Citat:
Ursprungligen postat av
Harald.Guldhatt
Dåligt med nya katastroffilmer.
Day after tomorrow är ju ändå bäst?
Minns en gammal film där ett gäng hamnade i en stor båt som hamnar upp och ned och de måste ta sig upp genom båten till botten.
Nej ... Herregud, "Day of Tomorrow" ör verkligen inte "Bäst."
Som bästa katastroffilmer kan jag istället rekommendera:
"
Miracle Mile."
Kanske den enda filmen som skildrar ett Verkligt kärnvapenangrepp.
Men det är inte pga det som den blir så bra, utan det bästa är hur filmskaparen så effektivt bygger upp förväntningarna om den stundande Totala Jävla Undergången" utan att man riktigt förstår vad det är som håller på att hända - mer än att de kalla kårarna formligen skriker ut "Fel, Fel, Fel" i ens inre varningssinne.
"
Margin Call".
Det är faktiskt en tvättäkta Katastroffilm också, även fast den inte utannonseras som en sådan.
Men filmskaparen tar till nästan Alla knep han kan som han hämtat raka vägen från de bästa Katastroffilmerna.
Den är riktigt jävla kuslig på sina håll. Som en blandning av undergång och klaustrofobisk ubåtsfilm, oh hela tiden med hotet om Undergången som svävar högt ovanför alla och bara väntar på att ramla ner över dem alla.
"
Das Boot"
Självklart en underbar katastroffilm, där det som alla går och väntar på till slut händer.
Stämningen smetar sig fast i ens redan från början. Man vet att det inte ska luta bra.
"
Undergången"
Är det en katastroffilm`
På sätt och vis är de tju det. Och den innehåller ju mycket som hade platsat direkt i en katastroffilm - med förbluffande mycket som är hämtat direkt från den beskrivna verkligheten.
Men, jag tycker nog ändå att "
JoJo Rabbit" är en snäppet bättre undergångsfilm.
Jag gillade scener som där pojken och flickan sitter på vinden och tittar genom fönstret ut över takåsarna mot horisonten, där de ser kriget bara komma närmare och närmare.
Hans idol, som i pojkens fantasivärld klär sig i riddarens färggranna mantlar och plymer, och rusar tappert åsar - rakt mot den halkande fienden, den väntande döden.
Eller när man ser bara fötterna från hans dinglande mamma ...
---
En bra katastroffilm behöver ha åtminstone några igenkännbara element, så man förstår vad som väntar och vet hur man ska reagera.
Det behöver vara något riktigt jäkla Storslaget, det är nästan ett tvång.
Det måste vara något som man kan känna igen sig själv i, så att man kan identifiera sig i eländet och den kommande katastrofen.
Det räcker inte, tycker jag, med BARA storslagna scener. Då blir det för mycket.
Då blir det bara Hollywood av det hela.
Ungefär som "Greenland-filmen."
Synd, eftersom den hade viss potential, men så sabbade någon allt med överdrivna scener.