Är religion orsaken till dödsångest?

Så låter det om man är deprimerad och fylld av ånger, skulle jag tro. Har svårt att tro att det finns friska människor som innerst inne inte besitter ett hopp om en (bättre) framtid efter döden, även fast man inte nödvändigtvis är övertygad om det.

Jag är varken deprimerad eller ångerfull. Men evigt liv hoppas jag inte på. Visst om det är ett paradis där allting alltid är perfekt, men det är bara önsketänkande. Att bara somna in och att medvetandet försvinner är ju inget att vara rädd för.

Man förstår då du är en liten leksak för aliens som markerar revir jämt.
De skiter verkligen i vad man säger alltså.
Att de orkar gå upp på morgonen..
Det är såna där som står i ansiktet på en hela tiden.

Någon skrev att gud har fiender.
Kan det vara att vi ville vara ifred ibland ?
Som är deras lilla dilemma ?

Dags att stå för att man alltid valde satan kanske?
Så släpper vi hela gud ville komma hit för mys grejjen?
Men stackars era barn när de tror att ni är karuseller och åk attraktioner.

Inte smart att göra narr av sin egen kristendom jämt heller.
Men då är det alltså andras fel?

Det finns inte, det faller på sin egen orimlighet det eviga paradiset. Jag tycker dock att det inte finns något efterliv alls är förjävligt nu medan man lever. Att ens livshistoria och ens relationer bara sopas undan får mig att må fysiskt illa.