Jag läste om hur en äldre "mormor" vid förrförra sekelskiftet 17-1800-talet som bodde i de vilda trakterna vid gränsen till Dalsland, och hon berättade om hur hennes morfar i sin tur i sin ungdom en gång hade fångat sig en egen "Näck."
Den "Näcken" hade han sen i en bod nere vid sjön, på sina ögon.
När han skulle ro ut på sjön för att siska så tog han och satte ett koppel på sin "Näck" och rodde ut, och varje gång den var med så var det ingen stopp på fiskelyckan.
Tyvärr slet sig hans "Näck" en vacker dag och rymde till skogs.
Och därefter kom han bara tillbaka lite då och då för att retas med gubben och leva rövare.
Beskrivningarna av gubbens "Näck" var att det var en mänsklig gestalt, men som var luden över hela kroppen.
Dess ögon däremot, "glimmande förfärligt" i smaragdgrön färgton.
---
Jag tro minsann att det var första gången jag läst om att någon hade varit så driftig att han faktiskt lyckades Fånga ett "naturväsen."
Och hålla som husdjur, dessutom.
Det måste ju ge pluspoäng, tänker jag.
Så eftersom jag själv aldrig hört om något sådant innan aldrig läst om det, så undrar jag om det finns någon annan som har gjort det.
Och isf var historien var hämtad från och hur den gick.
Såklart.
"Min" historia har jag hämtat direkt från början av 1800-talet.
Det var vittnesbörd från en resenär som färdades med vagn och trallande 14-årig skjutsbonde från Göteborg in genom Dalsland - men där den "tykna" ungjävlen med flit valde fel fel, och tog vägen till Uddevalla istället.
Fört efter att häpnat över hur vilt det började se ut, och när ekipaget slutligen lyckades stanna efter mörkrets utbrott, vid ett gästgiveri i skogen, var en oklädd flicka med svart utsläppt hår stod och tog emot, så kunde herrn fråga var de egentligen befann sig.
- "Har vi kommit fram till Dalsland," frågade herrn uppfordrande den unga, oklädda, kvinnan med sitt svarta utsläppta hår??
- "Nej, goa herrn, "detta är vägen till Uddevalla. Ni skulle ha tagit vägen mot öster för 6 timmar sen."
- "Men, snälla herrn, ni kan väl ändå stanna över natten."
Så, efter att ha bannat den unge skjutsbonden ett slag så att denne började gråta och jämra sig, så fick herrn tillfälle att språkas vid med den unga kvinnans mormor.
Då berättade hon denna, ovanstående, historia om sin morfars egen "Näck."
Dvs från reseberättelsen "Resa genom Sverige år 1804."
I den berättas även hur man ska bära sig åt om man vill upprepa tilltaget.
Det enda som behövs är ett stycke rep från Kyrkklocka.
Det är det repet man snabbt ska svinga om "Näckens" hals, och så har man den i ett fast grepp. Då är den din.
Tydligen fungerar det handgreppet även ypperligt på unga söta flickor som man vill få att älska en.
Samma metod rekommenderas att snabbt och obemärkt svinga kyrkklockans rep om flickans hals, och sen är det bara att leda henne i kopplet raka vägen hem till sin sängkammare.
Den "Näcken" hade han sen i en bod nere vid sjön, på sina ögon.
När han skulle ro ut på sjön för att siska så tog han och satte ett koppel på sin "Näck" och rodde ut, och varje gång den var med så var det ingen stopp på fiskelyckan.
Tyvärr slet sig hans "Näck" en vacker dag och rymde till skogs.
Och därefter kom han bara tillbaka lite då och då för att retas med gubben och leva rövare.
Beskrivningarna av gubbens "Näck" var att det var en mänsklig gestalt, men som var luden över hela kroppen.
Dess ögon däremot, "glimmande förfärligt" i smaragdgrön färgton.
---
Jag tro minsann att det var första gången jag läst om att någon hade varit så driftig att han faktiskt lyckades Fånga ett "naturväsen."
Och hålla som husdjur, dessutom.
Det måste ju ge pluspoäng, tänker jag.
Så eftersom jag själv aldrig hört om något sådant innan aldrig läst om det, så undrar jag om det finns någon annan som har gjort det.
Och isf var historien var hämtad från och hur den gick.
Såklart.
"Min" historia har jag hämtat direkt från början av 1800-talet.
Det var vittnesbörd från en resenär som färdades med vagn och trallande 14-årig skjutsbonde från Göteborg in genom Dalsland - men där den "tykna" ungjävlen med flit valde fel fel, och tog vägen till Uddevalla istället.
Fört efter att häpnat över hur vilt det började se ut, och när ekipaget slutligen lyckades stanna efter mörkrets utbrott, vid ett gästgiveri i skogen, var en oklädd flicka med svart utsläppt hår stod och tog emot, så kunde herrn fråga var de egentligen befann sig.
- "Har vi kommit fram till Dalsland," frågade herrn uppfordrande den unga, oklädda, kvinnan med sitt svarta utsläppta hår??
- "Nej, goa herrn, "detta är vägen till Uddevalla. Ni skulle ha tagit vägen mot öster för 6 timmar sen."
- "Men, snälla herrn, ni kan väl ändå stanna över natten."
Så, efter att ha bannat den unge skjutsbonden ett slag så att denne började gråta och jämra sig, så fick herrn tillfälle att språkas vid med den unga kvinnans mormor.
Då berättade hon denna, ovanstående, historia om sin morfars egen "Näck."
Dvs från reseberättelsen "Resa genom Sverige år 1804."
I den berättas även hur man ska bära sig åt om man vill upprepa tilltaget.
Det enda som behövs är ett stycke rep från Kyrkklocka.
Det är det repet man snabbt ska svinga om "Näckens" hals, och så har man den i ett fast grepp. Då är den din.
Tydligen fungerar det handgreppet även ypperligt på unga söta flickor som man vill få att älska en.
Samma metod rekommenderas att snabbt och obemärkt svinga kyrkklockans rep om flickans hals, och sen är det bara att leda henne i kopplet raka vägen hem till sin sängkammare.
