Citat:
Ursprungligen postat av Minimum
Den ideologiska kopplingen, om jag förstår dig rätt, är att vi ämnar att stoppa era försök att organisera er som rörelse då vi ser fascistiska rörelser som de som konkurrerar med oss om utrymmet på gatan. Antingen växer ni eller så växer vi.
Hade inte förväntat mig något svar så det är uppskattat du tog dig tid och dessutom inte redogjorde ett standardsvar i form av ”det finns inget att diskutera”. Det jag var ute efter var vilken koppling denna verksamhet har till de historiska lagarna samt till hur tankegången går när man anlägger ett samband mellan nationalism och arbetarsplittring? Ditt svar tolkar jag som att det egentligen inte finns någon koppling mellan denna anti-fascism och arbetarkamp, det handlar primärt om inflytande för ett särintresse som är isolerad från arbetarklassen.
Citat:
Som jag skrev ovan, det är ingen slump att vi angriper er och inte till exempel moderaterna, som också är våra fiender. Vi ser fascismen som ett symptom, precis som rasism, kriminalitet osv.
Det var rationaliteten i detta förfarande jag ifrågasatte och var ute efter att förstå. Om man nu uppfattar verkligheten som att nationalism är ett symptom utav strukturella omständigheter varför försöker man då korrigera detta genom att rikta sina krafter mot nämnda yttringar (och inte själva konstruktionen)? Du kan således inte hävda att detta är en del av ett handlande mot det kapitalistiska systemet då ni de facto agerar mot en politisk rörelse som är riktat mot den rådande maktstrukturen (vilket innefattar det politiska såväl som det ekonomiska systemet). Det är därför det anti-fascistiska engagemanget i slutändan leder till att du i valet mellan till exempel ett folksocialistiskt och ett kapitalistiskt system väljer att försvara det senare?
Citat:
Skillnaden är att fascismen är en politisk rörelse som också säger sig vilja förändra samhället, fast i fel riktning. Men i många frustrerade människors öron kan dom idéerna låta vettiga, det splittrar när vi försöker bygga en socialistisk rörelse.
Den naturliga följdfrågan blir i sådant fall ”fel riktning i förhållande till vad”? Antingen utgår ni konsekvent från marxistisk teori eller så väljer ni att inte göra det. Det är om ni hävdar er utgå från det förra som jag ifrågasätter det rationella i erat handlande. Om ni har ett mål om att ena arbetarklassen varför angriper ni till exempel inte LO (som organisation) istället? Det nationella målet omfattar en hel folkgrupps väl (dvs samtliga individer oavsett samhällsstatus), det anti-fascistiska målet verkar i sken av det enbart beröra ett mindre antal meningsfränder med minimal eller ingen koppling till byggandet av en socialistisk rörelse.
Den andra meningen tyder vidare på att ni betraktar politik som inget annat än en maktkamp mellan olika gruppintressen vilket i sådant fall också skiljer oss åt. En socialistisk rörelse kan vara ett minst sagt mångfacetterat begrepp men det är klart att vi ser till svenska arbetares väl och kollektivet är därmed avgränsad på så sätt. Men det är ändå lite märkligt att ni identifierar den nationella rörelsen som den grupp till vilken samhällsresurserna (och därmed upphovet till det ineffektiva kapitalistiska systemet) är koncentrerade om ni ändå skulle mena att ni utgår från en marxistisk analys. Som sagt jag framstår möjligen för dig som obegriplig och oförstående men det är som sagt ni som är de historiematerialistiska experterna och jag vill upplysa mig om hur saker och ting hänger ihop i ert perspektiv.
Citat:
Det är historiska erfarenheter, både NSDAP och dom italienska fascisterna, liksom nyfascistiska grupper som CasaPound är beroende av fysiskt utrymme för att kunna växa. Skillnaden att CasaPound använder sociala center istället för gator och torg för att föra ut sitt budskap.
Så minst två fall är lika med ett alltid, då handlar det således om en obeveklig determinism. Eller är detta en generell iakttagelse, dvs det gäller för alla politiska rörelser?
