Citat:
Ursprungligen postat av
HenAnnan
Kan så vara, men att ligga för lågt i ränta innebär två saker, som inte är bra för svensken:
- Investerare kommer titta efter kapitalplaceringar utomlands vilket medför valutautförsel
- Valutautförsel innebär att kronan försvagas
En svag valuta är tillfälligt bra för exporten (Palme körde detta i mer än 10 år; försvagade valutan med ständiga devalveringar), men det innebär att importen blir dyrare och därmed tänder inflationsbrasan igen.
Dessutom fördröjer det nödvändiga strukturomvandlingar som annars skulle kommit upp till ytan. Dessa probem försvinner inte med en svag valuta, de bara skjuts på framtiden, vilket innebär att man fortsätter att "göra fel" i ekonomin. Sammantaget och långsiktigt innebär det att ekonomin fungerar sämre vilket leder till att svensken blir fattigare.
Rent generellt kan man väl tycka att räntan inte är för hög, utan möjligen långsiktigt för låg.
Inte för att jag ofta brukar komma i Palmes försvar, men 70- och 80-talets devalveringar var mer ett misslyckande av "den tredje vägens" politik snarare än en medveten strategi. I alla fall om man får tro Feldt och hans memoarer, som han skrev efter sitt avträde från finansministerposten.
Man trodde att man skulle kunna uppehålla låg arbetslöshet och en gigantisk och ineffektiv offentlig sektor (med stora budgetunderskott) och samtidigt få ner en skenande inflation. Trots att fackförbunden var extremt starka och skulle ges ytterligare makt i form av löntagarfonderna, var tanken att de skulle hålla tillbaka löneökningarna för att råda bot på inflationen.
När det inte skedde, och reallönerna ökade varje år fanns det för Riksbanken inget val än att ständigt devalvera kronan för att råda bot på underskott i både budget och bytesbalans. Inte förrän korthuset föll ihop under 90-talets finanskris började man ändra strategi. Då kunde man ju förstås lägligt lämna över makten till borgarna så var hela röran plötsligt deras fel.
