Musik som ger gåshud

Prefab Sprout var fantastiska och alldeles för litet kända utanför "college-/indiepop"-kretsarna, men de kan utan tvekan ses som en av gudfäderna till 90-talets Britpop-våg. Paddy McAloon ör verkligen en otrolig låtskrivare, men han har heller aldrig odelat velat vara någon popstjärna.

Den här låten är ett exempel på hur osvikliga de var: "Rebel Land" spelades in hastigt vid en session för John Peel på BBC i augusti 1985, någon månad innan bandet spelade in det mästerliga albumet Protest Songs (som sedan blev liggande på hyllan till 1989). Låten är i princip gjord live i studion, med få repetitioner och minimala overdubs - plus en gästande gitarrist vid sidan av Paddy - och det låter sjukt bra. Samma dag gjorde de också en tidig version av Cars and Girls, en låt som inte kom ut på skiva förrän 2½ år senare och då blev en hit. Rebel Land har aldrig getts ut officiellt men fan vad bra det är, inte minst rytmsektionen med trummisen Neil Conti:

Prefab Sprout- Rebel Land (1985): https://www.youtube.com/watch?v=NHZokXhyz4I

Det är nog det vackraste stycke musik jag någonsin har hört!

Det här är mäktigt!
15 Year Old Emma Kok Sings Voilà – André Rieu, Maastricht 2023 (official video)
https://www.youtube.com/watch?v=KdIhq1tb8Co

Detta! Johannes Brahms vaggsång sjungen av Hermann Frey. Det är sådant här som får en att tänka, att det kanske ändå finns något "mera". Något där bortom.

https://www.youtube.com/watch?v=IIIBcV_tJoA

Hon är en unik artist, och gjorde en lång rad otroligt starka album under 90- och 00-talen. Mycket kreativ och produktiv utan att någonsin bli ytlig. I dagens musikindustri hade hon tyvärr inte haft en chans att ta sig fram, inte till en bred publik i alla fall. Redan när hon spelade in sitt första egna album, efter det misslyckade, fel-stylade Y Kant Tori Read-projektet, fanns det uppenbarligen de i industrin som tyckte att hon började bli för gammal (på väg mot trettio ii en hårt ungdomsfixerad bransch) men hon slog alla med häpnad.

Jag köpte hennes live-dvd Welcome to Sunny Florida för tjugo år sedan utan att ens ha hört eller sett något från den, enbart utifrån en stark recension i Mojo och en intressant låtlista, och det var mycket riktigt en fullträff. Briljant konsert med en trio på toppnivå, det känns både intimt och kraftfullt.

En annan livetagning med hög gåshudsfaktor är den här:

Esperanza Spalding m fl: Unconditional Love (live): https://www.youtube.com/watch?v=IhcIs-1MkX0

Esperanza Spalding (kontrabas. sång) är ett geni och en dam som tar publiken med storm, och här har hon sällskap av Geri Allen (piano) och Terri Lyne Carrington (trummor), bägge två veteraner. Klippet är från en spelning omkring 2010-12. Vad ska man säga - det musikaliska kunnandet i den här halvt improviserade soul/jazz-låten är osannolikt ("ridiculous chops" kommenterade någon under videon), Spalding sjunger som en näktergal och flytet är helt självklart.

Väldigt skilda smaker i den här tråden. Folk får gåshud av ganska andefattiga låtar, men den här är verkligen inte en sådan. Rösten har en sån fantastisk nerv att jag tvingas lyssna paralyserat tills låten är slut. Och det är inte ens min typ av musik.

https://www.youtube.com/watch?v=uMgtgtHwv0w

This! "Schlaf ein, schlafe ein, my Blond-Engelein" med Fritz Wunderlich. Han gick bort redan vid 35, p.g.a. att han inte knutit skosnörena när han skulle gå nerför en trappa. Och när han grep tag i repet som tjänade som ledstång lossande fästet från väggen... Så dumt, tänk så mycket mer underbart han kunde ha sjungit för oss annars!

Vilken jävla "Final destination" död

Återvänder regelbundet till denna sublima version av A Nightingale Sang In Berkeley Square med NHØP (b) och Ulf Wakenius (g). Blir ofelbart tårögd varenda gång.

https://www.youtube.com/watch?v=hOA-Xh40-M8

Det mesta med Lilly Palmer. Resonate, Hare Ram med flera.

https://open.spotify.com/track/3lSsz...1EpnhM9myftPZD

Den du...

Edit. Testa hörlurar.