Önskar förslag på vad min vuxna son ska betala per månad!

(min markering)

Jag får inte ihop det helt hur du menar. Men som mor med vuxet barn och likaså vänner med vuxna barn så har jag åsikter.

Det har ingenting alls att göra med hur mycket man älskar barnen och hur man har sin ekonomi.
Vi hade haft tak över huvudet och mat på bordet även om vår dotter inte betalade för sej. Givetvis hade hon ett heltidsarbete och hade så gott om pengar så hon kunde spara ihop till sitt eget hem som kom efter några år.
Det var istället nyttigt för henne att få se lite på pengars värde före hon fick sitt eget.
Och vem vill inte sitt barns bästa?
Och trots lite krav så är hon idag nöjd med det hon hade här hemma. Hon fick givetvis hjälpa till lite då vi alla arbetade heltid och det var helt naturligt utan problem.

Men hennes kompisar kom också hit och dom fick givetvis dricka och äta efter vad som passade. Det var inget vi tog "betalt" för.
Däremot har jag sett skillnad på bekantas barn som inte hade en aning om hur man sköter ett hem och ordnar sin ekonomi när dom flyttar hemifrån. Det blir ett hårt uppvaknande den dag dom har bara sej själva.
Så man kan ju fråga sej vem som älskar sina barn mest, men man kan aldrig få ett svar på det. Inte om vi räknar i pengar.

vet att när jag tar studenten så får ja betala 4-5 k i månaden även om jag inte har något jobb, vilket jag troligtvis har

Det är ändå din son så jag tycker ni sak dela lika på alla kostnader.

Jag har då inte haft någon glädje av att betala för att bo hemma hos mina föräldrar, istället betydde det att jag hade ont om pengar både när jag bodde hemma och när jag flyttade hemifrån.

De av mina vänner som slapp betala för att bo hos sina föräldrar verkar inte ha tagit någon skada av det, jag väntar fortfarande på tillfället då jag kan säga, "haha, så går det", men jag vet att det aldrig kommer.

När jag var 20 blev jag mer eller mindre utslängd, fast jag hade jobb, då tyckte mina föräldrar att jag redan hade bott hemma alltför länge (för på deras tid yada yada.....).

Få av min jämåriga hade flyttat hemifrån och de flesta vill inte heller det, dom ville bo kvar hemma några år till för att spara pengar etc.

Idag är jag en nedbruten knarkare och många av mina vänner som var glidare, stekare och allmäna slappisar har nu köpt egna hus (med sina föräldrar som borgenärer såklart) osv.

Sensmoralen är alltså...ja, du förstår säkert.

Ja, detta förstår jag.
Och otroligt tråkigt att höra om. Men nu har jag en hel del erfarenhet om sjukvård, omsorg och dylika ämnen.
Det är inte alltid de ungdomar som har pengar och "lever livet" som har föräldrar som älskar dom.
Tvärt om många gånger. Dom ger sina ungar pengar för att göra allt roligt dom vill - inkl. festa, dricka och droga.
Detta gör dom för att döva sitt samvete att dom själva vill göra sitt, ha sina egna nöjen, roa sej i rätt sällskap allt "utan dåligt samvete".
Så dom "köper" på sätt och vis sina barn, även om det är fel, man kan inte köpa den kärleken.

Det finns så många exempel på detta men då går vi off t.
Mvh

Jo, du har säkert rätt, och eftersom min historia är lite extrem och påminner starkt om denna så kanske inte jag är det bästa exemplet heller.
Vad vet jag.

Men min uppfattning är att de som blir bortskämda är i vilket fall mer älskade än de som blir, ja, raka motsatsen.

Edit: Med "bortskämd" menar jag inte bara ekonomiskt och materiellt utan på alla plan, t ex. bortskämd med engagemang, tid och ansvarsfrihet mm.

Du skulle tankt pa din rorelsefrihet innan du slutade med preventivmedel och bestamde dig for att inte gora abort. Har aldrig last ett inlagg som skriker wt mer an detta. Om du hade latit bli att skaffa ungar sa hade du gjort ungarna och omvarlden en tjanst och haft "rorelsefrihet" pa finlandsfarjan varje helg.


Sa han ska betala halva hyran trots att han endast ar inneboende en tredjedel av tiden, det ar din lagenhet och han ar din 22-arige son? Och sa undrar utlanningar varfor svenskar later sina gamla foraldrar bli vanvardade pa alderdomshem utan att besoka dem. Just p.g.a. sanna har attityder.


Det var det dummaste. Sa att hjalpa sina barn ekonomiskt ska vara fel for da "koper man deras karlek pa ett sjalviskt vis"? Valdigt bakvant resonemang. Klart man tycker mer om foraldrar som hjalper en an foraldrar som inte gor det. Helt naturligt.

Det där har jag också reflekterat över, kul att även någon annan har gjort det.
Svenskar verkar helt klart bry sig betydligt mindre om sina nära än folk från de flesta andra länder som tenderar att hålla ihop starkare inom familjen, medans vi t ex. överlåter omvårdnaden om våra gamla åt samhället.



Tack! Äntligen någon som fattar.

Grejen är att många tror stenhårt att om man hjälper sina barn för mycket så blir dom inte självständiga etc, vilket givetvis inte stämmer.