Pengar i gig? Hur mycket?

Stöld är stöld, kopiering är inte stöld, det här handlar om kopiering och kopiering är kopiering, det är inte detsamma som stöld i juridisk och ordagrann betydelse.

Jag kan t ex inte anmäla min CDskiva stulen för att någon har kopierat den.

Bara så att de som ständigt blandar ihop dessa två, en gång för alla, lär er att skilja på de två begreppen.

Ingen aning om vem det är.

Men...är du förståndshandikappad? Det är inget objektivt som ska avgöras i hur mycket en skiva kostar. En skiva betalar studiokostnader, lön till producent och alla som jobbat på skivan, omslagsedsigner, tryckeri, distribitörer, samt att skivbutiken lägger på sin del. Allt detta kostar om du inte fattat det.

Det är fortfarande inte DIN skiva, vilket betyder att det inte är upp till DIG att bestämma hur mycket den ska kosta. Du har bara två val; köp eller lyssna inte alls. Du har uppfunnit ett tredje alternativ som är både olagligt, omoraliskt och är direkt anledning till musikvärldens förfall som innebär mer än vad du uppenbarligen kan inse.

Och vems fel är det att vissa skivor är hopslängda på det sättet? Du inser kanske inte att de allra flesta skivor har tagit lång tid att skriva, spela in, producera, mastras och tryckas...och att det är detta man betalar för.

Så jag kan fråga igen: varför ber du inte om pengarna tillbaka på en biograf om du inte är nöjd med filmen?

Nå ut? Nu babblar du om MySpace igen va? Jag vet inte vilken drömvärld du lever i, men alla människor hänger inte på MySpace. Sättet man nådde ut på innan var genom marknadsföring, dvs det skivbolagen betalar.

Idag finns det så jävla mycket skräp bara för att alla tror att de kan bli stjärnor på MySpace att ingen hittar något specifikt. Man måste ta sig igenom ett myller av medelmåttiga demoband som är sjukt dåliga, men som tror de är skitbra bara för att de har 5000 kompisar på MySpace. De bra banden försvinner i bakgrundsljudet, eftersom det inte finns något filter för kvalitet. Som exempelvis skivbolag.

Om du inte hör skillnaden har du inga öron.

För att det ska bli tillräckligt bra och tillräckligt frekvent innan asrtisten fyller 80...så jo, då måste man lägga ner enormt mycket tid på det. Men du verkar tro att en artist är någon som tar kokain, knullar brudar i logen och sedan skriver en ny skiva på en vecka, spelar in den på två veckor och sedan festar resten av året.


Eller så är det så jävla dåligt att folk lyssnar på det av den anledningen, det är ganska populärt. Eller så är han bra på att spamma folk och sitta 20 timmar om dagen på MySpace och adda folk han inte känner. Vilken oerhörd musikalisk talang.

Det är ingen norm, men det brukar bli så att någon som sysslar med musik vill ha bra ljud i och ur sina instrument, och sådant kostar. Har man ett skivbolag i ryggen har man råd att låta bättre. Jag antar att en snickare vill ha bra verktyg, och att en fotograf vill ha en bra kamera också. Kvalitet kostar.

Det är ju precis det de inte gör. De tröttnar ju inte, de bara laddar ner allt istället. Vilket bidrar till att genrerna försvinner, eftersom ingen kommer ha råd att utföra dem längre.

Jag har inte sagt att det är stöld, jag har sagt att en fildelare är en tjuv, och med tjuv menar jag tanken bakom nedladdningen. En fildelare är en samhällsparasit som endast ser till sitt eget bästa och inte bryr sig om vad som händer med andra, som faktiskt förgyller parasitens liv med filmer, musik och mjukvara. Det kallar jag en tjuv. Dessutom anser jag att det är immateriell stöld, även om fildelarna absolut inte vill veta av den termen, eftersom de är desperata efter att få blir accepterade som frihetskämpar.

Jag sa inte du har sagt det heller.


Parasit är det rätta ordet, ja.


Det kan aldrig bli stöld hur man än vrider och vänder på det, att säga att fildelning är stöld är fel även om jag förstår varför många av er drar den liknelsen.

Ptja på svenska betyder stöld att man tar något som tillhör någon annan och i juridisk mening betyder det väl samma sak förutom att det krävs tillägnelseuppsåt. Dock har jag för mig att det krävs lite god vilja för att tolka in immateriella rättigheter i den paragrafens egendoms begrepp.

Btw när du lyssnar på t.ex en cd utnyttjar du den personens intellektuella egendom oavsett om du gör detta i en cdspelare eller via din mp3spelare. Hur kan du rättfärdiga att använda någons egendom mot dennes tillåtelse?

Bara för att något läggs upp på internet blir det inte fritt för alla, den ursprungliga rättsinnehavaren äger ju fortfarande materialet.


Det är den speciella naturen i sådana rättigheter/egendomar som rör till det hela lite grann. Tycker du det är någon skillnad på t.ex läkemedelsrecept, patent och klassisk upphovsrätt (film och musik). Ska man få ta allting fritt?

Det är skillnad på stöld och piratkopiering, det är helt enkelt inte samma sak.


Är det stöld då, eller vad menar du ?

Det står väl ingenstans på någon CDskiva, film eller i någon lagbok att det är endast du som konsument som köpt skivan eller filmen som får lyssna eller titta på den, det som inte är tillåtet är offentlig visning av filmen eller skivan utan tillstånd.


Exakt, men det är ju den som laddat upp materialet som blir straffad. Är det inte så ?


Egentligen är det ju ganska glasklart, piratkopiering har väl aldrig varit tillåten ?


Nej, jag tycker inte att allt ska vara fritt.

Käre ★★★!
För att du ska kunna fila på din argumentations- och diskussionsteknik, kanske tas lite seriösare av folk i framtiden, ses som mindre av en användare av billiga forumtrick från slutet av 90-talet (vilket jag vill minnas att du i en annan tråd tillrättavisade en meningsmotståndare för att ha använt, tvätta sin egen smutsiga byk och allt det där), eventuellt även påverka någon och få denne att överväga att ändra sin åsikt, så har jag fetstilat en del uttalanden som jag tycker var onödiga, dryga och enbart syftade till att försöka dumförklara mej(Inför vem? Dej själv?) och knappast förde diskussionen framåt, eller på något sätt övertygade mej att du hade rätt. Snarare gjorde de mej mindre benägen att betala för min musik, ifall det nu är sådan man blir av att vistas i musik-/skivbolagsbranschen i tiotalet år.


Youtube. Google.


Du kan lägga ut hur mycket pengar du vill på något, ändå finns det aldrig en hundraprocentig garanti att du ska få avkastning på din investering (om man nu väljer att se på ett skivsläpp som en investering).


Nej, det är inte min skiva. Jag har inte uppfunnit alternativet, däremot utnyttjar jag det (dem), flititgt. Ja, det är olagligt, men lag är i mina ögon inte lika med rätt. Nej, jag tycker inte det är omoraliskt, tvärtom tycker jag att det är en underbar och spännande utveckling. Magnus Uggla och ytterligare allsång på skansen-artister kanske inte håller med mej, men det gör mej inte så mycket. Berätta gärna vad det är som är så inihelvete blasfemiskt med att en mycket större del av befolkningen plötsligt kan spela in och nå ut till en väldigt mycket större publik med sin musik på ett väldigt mycket mer direktdemokratiskt sätt än vad som tidigare varit möjligt?


Ja, skivbolagen (och vissa artister) verkar ju ha gjort sina val, och står envist fast vid dem: ett smalt sortiment av svinkass musik till höga priser. Torrentnätverken mfl erbjuder det motsatta. Är det konstigt att folk väljer det de gör?


För att det inte tjänar nånting till; jag får inga pengar tillbaka. Om jag vill gå på bio (vilket jag gör då och då, för det är ändå rätt trevligt) finns det liksom inget alternativ, i fallet musik finns det numera ett (eller rätt många egentligen), som gör att jag slipper bli lurad.


Det behöver inte handla enbart om myspace. Det är en av många kanaler. Dessutom är väl skillnaderna mellan myspace och ett forum som det här inte så hiskeligt stora, de handlar ju om internetkommunikation mellan människor båda två. Om vi då jämför inlägg så ser vi att du nog lever minst lika mycket i "drömvärlden" som jag.

Sättet man nådde ut på innan, ja. Att det en gång har varit så är väl vare sej en garanti för att det alltid kommer att vara det eller ett argument för att det borde?


Samma argument kan man ju använda för att hävda att internet är värdelöst: "Det finns så jävla mycket skit på internet så det är inte lönt att harva igenom allt för att hitta guldkornen". Skitsnack. Man hör väl om man tycker musiken är bra eller dålig? Dessutom finns det visst ett filter för om inte kvalitet, så iallafall underhållningsvärde: som du mycket riktigt påpekar längre ner så finns det gott om myspace-/yuotube-/osv-användare som har många profile views/plays enbart för att de är pinsamt dåliga, men det har sin anledning: folk tycker det är kul. Saker som är bra, roliga eller på något vis värda att lägga tid på att lyssna eller titta på, de sprids. Det är ett faktum.


Jag sa inte att jag inte hör skillnaden. Jag sa att jag kan tänka mej att stå ut med att musiken jag lyssnar på är inspelad med en setup för 20 papp (i motsats till megastudio á 20 mille) IFALL det innebär att musikern/-a inte känner att de tvingas rätta i sej i nån slags tråkig kommersiell mittfåra (=de känner att de kan ta ut sina kreativa svängar eftersom de inte är tvungna att sälja 1 miljon ex för att inte känna sej misslyckade) och att jag kan ta del av musiken till ett lägre pris. På samma sätt är jag beredd att godta kvalitetsförlusten Lp+monsterhifipryttlar > mp3-spelare+hörlurar, ifall det i utbyte ger mej möjlighet att lyssna på musiken på väg till och från jobbet. Väldigt få människor köper stereogrejer för 300 000 spänn, trots att det kanske enligt nån audiofil är vad man måste lägga (minst!) för att uppnå den fulländande lyssningsupplevelsen. Ju högre man går i prisklass (generellt), desto bättre låter det naturligtvis, men samtidigt kanske man inte tycker att det är värt att lägga hur mycket pengar som helst. De flesta av oss sliter trots allt hyfsat hårt för pengarna. Det kallas att kompromissa.


Det beror väl på vad man definierar som "tillräckligt bra".


Klassiskt (och ganska tråkigt) upphovsrättsförespråkarsnack, fast parodin på det i south park var ganska rolig. Men det var också några år sen.


Som jag sa ovan, det kan fortfarande ha ett underhållningsvärde.

Det är inte heller nånting nytt (även om det här, ironiskt nog presenteras genom det nyare mediet):
http://www.youtube.com/watch?v=1cWwA7Czi1E
Det är bara det att (precis som med musiken) snudd på vem som helst numera kan göra bort sej inför hela världen i webcamen.


Det torde finnas gott om folk på de flesta skivbolag som är anställda av helt andra anledningar än sina "oerhörda musikaliska talanger".


Självklart, men som jag sa ovan, så tycker jag att det ofta kompromissas åt fel håll. Jag anser mej inte behöva de absolut dyraste monitorerna, hörlurarna, eller den absolut snabbaste datorn. Ofta kan jag med min kunskap "ta vid" där hårdvaran fallerar, kan jag inte det, så finner jag mej i begränsningen. Det är inte alltid nyttigt att kunna göra precis allt.


Kanske, kanske inte. Hela grejen är ju fortfarande rätt ung, så det är väl egentligen ingen som kan säga så mycket om hur det kommer att se ut om ytterligare 10 år.

Ja, de kanske kan jobba i oljebranchen istället, då det kommer bli en jävla omsättning på bensin. Skämt å sido, tänk om exemplet gällde mat istället. Bönderna och matproducenterna behövs visserligen inte längre, men med oändligt med mat, behöver vi egentligen arbeta speciellt mycket över huvud taget?


Du verkar ha ett starkt kontrollbehov. Tråkigt att du har som yrke att något så extremt flyktigt och svårkontrollerbart som musik. Människor är opportunister, man kan inte förvänta sig att folk går förbi ett totalt obevakat smörgårdbord.
Alla har vi våra drömvärldar. Föresten är det där där inget jag tror på. De bästa musikerna har inget val, de kommer producera musik oavsätt villkor. De som lägger ner bara för att det inte går att tjäna pengar har jag inget intresse att lyssna på i vilket fall.

Ja, det är väl egentligen inte min uppgifta att klura ut nya affärsmodeller för skivbolagen. De är ett det lager mellan musiker och konsument som antagligen kommer ersättas av den saliga röra som är internet, tråkigt för dem men bra för oss andra.

Egentligen irrelevant för diskussionen, men det är varken lättare eller svårare än för xp.

Jag vet inte om jag var tydlig nog, skrev i princip att jag medger att pc-spelsindustrin har allt att förlora på piratkopiering och att det redan är hyfsat illa. Men jag är pragmatiker. Det är mer eller mindre en naturlag att information inte går att skydda när man väl gjort den tillgänglig. Som tur är klarar jag mig mycket bra med det spelutbud som redan finns, och värra saker kan trots allt drabba jorden än att lite färre monstertitlar släpps till pc.
Som sagt, jag är inte speciellt intresserad av radio. Är man efterbliven nog att lyssna är man nog lagom efterbliven för musiken som spelas.
Det är det som är det fina med internet.

Just därför bör man uppmundra mer informationsfrihet så att faktorer som dålig marknadsföringstalang inte spelar så stor roll. Jag tror dessutom att den förmågan har varit långt viktigare historiskt sätt. På internet söker folk aktivt upp information, i verkligheten måste man skrika till sig uppmärksamhet.

Jag håller inte riktigt med här. Om man är rätt talanglös i så fall, men då kanske man inte skall syssla med musik?

Hehe, hur jag än försöker ser jag inget mardrömsscenario. Lets face it, vi har redan musik så det räcker och blir över. Den kan inte "ta slut" i den bemärkelsen att även om inte ett band släpper en skiva på 100 år kommer det fortfarande vara omöjligt att lyssna igenom ens hälften av all musik som redan är producerad. Inget fel i att vi fortsätter att berika denna enorma kulturskatt, men borde egentligen prioritera att fler får ta del av den. Det släpps runt 30000 skivor per år för bövelsen, att 99% av denna sannolikt är skit ser jag som ett större problem.

Dessutom, med skivsläpp gräver man som musiker egentligen sin egen grav. Enormt kulturellt behov kan mättas av en extremt liten minoritet. Konserter är mer demokratiskt på så sätt. U2 har sålt lite över 100 miljoner skivor, Kent dryga miljonen. Det skiljer ca en faktor 100. Men hur stora U2 än må vara stora blir det problem att fylla konserthallar med 100 gånger fler i publiken. Jag hade kunnat ta ett mer extremt exempel, men detta är tydligt nog. Vill man bevara mångfalden bland artister så är det en dålig ide att slå vakt om skivförsäljningen.

Frågan är ju hur stor efterfrågan är vad gäller fildelning av osignade bands material. Knappast hög.

Å andra sidan så har de flesta banden (näst intill alla) en gång varit osignade. Inga nya band som inte förväntas sälja skivor blir signade. Blir de inte signade vill ingen (tydligen) ha detas musik... Moment 22?

Är det djs och rappare som drar in mest idag?

Det är väl före skatt?