Jag säger [æin 'pæi.ɛm] —
'en pm', och [it lɛg] —
'ett leg'. Är det kanske just i södra Sverige som
'pm' behåller
promemorias feminina genus från latinet?
Jag har svårt att tro att förkortningar skulle vara benägna att byta genus just när de bildas, eller vara mer benägna att byta genus än andra ord är. Finns det fler exempel? Eller kan det vara för att neutrum brukar tilldelas ord som symboliserar känslokallhet, omänsklighet och oföränderlighet? Det skulle säkert kunna störa någon att säga t ex: Jag skulle gå på WC men
han var låst. Så då säger man "... men
det var låst [där]." Varpå en lyssnare tänker "det?" ... jaha,
ett WC.
Jag säger såklart
'en WC' också, när jag tänker efter. Så olika vi är!