Friidrotts-VM i London, 4-13 aug 2017

Sverige måste höja kravbilden.. Norge, som har hälftens stor folkmängd spm Sverige, kan konkurrera med oss när det guld och medaljer. Vi kan inte ha en mentalitet där man bara deltar i ett mästerskap.

Det beror ju på att huvuddelen av människorna inte tränar löpning på det sättet som krävs och i synnerhet inte 800 meter.

Storbritanniens VM var märkligt i så motto att man tog 6 medaljer, därav 4 sista dagen !
Men medalj i alla 4 stafetterna har sannolikt bara USA tidigare tagit i samma VM.

TV4 och deras reklam lika tröttsam som vanligt, i synnerhet den från Halebop där 2
personer talade arabiska (med textremsa) i flera minuter. Johan Croneman i DN har
skrivit bra om den s k Public Servicekanalen och hur den hanterat evenemanget.

Medaljligan vill man helst ha med landet med flest guld i topp, inte de som tog flest
medaljer. 43 nationer klarade av detta, 26 tog guld. Då var väl Sverige 35:a typ ?

För en gångs skull är jag rätt benägen att hålla med om betygen satta på samtliga
svenska deltagare. Oftast blir det omöjliga jämförelser men nu var det 2 deltagare
som inte nådde final som var ungefär lika bra som de som gjorde det utan att ta guld.

Ett annat intressant faktum är att Sir Mo Farah har tagit lika många individuella medaljer (8) som hela den övriga brittiska truppen tillsammans, under de senaste fyra globala mästerskapen.

Mo Farah: 5000/10000m (2013, 2015, 2016, 2017)
Jessica Ennis-Hill: Sjukamp (2015, 2016)
Greg Rutherford: Längd (2015, 2016)
Sophie Hitchon: Slägga (2016)
Shara Proctor: Längd (2015)
Christine Ohuruogu: 400m (2013)
Tiffany Porter: 100m häck (2013)

Jamaica har faktiskt tagit medalj i alla fyra stafetterna vid åtminstone två tillfällen, VM i Daegu 2011, samt OS i Rio 2016.

Tack för det ! Men då har vi en ny medlem i den exklusiva klubben.

Sedan kan man undra om långa stafetten är finare än korta.

4x100 är ju den med världens snabbaste löpare och så. Väger tungt.
Men 4x400 håller å andra sidan på längre, man hinner se vilka som leder, inte samma virrvarr av växlande löpare, upphämtningar är möjliga och mindre risk att växlingsmissar avgör.

Drar mig till minnes sekvensen EM 1990, VM 1991 där britterna var ruskigt framgångsrika i
det förstnämnda mästerskapet men upplevdes som misslyckade i det andra. Men sista dagen
kom ett oväntat guld på långa stafetten där en häcklöpare kämpade ner USAs slutman, som
kanske borde ha varit Michael Johnsson. I den klassiska uppställningen ingick 3 svarta och
en som hette Black !

93.88 idag av Vetter i Tyska Thum. Så VM formen håller fortfarande, imponerande

http://www.berliner-zeitung.de/sport...rneut-28191128

Notera också att han andra kast var på 91.67 också....Vilken grym snubbe!

Jag gillar den korta mer. På den långa behövs 4 som är bra på 400. Punkt.

På den korta behövs olika typer av löpare.
En startsnabb, i kurva dessutom.
En uthållig på den långa andrasträckan (som väl Klüft var först med och följdes av Felix, Schippers mfl.)
En som klarar av springa kurva trots att det går jävlig fort
Och en som har nerverna i styr för att föra laget först över mållinjen.
Dessutom finns det ett växlingsmoment som ytterligare skapar en dimension, i större utsträckning än på 400.

Hur dopad var Simon Pettersson när han kastade runt 70 meter för nåt år sen, idag knappt 60 meter? https://www.msn.com/sv-se/sport/othe...ebcb1275&ei=17

100% ren. Baserat på hur han ser ut, hur hans utveckling sett ut, hur seriöst dopingtestandet är, och på svensk idrottskultur.

Doping förekommer naturligtvis flitigt även i Sverige men inte inom idrottsrörelsen.

Idag kastade han 65.69 & 66.31 https://www.easyrecord.se/result?FhDWMM

Visar att bortdömda 64-meterskastet var resultatet av att han fått fason på tekniken till slut. Övertrampet var inte av det slaget att det hjälpte honom till längre kast (vilket man däremot ofta ser i kula)