Citat:
Ursprungligen postat av
Joponen
Jag tjänar ytterligare ett par hundra euron mer än detta exempel. Men nej, det är inte saltat. Du såg själv exempel som en annan skrev. Ett RUM kostar 600-700€.
Jag har bott tidigare med roomies runt Lelylaan (absolut ej centralt) med pris på cirka 1800€. Min kompis som bodde i centrala centrala Amsterdam betalade 2500€ för en nedgången studio.
Om du (ni) inte visste det är det en enorm housing crisis i Nederländerna, det beror såklart inte på marknadshyror men det är en del av problematiken.
Har även hört första hand om hur rika kineser köper en svindyrt lägenhet och låter sitt barn bo där för att studera, för att sedan sälja lägenheten.
Det finns en lag som säger att man måste bo i sitt boende i 5 år innan man får hyra ut den. Finns såklart sätt att gå runt detta. Inte bara i Amsterdam utan i väldigt många stora städer så går det inte för vanligt folk att bo och jobba i staden, speciellt som ensamstående. Finns hur mycket att läsa som helst om detta.
Vill du kolla lägenhet i Nederländerna gå in på pararius.nl eller funda.nl och skapa din egen uppfattning. När jag gick på visning var det inte ovanligt med 50pers per visning. Multiplicera med 5 visningar och du förstår att priserna kan sättas så högt pga efterfrågan.
Mvh
Mjo, jag tror jag förstår problematiken.
Dock är en del av situationen att mycket centralt boende i tätorter
överlag har potential att ge högre levnadsstandard, just för att snittrestiden blir kortare.
Om du bor två mil utanför Stockholm men jobbar på Norrmalm, då är det lite förståeligt. Lönerna på Norrmalm bör generellt vara högre än många andra platser, även om jag inte känner till exakta siffror, och boendekostnaden bör vara lägre två mil bort.
Om du i den situationen bara byter plats på ditt boende och ditt arbete så blir läget ett annat.
I det fallet kanske din lön
överlag är lite lägre, medans boendet kostar mer. Och din restid till jobbet kommer att vara exakt densamma.
Men du har en väldigt direkt fördel med att bo på Norrmalm. Din genomsnittliga restid till större delen av hela staden kommer att vara lägre, och då har du en generellt större frihet att t.ex. byta jobb eller besöka specifika affärer eller andra inrättningar med en lägre snittinverkan på din fritid.
Dock har allt det här rubbats markant av privatpersoner som antingen helt privat, eller via företag, använder bostäder som investeringsobjekt. Och staten och kommunerna tillåter detta i viss utsträckning.
Hade bostadspriserna sett samma prisutveckling som fläsk och andra matvaror senaste 50 åren så hade medianpersonen snarare betalat typ 10-15% av lönen för sitt boende. Men så är det tyvärr inte, utan ofta mycket mer.
Även om bostadsmarknaden inte hade blivit så rubbbat som den är av investeringsintressen så hade dock bostadskostnaderna antagligen ändå inte sjunkit i pris lika mycket som mat. Snarare ökat ändå, om än mycket mindre än de nu har gjort.
Detta för att markyta inte är en vara som vara som inte går att outsourca eller optimera produktionen av på samma sätt.
För att råda viss bot på det kan jag anse att det bör vara lagkrav på en minimumgräns i antalet invånare per kvadratmeter markyta som nya bostäder nära tätortskärnor byggs.
Alltså, det bör vara förbjudet att bygga något annat än riktigt höga skyskrapor inom en viss radie från stadskärnan. Gärna med en maxgräns på hur stor snittbostaden får vara.
För det är inte rimligt att topologiskt attraktiva bostadsområden ska tillåtas bli bristvaror.
Kineserna har iallafall förstått detta i någon omfattning. För vissa hyreshus de bygger är
riktigt stora, precis som det borde vara.
