Varför bildar män inga grupper för att utrycka vad de känner och tänker och upplever?

Det lär inte finnas några bättre människor än kvinnor och män.

En omständighet väl värd att vårda.

Korta svaret är att män tävlar mot varandra och kan inte organisera sig utan underkastelse.

Just det. Jens Liljestrand besvarade en gång samma fråga med att "män som samarbetar nära i grupp måste ha en hackkyckling" - helst inom gruppen eller i varje fall i närheten. Det är i stort sett sant, i varje fall om teamet ska hålla ihop längre än en vecka. Och i en helmanlig grupp blir det alltså en man som utses till den rollen.

Jag skulle gärna prata om mäns våld mot män. Men alltid när jag lyft det blir det konstigt. Vissa vill inte höra. Vissa tycker att man var mesig för man var svagast och nästan dog. Vissa män är underutvecklade och kan inte prata om vissa saker. Och jag vill inte prata med kvinnor om detta.

Män har säkert försökt att engagera sig... Men problemet är att kvinnor är notorisk korkade.
Det spelar ingen roll hur mycket en man än säger till henne att inte gå tillbaka till förövare - så gör hon det. Helt övertygad om att det bara var en engångsföreteelse, trots att det var hundra gången hon fick stryk. Vad menar du vi ska engagera oss i - bättre psykvård för störda kvinnor?
Jo män talat om detta, på precis det sättet jag krev. Vi kan fan inte förstå vad det är som driver dem tillbaka till våld de påstår sig vilja lämna.

Det är nog ofta inte så. Är man t ex van vid att bli behandlad så från barndomen så faller man i gamla vanor och tänker indirekt att man är värd det. Det är inte så ofta man tror att det var en engångsföreteelse. Det räcker ju med att det händer mer än en gång för att det inte ska vara det.

Det är tyvärr ofta precis så det är... Att kvinna går tillbaka. Det har inget med "hur man blev behandla som barn" att göra.
Ofta beror det på att man har en kass ekonomi och inte har möjlighet att ordna med egen bostad. Så man köper att man får stryk bara man har tak över huvudet.
Men det ÄR också så att kvinnor rent biologiskt tänker i banor av omvårdnad, att de kan ändra på folk, att det bara var en engångsföreteelse osv.

Jo jo, visst är jag medveten om det. Men inte med ursäkten att det var en engångsföreteelse.

Varför ska man engagera sig i något, som man inte har någon del i? Där man inte har någon del i själva orsaken?
Någon "alla ska vara med och rädda x" existerar inte.
Män pratar med varandra, ja. Om annat. Kanske att dom män som är delaktiga i någon orsak diskuerar det också.

Personer som behöver instruktionre, för att förstå någonting, framstår som lättskrämda, extremt ångestkänsliga, och där allt måste gå fort och vara enkelt och vara tydligt, och där ingen del av jobbet behöver utföras av en själv. Detta apropå "hur kan någon veta vad någon vill ha?"

Går man omkring och tror att verkligheten ska vara som en dejtingsajt eller shoppingsida eller facebook, så har man antagligen inte använt sin egen hjärna speciellt mycket.

Övertygad om att män pratar om sårbarhet, även om dom inte använder exakt det ordet, och att man kan förstå sådant även utan att direkt prata om det, t.ex. bara genom att känna till diverse grejer och känna varandra någorlunda. Vissa grejer blir inte bättre av att man petar i det heller, eller petar i det ständigt och jämnt.

En del män trivs att ofta umgås i grupp, andra inte eller aldrig. Ibland beror det på erfarenheter, ibland kanske mer personlighet eller perioder av livet.

Låter vettigt.

Finns det en sådan grupp, och där man kan diskutera med andra män?

Idag finns inte men det är bara att starta ,geuppen ska vara aktiv att hitta och diskutera effektiva lösningar, fokus på hur man mår bra och vara motiverad eller hålla diciplinen uppe 😊.