Fransk film som är relativt lätt att se utan text

'Le reyon vert' är, precis som allt annat jag råkat se av Rohmer, otittbar, fy! Ointressanta
neurotiska människor som aldrig håller käften, gillar man sånt, ja då är väl Rohmer kanon kan jag tänka mig.

Bra fransk film finns det dock gott av, tre godbitar, med vad jag tror är välartikulerad franska:

Casque d'or (J. Becker); svartsjukedrama i ett belle epoq:igt Paris. Magnifikt berättad med ett otroligt flyt. En av världens bästa filmer.
Judex (G. Franju 1964, inte 1914); Galna proffesorer, maskerade hjältar, zombies och hemliga ordnar, allt i en enda stor röra. Mycket underhållande!
La grand illusion (J. Renoir); första värdskriget-drama om ett gäng franska krigsfångar och deras tyska kommendanter.

Titta på äldre filmer. Skådespelare både i Frankrike, Sverige och USA talade tydligare på 30- och 40-talen.

Wasabi. B)

Le hérisson (Igelkotten, h:et är vokaliskt och så man skall inte elidera l:et), som jag såg på en biograf för ett tag sedan, har ett relativt lätt språkbruk.
Jag upplevde att den här filmen använde sig av ett mycket enkelt språkbruk i sitt manus att jag kunde förstå en relativt stor del av det som sades i filmen trots mina knappa och dåliga kunskaper i franska utan att vara allt för beroende av att läsa undertexterna.

Den är baserad på Muriel Barberys roman L'élégance du hérisson (Igelkottens elegans) och handlar om den 11 år gamla flickan Paloma Josse som bor i en lyxlägenhet i Paris med sin familj; hon skall utföra en viss handling på sin 12 årsdag som jag inte tänker avslöja.
I byggnaden bor även portvakten Renée Michel som gillar att sitta och läsa böcker och ganska bitter mot utomstående. Efter att en av lägenhetsägarna/hyresgästerna dör flyttar japanen Kakuro Ozu och det ändrar på en del saker. Hela filmen utspelar sig i lägenhetsägarnas/hyresgästernas lägenheter/hyresrätter och i trappuppgången med några få undantag.
Riktigt mysig film, skulle rent ut sagt kunna säga att Le hérisson är den absolut mysigaste filmen jag någonsin har sett.

I helgen såg jag Jean-Luc Godards Alphaville: Une étrange aventure de Lemmy Caution (Alphaville - Ett fall för Lemmy Caution) som inte var lika lätt som Le hérisson men jämfört med de flesta franska filmer var den här lättare. Jag skulle rekommendera att man har läst åtminstone George Orwells 1984 (främst för att nyspråk förekommer och övervakningssamhället som Alphaville är) innan man sätter sig ner och tittar på den här filmen samt kanske Du sköna nya värld av Aldous Huxley, har faktiskt inte läst den själv men borde göra det; har dock fått en redogörelse för mig och den beskriver bättre det känslolösa samhälle som Alphaville är. Kanske vore det bra att ha läst några av Peter Cheyney noveller och romaner om Lemmy Caution men det har jag själv inte gjort och kände inte till författaren förens efter jag hade sett filmen.

Filmen utspelar sig på en annan planet som heter Alphaville (vilket i själva verket är 1960-talets Paris) som styrs av den kalla och logiskt uträknade datorn Alpha 60.
Den hemlige agenten Lemmy Caution (som utger sig för att vara journalisten Ivan Johnson), som spelas av skådespelaren Eddie Constantine, anländer från Les pays extérieures (The Outlands) utsänd på ett hemligt uppdrag.

Woody Allen är en av mina favoriter

Tack så mycket för tipset! Den ska jag absolut se! Jag kanske kan drista mig till ett försök att se den utan text till och med.

Brotherhood of the wolf. Inte lika mycket dialog som franska filmer brukar ha, och väldigt bra film.

http://en.wikipedia.org/wiki/Brotherhood_of_the_Wolf

Bra tips! En av få filmer VHS-filmer jag har.