Kliver in med ett svar i en gammal tråd, om andra läsare i mer modern tid, precis som mig, råkar ramla in här.
Efter att ha läst igenom allt här, så får jag också detta till en solklar panikångestattack. Det är nästan fascinerande vad kroppen kan göra med en människa, såväl psykiskt som fysiskt, under en pågående attack.
Jag rökte hasch/weed konstant och nästintill dagligen från 15 års-ålder, till kanske 25. När jag var 30 år, så tyckte jag att det var en god idé att röka en jolle, när polaren meckade en fin jävel på sommaren. Jag började puffa, och snabbt nog så var det som att det triggade igång alla jävla negativa och jobbiga minnen som det 10-åriga missbruket hade tillfört. Stressen, alla läskiga jävlar man hade runt sig, och vipps - så upplevde jag panikångesten från helvetet. Jag rökte ett par gånger till efter detta, och upplevde samma skit varenda gång. Efter den senaste gången så lovade jag mig själv att ALDRIG röka igen, oavsett hur nice det kan vara att röka en skön spliff, en fin sommardag och stämningen är på topp. Nu räcker det med att jag känner doften, och hjärtan börjar skena.
