Varför ser man så få ute tältandes i naturen kring Sthlm?

Du har väl rätt men jag är lite trött bara på folk som kommer till trakter där man gått i alla år som sen är det bara nedskräpat alltihop när man kommer ut.

Jag är rädd för att du och jag kan kan fetglömma allemansrätten och tio-tjugo år tyvvär. Det kommer hända om folk inte skärper till sig.

Det är allvar och det är,därför jag lätt är så här trubbig. Jag är egentligen ganska rak här och säger det rätt ur hjärtat. Jag fattar att alla inte är så men många är det tyvvär. Det jag pratar om blir nog värre för stadsbor, jag har ändå fått uppleva det mesta som jag kan dö nöjd men en del av er har ju aldrig fått se det och kanske aldrig får uppleva det då om ni vill börja och det är ju illa.

Jag är väldigt orolig, då det redan händer inskränkningar men dom gångerna handlar det inte om nedskräpning. Skydd av rovfågel, några få samer har rätt till ett större område där du och jag knappt får sätta foten och allt för få protesterar ens mot det och dom få som säger någon som inte är same tar man fram det där förbannade rasistkortet mot direkt utan att tveka.

Kommer man från ett skräpområde gissar jag också att det är svårt att hitta fin natur. Tack och liv har vi inte dessa problem i Sthlm, en och annan kotte kan man visserligen hitta i naturen och absolut är soptunnorna ofta välfyllda vid rastplatserna, de töms dock innan de är överfyllda.

Sen avseende samer kan du med fördel hänvisa till renskötare istället, men inte ens de har väl något emot att du fiskar förutsatt att du har fiskekort?

Vart befinner du dig egentligen när det är så skräpigt? Campar du på den lokala soptippen? Är det I de jämtländska fjällen det är så skräpigt? Hur kom du in på samer? Får du inte tälta för samerna? Frågorna är många...

Angående skräp så har jag inga som helst problem med att böja mig ned och plocka upp andras skräp om jag befinner mig I ett område där jag vet att det inte finns någon som plockar skräp, som I fjällen exempelvis.

Jag har svårt att tro att människor som vistas I fjällmiljö avsiktligt lämnar skräp efter sig utan jag tror mer att saker kan skumpa av från skoterslädar eller blåsa iväg. Jag har genom åren hittat liggunderlag, stroppar, en liten hundbädd, lite andra småprylar som går att bränna vid första bästa tillfälle och nu sist en potta. Inga problem för min del, bara lägga den på ett ställe där jag vet att jag helt säkert kommer att passera igen när jag så småningom ska ned till bilen. Bara surra fast utanpå ryggan sen. Stötte på en familj från franska alperna som turistade och nog måste de ha undrat över vad jag var för en underlig fjällvandrande filur med en potta utanpå packningen.

Allra, allra värst måste det ju ha varit för den lille fjällfararen som tappat bort och blev utan sin fina toalett. Tänk vad hemskt att komma hem till husvagnen eller stugan och göra upptäckten att pottan är borta när man som bäst behöver den! Vilket ramaskri.

Jag tror att det beror på att Stockholmare inte tältar lika mycket som andra svenskar.

Jag kan svara för egen del.
Vi campade mycket förr.
Men man känner sig inte säker längre!
Vi har massor av fin camping i Norrort. Men jag skulle inte ens campa i min egna lilla skärgårdsstad längre!
Vi känner oss rädda för alla tokbollar!
Psykfall, våldtäkt, stöld, pangpang
Min campingtid är över.
Sverige har blivit ett rått land!