Skulle du tacka ja till evigt [liv] om någon redan ikväll erbjöd dig det?

Känner och tycker som denna sympatiske karl.

Jag hade tackat nej direkt på stående fot utan problem...

Vad skulle man få ut av att leva ett liv i evighet ?
Förutom att se sina vänner & familj leva,åldras & för att sen dö.

Det skulle bara sluta med en jävla lång trist tid av livet på grund
av allt skulle bara gå runt i cirklar för en till slut.

Jo, kan man inte avsluta sitt eviga liv någon gång så kan det ju bli ett rent helvete istället av att finnas ensam i rymden när jorden har blivit obeboelig (t.ex. flera hundra grader varm) eller förintats av solen.

Man måste ju få vara osårbar och att man inte åldras (eller får förmågan att byta kropp) samt att man inte ska behöva lida eller ha förmågan att kunna undvika att lida fysiskt på något sätt. Att fritt kunna förflytta sig i universum borde dessutom vara en nödvändig och önskvärd egenskap.

PS! Tänk dessutom vad många olyckor, sjukdomar, lidande och elände man statistiskt sett kommer att få uppleva om man utan att man tvekar och säger ja till ett evigt liv utan reservationer.

Jag skulle få så jävla tråkigt om jag hade evigt liv. Jag vet redan hur världen fungerar både naturligt och samhällsmässigt. Det finns inget kvar och jag önskar att få dö en smärtfri död, det är allt jag vill nu för tiden.

Beror på? Hur definierar du evigt liv? Skulle jag vara odödlig för våld / olyckor osv? Eller skulle jag "bara" sluta åldras? Eller skulle jag bli äldre och äldre skröppligare och skröppligare och sen leva som en grönsak för evigt?

Skulle det handla om odödlighet eller att sluta åldras ja. Men evigt liv som en grönsak nej tack

Hade varit hemskt att lära känna massa människor som sedan dör, några klarar man ju av som i det verkliga livet.. men efter ett tag alltså :/ njä.

Jag tror dock att man hade kunnat göra mycket gott med ett evigt liv, kunna hjälpa många andra. Jag hade kunnat offra mig för den saken. Att kunna hjälpa hundratusentals människor eller ja! "för evigt" så varför inte miljardtals?

Absolut Ja.

Jag hade nog frågat vad haken var först..

Jag bumpar denna intressanta tråd.

Jag ser att många svarar ja, med motiveringar som att de skulle bli kampsportsexperter, extremt rika, kunna bygga rymdskepp och knulla ett i det närmsta oändligt antal kvinnor. Det kanske stämmer, men då har man inte tänkt på vad ordet evig betyder. Livet tar aldrig slut. Alla kommer dö ifrån en. Barn, föräldrar, vänner och alla man någonsin haft känslor för. Varje person man interagerar med kommer att dö, medan man själv står kvar.

Man får tänka på det faktum att om man begränsas av en vardag idag, kommer man göra det om man får evigt liv också. Visst, du får mer tid att spara pengar, men du ska ju tjäna pengar också, och det gör man oftast genom förvärvsarbete. Man blir inte ekonomiskt oberoende bara för att man är odödlig. Kan du inte lära dig grönländska nu, kommer du inte heller kunna göra det bara för att du får oändligt med tid på dig. Den tid som krävs för att lära sig språket måste du ändå avsätta. Detsamma gäller om du vill bli judoexpert, världens starkaste man eller bli mästare på alla musikinstrument.

Eftersom man aldrig dör, kommer man överleva människan som art. För 2 miljoner år sedan fanns inga människor, och de förhistoriska hominiderna som gick omkring liknar inte oss särskilt mycket. Om 2 miljoner år har människan alltså med all sannolikhet utvecklats, och är inte längre samma art. Du går alltså omkring som en medlem ur en art som inte längre finns, och du är väldigt sannolikt mycket mindre intelligent än alla andra. De kanske kommunicerar på ett sätt du inte klarar av.

Därefter har vi ju det faktum att solsystemet inte kommer finnas i all evighet (vilket dock den som tackar ja kommer att göra). Solen blir gradvis ljusstarkare över årmiljonerna, och "redan" om 100 miljoner år lyser den med 101 % av nuvarande intensitet. Om 800 miljoner år kommer inte växterna klara av att producera syre, och därmed kommer du att gå igenom en konstant kvävning som inte leder till döden. 5 miljarder år till, och solens radie förväntas vara så stor att jordklotet slukas. Ska du då sitta där i tusentals graders hetta och inte kunna dö? Solen blir omkring 3 miljarder år senare en vit dvärg, och om jorden mot förmodan fortfarande finns kvar, blir den kall och ogästvänlig. Då sitter du där på en planet som troligen inte ens har en atmosfär.

Om ännu drygt 100 biljoner (1 biljon motsvarar 1000 miljarder) år kommer alla stjärnor i universum att ha förbrukat sin energi, och ingen ny stjärnbildning sker. Universum blir mörkt och till synes tomt. Där sitter du fortfarande kvar på din planet utan atmosfär och genomgår en evig med icke-dödlig kvävning, och funderar mellan panikattackerna på om det var värt att knulla de där 10-poängarna i röven för 100 biljoner år sedan, eller om du kanske skulle ha tackat nej så du fick dö som alla andra.

Alla människor med den minsta förståelse för evighet tackar givetvis nej till detta.

Grejen är den att ingen vill på riktigt leva för evigt, men alla är tydligen inte medvetna om det.
Det skulle kanske vara trevligt i max tusen år eller nåt, men sen skulle man vilja dö.
Man tröttnar på allt, även på livet.

Är det möjligt att ta livet av sig? Eller bli mördad? I så fall hade jag nog tackat ja.

Nej vem orkar vara samma person i all evighet. Ingen är så intressant. Mig själv har jag tröttnat på att vara sen länge.

Hade man varit en cool person med matchande utseende, värsta brudmagneten och smart så in i norden och inte åldrades utseendemässigt så kanske på ett villkor, att man kunde ta livet av sig själv om man tröttna.

Inte filosofi i dagens mening. Låset på.

/Moderator