På en svensklektion i min brors klass spelade några elever upp en scen ur Strindbergs
Erik XIV, där någon - antingen kungen eller en av hans rådsherrar - säger "Det känns om självaste Fan vore i antågande!". Just då knackade det på dörren, och in kommer en kille som haft ledigt för ett besök hos tandläkaren. Hela klassen tittade förstås mot dörren och hälsade hans entré med skrattsalvor, utan att han förstod någonting.