Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 5
  • 6
2019-03-07, 21:42
  #61
Medlem
Presentpappers avatar
Haha, vilken mardröm. I det läget är det hem som gäller innan folk förstår vad det handlar om.

Men du kan koppla av. Du behöver sömn och näring. Frisk luft också. Men var rädd om dig framöver!

Tänk på att tjack frisätter dopamin i mängder och det är rent skadligt för psyket i längden. Tjackpsykos är en regelrätt psykos men försvinner snabbt. Det är att bli schizofren men sedan komma tillbaka till verkligheten igen.

Edit: Ursäkta jag menade inte att du upplevdes så. Det blev lite rörigt.
__________________
Senast redigerad av Presentpapper 2019-03-07 kl. 21:58.
Citera
2019-11-12, 00:33
  #62
Medlem
Ok. Då ska jag försöka göra mitt för denna tråden. För jag hade hjälp av FB inatt när jag fick en OD amfetaminet.

Info:
Ålder: 38 år
Form: Grundform bra, men nu lite gubbfet
Mentalt: Bipolär, lindrigt. Två års depression nu lite mer manisk.
”Trackrecord”: Testade det mesta som finns i åldern 16-20. Måttligt användande av droger (inkl alkohol) fram till för två år sedan. Numer periodisk alkoholist med en förkärlek till stora mängder ladd.

Så, min senaste story då. Genomgår en livskris med allt vad det innebär. Flickvännen ville inte ha mig hos henne så jag drog vid midnatt lördag. Enda polaren som tog emot mig och min vovve då är en jättebra kille. Men han bor i vad samhället kallar för särskilt utsatt område. Sagt och gjort så köpte jag en femma ok dutt. Inte topp notch, men absolut inte skit heller. Visste att jag inte skulle sova ändå så jag tänkte ”fuck it”. Gillar kolan, men behövde krita så då blev de tjacket.
Han bjöd på en fet lina runt kl00. Sedan körde jag linor på natten. Och bombade smått under förmiddag och eftermiddag (polarens flickvän var ju vaken). Kanske fick i mig runt 2g mellan 00-13. Sedan blev det en paus på ett antal timmar. Då var jag klart påverkad, men med mitt tillstånd i ett maniskt skov så blir jag snarare lugnare. Tjackar inte ur, mao.
Hem till flickvännen och blev sams, men ville ge henne space så jag drog till min bror. Typisk Svensson med villa, fru och två barn. Innan jag kom dit så bombade jag en del. Lite mycket antagligen, men jag visste att jag inte skulle kunna snorta på en stund.
Så när jag väl lade mig i gästrummet så passade jag på att snorta ”ikapp”. En halvtimme efter sista snorten började helvetet. Det troliga är väl att bomberna jag svalt på väg till bussen, på bussen och på väg från bussen slog samtidigt som det jag snortade hon min bror. Typ 1,5 g PK grejer som kickade samtidigt.
Resultatet var fantastiskt till en början. Tills jag började få en riktigt otrevlig känsla mentalt. Började skaka och få riktigt svår ångest. Hjärtat rusade som en tjur i pamplona.
Efter att ha legat i sängen och haft svår ångest av det faktum att gästrummet ligger mellan mina brorsbarns rum så tog jag mig till badrummet på undervåningen. Då är klockan runt 00:30. En timme efter sista linan.
Nu har jag panikångest, rusande och ojämn pils samt börjar få hallucinationer och synrubbningar.
Paniken slår in. Men jag är van vid pressade situationer så jag samlar mig så mycket så att jag kan hålla telefonen och börjar googla OD amfetamin. Gör inte det utan att skriva Flashback också. För de andra sidorna kommer bara övertyga dig om att du ska dö.
Att leta i trådarna på FB gav mig fokus nog att släppa lite av dödsångesten. Förberedde mig för att bli hittat. Tänker att när jag håller på att kollapsa så kan jag alltid skrika högt på mig bror så han hittar mig. Som sagt, jag skriver när jag kollapsar. För här är jag övertygad att jag kommer att dö.
Hallisar och ångest är på tipp här. Illamåendet som började samtidigt som ångesten (runt kl00) tilltar nu och runt kl01 försöker jag spy. Trots att jag druckit massor av vatten och lite yoghurt nyligen så lyckas jag inte spy. Men det känns bra när jag försöker.
Till slut så tar jag och ringer killen som levererade grejerna. Känner honom inte, men uppenbart en bra snubbe. Han talar lugnt till mig och säger att ”Du mår skit nu mendu kommer klara dig. Har du inte dragit på flera timmar och det inte blir värre så är du fine”.
Där lade sig p gesten något. Hade tagit två propavan en timme innan men inte känner någon effekt. När ångesten lade sig efter samtalet så blev jag dåsig.
Gick upp till sängen och försökte att hålla koll på andning och puls. När det kändes stabilt (men HÖG) så lät jag sömnen ta mig. Då har det gått fyra timmar drygt sedan jag började balla ur.
Fick 4-5 timmar och vaknade ok. Har hanterat AT sedan dess men det är inget större problem för mig. Känner dock av tjacket kraftigt i kropp och psyke trots 24 timmar sedan senaste intag.

Sammanfattning för dig som är i panik när du läser detta:
Ta. Det. Lugnt. Du kommer få panik, men låt det inte ta över. Det kanske känns som du kommer att dö, men det är högst otroligt. Läs att jag tagit drygt 4g tjack som är ”above average” inom ett dygn utan särskild vana. Lita inte på vad du känner utan tänk och ha så mycket koll på situationen du kan.
Håll koll på puls och andning. Båda kommer säkert vara stressade, men det hör till denna drog.
Men det viktigaste av allt: Är du själv? Ta kontakt med någon. Hörna någon som kan droger, men annars någon som du litar på och som är chill.
Håll koll på om det blir värre. En riktigt farlig OD ska tydligen visa sig ganska snabbt. Men det är INGET jag kan svära på. I mitt fall så blev jag mycket bättre psykiskt när jag insåg att jag haft problem i 2,5-3 timmar och det inte blev värre än.
Hade då fortfarande svåra hallisar och sjuk dödsångest.

Detta blev en jävla roman. Men jag hade faktiskt hjälp av trådarna här och ville dela med mig. Har ni erfarenheter eller synpunkter så dela med er. Men kasta inte skit. Jag hävdar inte att jag vet en massa. Berättar bara om min upplevelse.

Ta hand om dig och kämpa, gubben. Du klarar dig igenom detta.
Citera
2019-11-13, 00:09
  #63
Medlem
Onan-erarens avatar
Han överlever nog.
Citera
2019-11-13, 00:17
  #64
Medlem
Onan-erarens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Lundens
Ok. Då ska jag försöka göra mitt för denna tråden. För jag hade hjälp av FB inatt när jag fick en OD amfetaminet.

Info:
Ålder: 38 år
Form: Grundform bra, men nu lite gubbfet
Mentalt: Bipolär, lindrigt. Två års depression nu lite mer manisk.
”Trackrecord”: Testade det mesta som finns i åldern 16-20. Måttligt användande av droger (inkl alkohol) fram till för två år sedan. Numer periodisk alkoholist med en förkärlek till stora mängder ladd.

Så, min senaste story då. Genomgår en livskris med allt vad det innebär. Flickvännen ville inte ha mig hos henne så jag drog vid midnatt lördag. Enda polaren som tog emot mig och min vovve då är en jättebra kille. Men han bor i vad samhället kallar för särskilt utsatt område. Sagt och gjort så köpte jag en femma ok dutt. Inte topp notch, men absolut inte skit heller. Visste att jag inte skulle sova ändå så jag tänkte ”fuck it”. Gillar kolan, men behövde krita så då blev de tjacket.
Han bjöd på en fet lina runt kl00. Sedan körde jag linor på natten. Och bombade smått under förmiddag och eftermiddag (polarens flickvän var ju vaken). Kanske fick i mig runt 2g mellan 00-13. Sedan blev det en paus på ett antal timmar. Då var jag klart påverkad, men med mitt tillstånd i ett maniskt skov så blir jag snarare lugnare. Tjackar inte ur, mao.
Hem till flickvännen och blev sams, men ville ge henne space så jag drog till min bror. Typisk Svensson med villa, fru och två barn. Innan jag kom dit så bombade jag en del. Lite mycket antagligen, men jag visste att jag inte skulle kunna snorta på en stund.
Så när jag väl lade mig i gästrummet så passade jag på att snorta ”ikapp”. En halvtimme efter sista snorten började helvetet. Det troliga är väl att bomberna jag svalt på väg till bussen, på bussen och på väg från bussen slog samtidigt som det jag snortade hon min bror. Typ 1,5 g PK grejer som kickade samtidigt.
Resultatet var fantastiskt till en början. Tills jag började få en riktigt otrevlig känsla mentalt. Började skaka och få riktigt svår ångest. Hjärtat rusade som en tjur i pamplona.
Efter att ha legat i sängen och haft svår ångest av det faktum att gästrummet ligger mellan mina brorsbarns rum så tog jag mig till badrummet på undervåningen. Då är klockan runt 00:30. En timme efter sista linan.
Nu har jag panikångest, rusande och ojämn pils samt börjar få hallucinationer och synrubbningar.
Paniken slår in. Men jag är van vid pressade situationer så jag samlar mig så mycket så att jag kan hålla telefonen och börjar googla OD amfetamin. Gör inte det utan att skriva Flashback också. För de andra sidorna kommer bara övertyga dig om att du ska dö.
Att leta i trådarna på FB gav mig fokus nog att släppa lite av dödsångesten. Förberedde mig för att bli hittat. Tänker att när jag håller på att kollapsa så kan jag alltid skrika högt på mig bror så han hittar mig. Som sagt, jag skriver när jag kollapsar. För här är jag övertygad att jag kommer att dö.
Hallisar och ångest är på tipp här. Illamåendet som började samtidigt som ångesten (runt kl00) tilltar nu och runt kl01 försöker jag spy. Trots att jag druckit massor av vatten och lite yoghurt nyligen så lyckas jag inte spy. Men det känns bra när jag försöker.
Till slut så tar jag och ringer killen som levererade grejerna. Känner honom inte, men uppenbart en bra snubbe. Han talar lugnt till mig och säger att ”Du mår skit nu mendu kommer klara dig. Har du inte dragit på flera timmar och det inte blir värre så är du fine”.
Där lade sig p gesten något. Hade tagit två propavan en timme innan men inte känner någon effekt. När ångesten lade sig efter samtalet så blev jag dåsig.
Gick upp till sängen och försökte att hålla koll på andning och puls. När det kändes stabilt (men HÖG) så lät jag sömnen ta mig. Då har det gått fyra timmar drygt sedan jag började balla ur.
Fick 4-5 timmar och vaknade ok. Har hanterat AT sedan dess men det är inget större problem för mig. Känner dock av tjacket kraftigt i kropp och psyke trots 24 timmar sedan senaste intag.

Sammanfattning för dig som är i panik när du läser detta:
Ta. Det. Lugnt. Du kommer få panik, men låt det inte ta över. Det kanske känns som du kommer att dö, men det är högst otroligt. Läs att jag tagit drygt 4g tjack som är ”above average” inom ett dygn utan särskild vana. Lita inte på vad du känner utan tänk och ha så mycket koll på situationen du kan.
Håll koll på puls och andning. Båda kommer säkert vara stressade, men det hör till denna drog.
Men det viktigaste av allt: Är du själv? Ta kontakt med någon. Hörna någon som kan droger, men annars någon som du litar på och som är chill.
Håll koll på om det blir värre. En riktigt farlig OD ska tydligen visa sig ganska snabbt. Men det är INGET jag kan svära på. I mitt fall så blev jag mycket bättre psykiskt när jag insåg att jag haft problem i 2,5-3 timmar och det inte blev värre än.
Hade då fortfarande svåra hallisar och sjuk dödsångest.

Detta blev en jävla roman. Men jag hade faktiskt hjälp av trådarna här och ville dela med mig. Har ni erfarenheter eller synpunkter så dela med er. Men kasta inte skit. Jag hävdar inte att jag vet en massa. Berättar bara om min upplevelse.

Ta hand om dig och kämpa, gubben. Du klarar dig igenom detta.

Det gjorde du med, vilken historia, jag ser fram emot fler. Det är just sånt här jag älskar att läsa om här på drogforumet. Jag har aldrig tagit droger själv å tänker aldrig göra det heller, men det är kul med sånna berättelser.
Citera
2019-11-13, 14:39
  #65
Avstängd
DiegoCostas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Lundens
Ok. Då ska jag försöka göra mitt för denna tråden. För jag hade hjälp av FB inatt när jag fick en OD amfetaminet.

Info:
Ålder: 38 år
Form: Grundform bra, men nu lite gubbfet
Mentalt: Bipolär, lindrigt. Två års depression nu lite mer manisk.
”Trackrecord”: Testade det mesta som finns i åldern 16-20. Måttligt användande av droger (inkl alkohol) fram till för två år sedan. Numer periodisk alkoholist med en förkärlek till stora mängder ladd.

Så, min senaste story då. Genomgår en livskris med allt vad det innebär. Flickvännen ville inte ha mig hos henne så jag drog vid midnatt lördag. Enda polaren som tog emot mig och min vovve då är en jättebra kille. Men han bor i vad samhället kallar för särskilt utsatt område. Sagt och gjort så köpte jag en femma ok dutt. Inte topp notch, men absolut inte skit heller. Visste att jag inte skulle sova ändå så jag tänkte ”fuck it”. Gillar kolan, men behövde krita så då blev de tjacket.
Han bjöd på en fet lina runt kl00. Sedan körde jag linor på natten. Och bombade smått under förmiddag och eftermiddag (polarens flickvän var ju vaken). Kanske fick i mig runt 2g mellan 00-13. Sedan blev det en paus på ett antal timmar. Då var jag klart påverkad, men med mitt tillstånd i ett maniskt skov så blir jag snarare lugnare. Tjackar inte ur, mao.
Hem till flickvännen och blev sams, men ville ge henne space så jag drog till min bror. Typisk Svensson med villa, fru och två barn. Innan jag kom dit så bombade jag en del. Lite mycket antagligen, men jag visste att jag inte skulle kunna snorta på en stund.
Så när jag väl lade mig i gästrummet så passade jag på att snorta ”ikapp”. En halvtimme efter sista snorten började helvetet. Det troliga är väl att bomberna jag svalt på väg till bussen, på bussen och på väg från bussen slog samtidigt som det jag snortade hon min bror. Typ 1,5 g PK grejer som kickade samtidigt.
Resultatet var fantastiskt till en början. Tills jag började få en riktigt otrevlig känsla mentalt. Började skaka och få riktigt svår ångest. Hjärtat rusade som en tjur i pamplona.
Efter att ha legat i sängen och haft svår ångest av det faktum att gästrummet ligger mellan mina brorsbarns rum så tog jag mig till badrummet på undervåningen. Då är klockan runt 00:30. En timme efter sista linan.
Nu har jag panikångest, rusande och ojämn pils samt börjar få hallucinationer och synrubbningar.
Paniken slår in. Men jag är van vid pressade situationer så jag samlar mig så mycket så att jag kan hålla telefonen och börjar googla OD amfetamin. Gör inte det utan att skriva Flashback också. För de andra sidorna kommer bara övertyga dig om att du ska dö.
Att leta i trådarna på FB gav mig fokus nog att släppa lite av dödsångesten. Förberedde mig för att bli hittat. Tänker att när jag håller på att kollapsa så kan jag alltid skrika högt på mig bror så han hittar mig. Som sagt, jag skriver när jag kollapsar. För här är jag övertygad att jag kommer att dö.
Hallisar och ångest är på tipp här. Illamåendet som började samtidigt som ångesten (runt kl00) tilltar nu och runt kl01 försöker jag spy. Trots att jag druckit massor av vatten och lite yoghurt nyligen så lyckas jag inte spy. Men det känns bra när jag försöker.
Till slut så tar jag och ringer killen som levererade grejerna. Känner honom inte, men uppenbart en bra snubbe. Han talar lugnt till mig och säger att ”Du mår skit nu mendu kommer klara dig. Har du inte dragit på flera timmar och det inte blir värre så är du fine”.
Där lade sig p gesten något. Hade tagit två propavan en timme innan men inte känner någon effekt. När ångesten lade sig efter samtalet så blev jag dåsig.
Gick upp till sängen och försökte att hålla koll på andning och puls. När det kändes stabilt (men HÖG) så lät jag sömnen ta mig. Då har det gått fyra timmar drygt sedan jag började balla ur.
Fick 4-5 timmar och vaknade ok. Har hanterat AT sedan dess men det är inget större problem för mig. Känner dock av tjacket kraftigt i kropp och psyke trots 24 timmar sedan senaste intag.

Sammanfattning för dig som är i panik när du läser detta:
Ta. Det. Lugnt. Du kommer få panik, men låt det inte ta över. Det kanske känns som du kommer att dö, men det är högst otroligt. Läs att jag tagit drygt 4g tjack som är ”above average” inom ett dygn utan särskild vana. Lita inte på vad du känner utan tänk och ha så mycket koll på situationen du kan.
Håll koll på puls och andning. Båda kommer säkert vara stressade, men det hör till denna drog.
Men det viktigaste av allt: Är du själv? Ta kontakt med någon. Hörna någon som kan droger, men annars någon som du litar på och som är chill.
Håll koll på om det blir värre. En riktigt farlig OD ska tydligen visa sig ganska snabbt. Men det är INGET jag kan svära på. I mitt fall så blev jag mycket bättre psykiskt när jag insåg att jag haft problem i 2,5-3 timmar och det inte blev värre än.
Hade då fortfarande svåra hallisar och sjuk dödsångest.

Detta blev en jävla roman. Men jag hade faktiskt hjälp av trådarna här och ville dela med mig. Har ni erfarenheter eller synpunkter så dela med er. Men kasta inte skit. Jag hävdar inte att jag vet en massa. Berättar bara om min upplevelse.

Ta hand om dig och kämpa, gubben. Du klarar dig igenom detta.
Var en jevlig bra text måste ja säg men varför kör ni inte ba äbi i normala doserna haha det e ju inte så bra så tyrkka i sej så mykt smuts även kan va rolig å knulla på ibland hehe
Sen om man kör nått varför ni inte har benson hade rädda dej så du kunde eta och sova.
Citera
2019-11-15, 18:40
  #66
Medlem
znors avatar
Hmm, dom rediga tjackisarna älskar ju att slå en panna på ~1g+, sen rå däck. vaknar o flyger upp, kan hända att det spys. Men alla är olika. Saken med droger som ändrar så dant är att lära känna och dra nyttja dom positiva egenskaperna, då slutar man fightas, och låter drogen göra jobbet.
Blir så fel om man kämpar emot, blir härligt om du överlämnar dig själv helt och hållet, och låter drogen styra.

Z
Citera
  • 5
  • 6

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback