Ur ett strikt historiskt perspektiv hör Stalin hemma på samma lista som andra stora erövrare som Alexander den store, Julius Caesar och Djingis Khan (hur många upprörs egentligen av deras blodiga framfart idag?). Sen kan man naturligtvis ogilla honom av ideologiska skäl, vilket är helt okej, men det ändrar ju inte på historiska faktum. Hans skrifter är dessutom intressanta att läsa, även för den som inte är kommunist. Hans syn på folk och nation är särskilt aktuellt i dagens Sverige, där andra som kallar sig vänster vill hävda att svenskar inte existerar (ett påstående som inte bara ur stalinistisk synvinkel, utan ur marxistisk synvinkel överlag, är total bullshit). Kanske kan högern hämta styrka från Stalin här för att köra över PK-vänstern?
En annan sak är ju att Trotskij sannolikt hade varit en ännu blodtörstigare tyrann om han fått makten istället, med tanke på hans fixa idé om ständig världsrevolution. Stalin nöjde sig ju som bekant med socialism i ett land. Så trottares åsikter om Stalin ger jag inte mycket för.
Att jämföra Stalin med Hitler är ungefär som att jämföra bananer och blåbär. Båda är frukter, båda smakar gott, inte minst tillsammans, men de ser helt olika ut och produceras på helt olika sätt, och konsumenten skaffar dem ofta på olika sätt. Hitler förlorade det världskrig han själv startat och sköt sig helt fegt, och har med rätta stämplats av eftervärlden som ärkeloser och skräckclown. Stalin (liksom Churchill, Truman och till viss del Mao) bar också ansvar för oskyldiga liv, men vann, vilket i slutändan är det som räknas. Särskilt som Ryssland gick från en efterbliven bondenation till en kärnvapensupermakt som sträckte sig från Östtyskland till Nordkorea och tävlade med USA om herravälde över rymden. Ingen dålig feat, något som även vita ryssar i exil, t.o.m. fascister, uttryckte beundran för.
När det gäller ideologisk kritik mot Stalin har den mest bäring när den kommer från högerkonservativt håll, eftersom den miljön med sitt traditionella bildningsideal har en förmåga att presentera välunderbyggda argument för sin sak. Gott så.
När den kommer från nationalsocialistiskt håll låter det oftast ungefär "Stalin var dum, hurr, durr!" men även det kan jag respektera, eftersom det är en grundläggande del av nationalsocialismen att hata kommunismen.
När kritiken kommer från PK-liberalt håll blir det ganska kissnödigt (som det ju tenderar att bli oavsett vad liberaler uttalar sig om). "Buhuu! Stalin var ond och dålig! Och Putin är exakt likadan!
Om alla ledare bara var som Obama och Macron hade världen varit ett paradis!" Den kritiken ger jag heller inte mycket för, men återigen, åsikten är fri, så to each their own.
Personligen har jag av rent känslomässiga skäl svårt att förlåta Stalins övergrepp mot Finland, och det råder inget tvivel om att Stalin var en hänsynslös massmördare, men rent cyniskt så var han ändå i slutändan mer av en Caesar än en Hitler.
Lägger till ett gammalt meme jag kom att tänka på när jag läste tråden:
Girl: Stalin was problematic.
Boy: You mean based?