honom eftersom han sist inte tyckte jag gav honom utrymme att ta initiativ i relationen. Han har ännu inte återintroducerat mig i sin krets. Vi var förvisso på middag med hans vänner förra veckan men han har ännu aldrig förrslagit att se tillsammans med sonen eller när han träffat sin familj.

Vad tycker ni, hur lång tid ska man ge det? Vill absolut inte ta upp det först eftersom jag vill att sådana intiativ ska komma från HONOM och inte pusha som sist. Det är ännu tidigt i skedet vilket jag är medveten om, men ite längre SÅ tidigt att en återintroducering vore absurd. Vad är "rimligt" att förvänta sig? Vad anser ni, kloka och erfarna flashbackare?

"och jag ser honom som mitt livs kärlek"

Tycker du ska gå all in.
Befann mig en gång i samma sits.
Det var det bästa avgörandet i mitt liv kanske.
Så mitt råd är klart.

/VV

Hade du återförenats med ett ex alltså?JAG vill gå all in, verkligen. Hoppas han också vill det.