Citat:
Ursprungligen postat av
snuttefiltarna
(Vet inte om jag publicerat på rätt forum så moderator får flytta tråden isåfall)
Hade diskussion med en kompis om det här med att kalla sig själv för vegetarian (eller vegan). Jag undrar vart ni tycker att gränsen går för att kalla sig något av dessa? Alltså tex, om man bara lagar vegetariskt men så blir man bortbjuden och där finns bara kött visar det sig. Kan man kalla sig vegetarian om man äter kött enstaka gånger ibland, väldigt sällan men man gör det ändå? Folk har ju olika anledningar till varför de blir vegetarianer men min uppfattning är att hela vegetarianismen går ut på att inte äta djur, inte att ”oftast inte äta djur men man kan göra det nån gång ibland”.
Jag är lakto-ovo vegetarian nämligen och jag tycker att är man vegetarian äter man inte djur även om man blir bortbjuden, jag tycker det handlar om ett livsval och en etik. Att man får välja att vara vegetarian (inga djur) eller att inte vara det (men kan äta mycket vegetariskt ändå såklart). Äter man nästan uteslutande vegetariskt men ändå kan tänka sig att käka ett djur nån gång då och då tycker jag inte att man kan kalla sig vegetarian, det känns motsägelsefullt tycker jag.
Min kompis menade istället att dessa sätt att ”kategorisera” och ”bestämma” vad andra människor är och inte är kan avskräcka folk från att välja en viss grej. Alltså tex att färre väljer att vara vegetarian för att ”det är så noga att man aldrig får äta djur”, att det skulle bli ett krav på att ”behöva vara perfekt”. Jag förstår resonemanget men jag håller inte med för jag tycker detta fall är så simpelt som att endera äter man djur eller så gör man inte det. Enda gången jag tycker det är okej att äta djur som vegetarian är när man råkar, tex jag råkade äta en kycklingdumpling. Har jag blivit hemmablind? Hur resonerar ni?
Du har naturligtvis helt rätt.
Men, det nya modet är ju något som kan kallas "klimat-veganism" ...
Det är ju ingen riktig veganism, eller vegetarianism - eller något annat.
Det enda det är är ytterligare en möjlighet för den nervösa medelklassen att få visa sig duktiga för folk.
Du kan, med gott samvete, totalt ignorera dem.
Deras "livsstilsval" betyder ändå ingenting förutom det jag beskrev ovan (som ryggdunkare alltså).
De vet inte bättre alltså