Vilket tjack kan det tänkas vara?

kan vara metkatinon. ett metaliknande fultjack som är lättare att tillverka än meth med de ingredinser som finns lättare tillgängliga i europa (pseudoefedrin) (om jag inte missminner mig kan batterisyra användas i tillverkningen!). ofta är doften mild, lite mer "fruktig" , och det är ofta gulaktigt, ibland kan det bli närmast hartsartat. "methcat" har spridit sig från östeuropa och även i australien. det säljs ofta felaktigt som riktigt amfetamin - trots att det är sämre än amfetamin. det ger inte den där euforin man vill ha, utan mer en lång vakenhet med visst välmående, men inte i nivå med riktig amfetamin. tycker det är synd att sådant säljs falskeligen som tjack

en fråga: inte fasen är väl ritalina, dvs ökända "bängritan" som du nämner i samma andetag med massa dextro och metaamfetaminer som fanns i omlopp på 60-talet - detsamma som det som i dag kallas ritalin - dvs metylfenidat?? förstår inte hur denna ytterst svaga och tråkiga substans som jag ser som ytterst oanvändbar och närmare efedrin än amfetamin. dagens ritalina (dvs metylfenidat) går ju knappast att punda på

Ritalina kom redan på 50-talet och avregistrerades runt 1958-1959, om jag inte missminner mig. Och substansen var just metylfendidat. Ritalina var uppskattat under tjackeran då Sverige var ett svårt nedpundat land, vilket är anledningen till att de plockade bort den i samma veva som det ännu mer populära preparatet Preludin. Och sedan kom metylfendidat tillbaka långt senare under namnen Ritalin (a:et var tydligen onödigt) och Concerta.

Metkatinon vet jag att det inte är, det är någon form av Metamfetamin. Jag misstänker att det är d-metamfetamin. Jag har även testat att injicera enbart pulvret av krossade kristaller, väldigt liten dos som jag löste upp i väldigt mycket vatten och filtrerade. Lösningen blev väldigt fin. I och med att jag varit IV-missbrukare i 30 år, och heroinist i 26 år och slagit i mig det mesta, så brukar jag kunna associera vad det är jag får i mig. Om man jämför ruset av injektion av morfin och heroin så är det där drogerna skiljer sig. Heroinet passar blod-hjärn-barriären så snabbt att man nickar till. Morfin avsevärt långsammare där, även om tillståndet som uppnås någon halvtimme senare är detsamma.

När jag slog i mig den här välupplösta silen så gick det fort att passagen genom skallen gick snabbt. Som amfetamin, men man fick sig en jävla tryckare. Methkatinon skulle ha betydligt svårare att passera blod-hjärn-barriären i och med att det inte på långa vägar är lika fettlösligt som metamfetamin. Jag blev riktigt skön och avslappnad efter jag hämtat mig från kicken av metat. Så något är det... ser iaf precis ut som på den där bilden, och kristallerna känns torra som ser som sagt lite lätt guldglimrandes ut inuti när man krossar dem.

Enligt vissa uppgifter så var bängritan inte ett läkemedel, utan en speciell variant av Ritalina som bara existerade i missbrukarledet och som tillverkades illegalt enbart för detta syfte. Någon säker uppgift på vad det var verkar inte finnas, men att det skulle vara metylfenidat låter otroligt. Metylfenidat är ju - som du säger - inte mycket att punda på.

Metylfenidat intravenöst lär dock vara betydligt mer intensivt än vad man kan tro, men jag har inte provat.

En fråga som man kan ställa sig är varför bängritan försvann. Det finns ju i dag inget utbrett metylfenidatmissbruk där folk upplever samma effekter som bängritan sades ha.

I och för sig så lever väl Birgitta Stenberg fortfarande (?). Hon har ju ganska ingående i flera av sina romaner beskrivit hur hon, Paul Andersson och många andra ur den tidens intellektuella elit härjade. Bland annat så har hon beskrivit bängritaorgier. Någon kanske är manad att kontakta henne och fråga vad bängritan var för något? Vet hon inte så kanske hon känner någon som sitter inne med kunskapen...

Tack för tipset PB!

Birgitta Stenberg "Knark fick jag gratis"

"Jag väntar på langaren. Vaken är jag fri"
Se där första och sista meningen i Birgitta Stenbergs roman Rapport.
Den famösa. Däremellan tar hon oss med på en resa rakt ner knarkhelvetet. Men också därifrån. Drygt 30 år senare är hon fortfarande både vaken och fri





** Oj, ny bild. Syns bättre** ?

Jag ser att flera av er talar om varianter eller ättlingar av metamfetamin. I verkligheten finns det inte så himla många att välja mellan, varken i teorin (dvs. i en galen kemist sitt huvud) eller i praktiken (det som faktiskt finns på marknaden). Jag tänker tramsa lite om just detta, några av er kanske delar min interess för kemin bakom våra kära amfetaminer.

Av metamfetamin finns två såkallade enantiomerer, L (levo) och D (dextro), precis som för amfetamin. Nu är det så att det allra mesta av metamfetaminet (jag skulle säga över 90 % på världsbasis) tillverkas från efedrin eller pseudoefedrin. När man utgår från ett utav dessa ämnen, är stereokemin redan given, och produktet blir D-metamfetamin. Det är naturligtvis också möjligt att tillverka metamfetamin från amfetamin. Om man utgår fran racemiskt amfetamin (dvs. lika mängder L och D), vilket är det vanligaste amfetaminet i omlopp, är resultatet racemisk metamfetamin. Men det är ganska ovanligt att tillverka metamfetamin från amfetamin, eftersom marknaden för amfetamin fortfarande är minst lika bra som för meta, och det extra arbetet svarar sig inte. Därför är det allra mesta av metamfetaminet på marknaden D-isomeren. Amfetamin däremot, tillverkas oftast från basiskemikalier (t.ex. fenylaceton) och finns därför i huvudsak som racemisk blandning. När man lyckas på tag på D-amfetamin är det oftast Dexedrine eller dylika tabletter och inte tillverkat på något källarlabb.

Den andra enantiomeren, L-metamfetamin, är precis lika tråkig som L-amfetamin. Den har svaga effekter som påminner om efedrin, och används i flera länder i nässpray ved förkylning (t.ex. amerikanska Vicks inhaler). Om man har racemiskt metamfetamin är det därför ungefär hälften så potent som D-metamfetamin, eftersom bidraget från L-isomeren knappt märks. Lyckligtvis är det mycket osannolikt att man skulle råka ut för L-metamfetamin eller även racemiskt metamfetamin.

Ättlingar till metamfetamin, vad skulle det kunde vara? Möjligtvis metkatinon, som är en slags mellanting mellan efedrin och metamfetamin. Metkatinon syntetiseras också från efedrin eller pseudoefedrin, och finns i praktiken bara som D-isomer. Syntesen är jätteenkel och kan göras hemma på köksbänken (metkatinon kallas även "bathtub speed"). Metkatinon bryts snabbt ner till efedrin och pseudoefedrin i kroppen och sägs att ge ett kortvarigt rus och en rätt jobbig och långvarig AT, så det är inte särskilt omtyckt. Vad jag vet finns det inte på marknaden i Sverige. De som har tillgång på efedrin/pseudo och som har kompetens och labbprylar till att tillverka metkatinon, går hellre hela vägen och gör riktigt metamfetamin i stället.

Det finns också ättlingar til metkatinon. Vi har givetvis katinon, som finns i khatblader och som motsvarar amfetamin (fast sämre). Dessutom amfepramon (dietylpropion, dietylkatinon) som fortfarande går att få tag på i några länder, men är iofs inget att skriva hem om.

Andra meta-ättlingar är etylamfetamin, dimetamfetamin, fentermin och mefentermin. Jag har personliga erfarenheter av alla fyra, och ingen av dom är något att hänga i julgranen, mefentermin i synnerhet är riktigt uselt. En annan ättling är bensfetamin (N-bensylmetamfetamin) som faktiskt är ganska trevlig, men det behövs stora doser för att ge önskad effekt. Den bryts långsamt ner till D-metamfetamin i kroppen och ger ett lugnt och varmt stimulerande rus.

Sedan finns det många gamla bantningsmedel med nära släktskap till metamfetamin eller amfetamin, så som mefenorex, furfenorex, fenproporex, clobenzorex och amfetaminil. Alla är borta från marknaden och jag har inte lyckats få tag på någon av dom. Alla sägs att vara ganska värdelösa, förutom amfetaminil, som skall vara jämförbart med bensfetamin.

Så över till de trevligare substanserna. Fenmetrazin och fendimetrazin är redan nämnde. Fendimetrazin är nog ingen ester av fenmetrazin, men en N-metylanalog, precis som metamfetamin är en N-metylanalog till amfetamin. Metylfenidat verkar inte vara särskilt omtyckt bland pundare nu för tiden, men jag tycker faktiskt om den. Inte lika bra som meta eller amfetamin, men absolut inte värdelöst.

Så har vi pemolin som andvänds i några länder vid behandling av ADHD. Ungefär som metylfenidat, svagare än amfetamin, men ger mig en jäkla huvudvärk. Igen finns ättlingar så som fenozolon, aminorex och 4-metylaminorex. Sistnämnda börjar bli ganska vanlig i Staterna, eftersom den är lätt att tillverka från läkemedlet fenylpropanolamin (norefedrin). Jag har dock inte lyckats få tag på den någon gång.

Till sist udda grejer som fenkamfamin, prolintan och pyrovaleron. Fenkamfamin är inget vidare kan jag säga, prolintan skall vara rätt trevligt och finns visst att få tag på i några länder.

Jag har säkert glömt av många, ni får fylla ut om ni vill!

Kemin, i synnerhet då den berör narkotika, är intressant och man lockas att skriva långa haranger av formler, men det blir ofta alltför högtravande och den enskilda läsaren, som inte orkar eller bryr sig om vad det periodiska systemet är för någonting tappar antagligen intresset ganska fort.

Få vet att en Glyceraldehyd är en enkel sockersort som finns i två stereoisomerer ( eller enantiomerer/spegelbildsisomerer om man så vill) och att dessa har prefixen L ( = laevus, vilket betyder vänster på latin) respektiva D ( = dexter, och således höger).

Utan definition finns nog några som nätt och jämnt begriper vad de läser.

När det gäller stimulanter av amfetamin-typ så är det ganska enkelt, precis som du beskriver:

Amfetamin: är flytande och basiskt. Om någon använder begreppet amfetaminfosfat (fosfat är en syra) så syftar de endast på den enkla skolkemin där man får leka med PH-stickor och tillsätta syror i basiska ämnen för att de ska bli ”neutrala”.
Amfetaminhydroklorid: förekommer sällan i och med att det är väldigt ”hygroskopiskt”, (drar åt sig en massa fukt).
Amfetaminsulfat: Det här här tjack, det vi säger amfetamin om helt enkelt. Kan skrivas d/l-amfetamin eller d- +l-amfetaminsulfat. Amfetaminsulfat är en racemisk blandning, vilket innebär en 50%/50%-blandning av enantiomerer; d- och –l i det här fallet-
Dextroamfetamin: d-amfetamin helt enkelt! Prefixen ”dex och dextro används ofta. d-formen bidrar med det som förknippas med amfetamin: ökad energi, eufori, nedsatt aptit etc. Ett derivat av amfetamin, men det kallas vardagligen bara för amfetamin.
Laevusamfetamin: Mycket mer känt som ”lev-amfetamin och l-amfetamin. Bidrar endast till kroppsliga symptom, oftast oönskade sådana. Bidrar till stor del till jobbig avtändning.
Metamfetamin: amfetaminderivat med N-blandning. Det snabbaste och mest potenta amfetaminet. Hur länge metamfetamin verkar är dosbaserat, men det kan sitta i uppåt 20 timmar.

Det billiga gatuamfetaminet är i regel en allsköns röra av amfetaminsulfat, druvsocker, koffazon och en annan massa skräp. Ibland, för att säga ofta, är stora delar av innehållet inte ens en stimulant av amfetamintyp! Du kommer hem med ett för ögat generöst tilltaget gram av vad du tror är tjack, men så består innehållet av 1-2 st krossade 5-mg-dexamfetamintabletter av läkemedelsform. 10 mg amfetamin och resten värdelöst pulver. Det grammet kommer man inte långt på.

Det är ungefär allt. Sedan finns det hur många olika amfetamintyper som helst, men oftast handlar det om blandningar, någon enstaka del av den kemiska formeln har bytt plats med en annan o.s.v. De har oftast liknande verkan som någon av huvudvarianterna.

Detta tillsammans med inlägget ovan torde komplettera fundamentaliteterna.

Av det jag har provat genom åren så är det inte en stimulant av amfetamintyp som jag gillat bäst! Det finns en hel uppsjö av stimulanter som inte är av amfetamintyp.

stämmer det att vissa vid tillverkningen av tjack skiljer ut d och l-amfetaminet och säljer "bra batchar" med mycket d-amfetamin och kassa batchar med halvsurt tjack som innehåller mestadels l-amfetamin?

eller är nästan allt amfetaminsulfat en 50/50 blandning av d och l-amfetamin?

vissa snackar ju stort om att de har "dextroamfetamin" hemma (då har de inte tabletter alltså, utan sedvanligt pulver i zip-påsar)

men hur vanligt är egentligen att tjacket som säljs illegalt i sverige är rent dextroamfetamin? eller är det bara tomt snack när nån säger att han har "dunder! 80% dextroamfetamin asså! direkt från labbet!"

Nej då, det kan mycket väl stämma. Det finns dexamfetamintabletter upp till minst 10 mg i USA (kanske ännu mer) och genom enkla processer kan du urvinna enbart d-amfetaminet ur dem. Då har du rent...inte 100%, lite går alltid förlorat, men 90%+ blir det om de som genomför processen sköter den på rätt sätt.

Det finns många d/l-amfetamin i läkemedelsform och det kan mycket väl tänkas att skickliga personer kan dela upp så att ena högen blir dex och den andra lev. Sedan gör de nya blandningar, riktigt "fultjack" till lågt stående kunder och bättre kvalité till dem som de är måna om att behålla.

En person med goda kunskaper inom kemi kan tillverka amfetamin utan vidare, t.e.x. rent dex...

kanske fel tråd at posta det i, men ni verkar veta vad ni snackar om så jag gör ett försök

undrar helt enkelt vad bensin tjack är?
flyter det omkring besnin i venerna på en...


kletigt ljusgult och doftar inte alls starkt kemiskt, utan bensin fast mildare.

Jag skulle säga nej. Det är lätt att tillverka amfetamin, men det är mycket svårt att separera L- och D- isomererna. Läkemedelsbolagen gör det natruligtvis, men tjackfabriker i Sverige och i utlandet har inte kemikalier och kompetens till att göra det.


Det allra mesta, men inte allt. Det finns rent D-amfetaminsulfat att får tag på, men det kommer från krossade tabletter (t.ex. Dexedrine), inte från något källarlabb.


Inte alls vanligt. Många säger nog att de har rent dextroamfetamin, men vet inte ens vad dextro betyder.

Schizotym, du har tydligen mycket bra koll på din kemi, och det är jätteinteressant att läsa vad du skriver, men om jag får lov att korrigera dig lite...


Det är möjligt att jag missförstår dig, men amfetaminfosfat är faktiskt ett salt av amfetamin, precis som sulfatet och hydrokloridet är salter. Amfetaminfosfat är ett vitt pulver, mycket vattenlösligt, men inte hygroskopiskt som hydrokloridet. Det är inte det samma som amfetamin fribas. Salter får man när man kombinerar en bas (t.ex amfetamin) och en syra (t.ex svavelsyra, saltsyra eller forforsyra).


Ett derivat är det inte, däremot en av två möjliga amfetamin-enantiomerer, som du redan korrekt beskrivit. Dextroamfetamin fribas är en vätska, medan saltet dextroamfetaminsulfat är ett vitt pulver, precis som för vanligt (racemiskt) amfetamin.


Jag förstår inte vad du menar med N-blandning. Metamfetamin (N-metylamfetamin) är som du säger ett derivat av amfetamin, och har en metylgrupp på sitt nitrogenatom (kväveatom). Vi kemister ville kalla metamfetamin ett N-metylderivat av amfetamin. Ordet metamfetamin är definerat så att det egentligen betyder enbart D-metamfetamin (till skilnad från ordet amfetamin), men det finns även L-metamfetamin och racemiskt metamfetamin, som jag beskrivit förut. Metamfetamin fribas är en tjock olja, medan metamfetaminhydroklorid är ett vitt pulver, inte lika hygriskopiskt som amfetaminhydroklorid. Det allra mesta av metamfetaminet som finns i omlopp är just hydrokloridsaltet.


Nu blev jag jättenyfiken! Kan du nämna några av dom du tyckte bäst om? Har du t.ex. provat amineptin eller nialamid?