Vilken byggnad/plats i Sverige får du känslan av tillhörighet?

Hej, jag vet inte om det är rätt forum. Men jag undrar vilken plats som du får känslan av den vackra skönheten, konsten och arkitekturen när det kommer till platser/byggnader?

Lugnets industriområde var säkert en spännande plats. Sedan revs alltihop och ersattes med Hammarby Sjöstad och det är ju inget jag vill besöka precis. Jag gillar annars industriområden, känns som att folk gör nytta där och det finns lite olika slags verksamheter där. Jag gillar mångfalden men önskar ha kvar den närmare stadskärnorna istället för långt i utkanterna.

För drygt hundra år sedan kantades Karlbergs sjö, Barnhusviken och Klara sjö av tunga industrier. Rörstrands porslinsfabrik, Atlas Copco och några till. Vasastan var ännu inte byggd. Föroreningarna var tunga, och stans rikaste valde att bo så långt bort de kunde, tvärs över stan på Östermalm. Där var stanken från industriutsläppen mindre.

Det är faktiskt ett ganska intressant fenomen. Om man tar Stockholm och den turisten som jag är så känner jag inte alls tillhörighet med Sergels torg och runt omkring där. Däremot med allting byggt före 1930 talet. Strandvägen tycker jag alltid har varit symbolen för det lyckade Sverige och den känner jag stolthet över och samhörighet med.

Men egentligen alla centrala delar mot vattnet. De trevliga små holmarna, nere vid kungsträdgården, gamla stan som vätter mot Grand hotell och Grand hotell sidan som vätter mot gamla stan.

Fantastisk beskrivning. Jag får känslan av tillhörighet i gamla stan. Tycker alla lägenheter, byggnader och hus ser överdrivet moderna ut idag.

De områden jag känner en tillhörighet med är nog de där bostadsområdena som är byggda under senare del/slutet av vad som kommit att kallas miljöprogrammet eller rekordåren. De områden där skalan blivit aningen mindre än skivhus på 8-10 våningar och färgsättningen blivit aningen gladare än grå. Det finns egentligen inget speciellt med dessa områden, de är varken vackra eller arkitektoniskt spännande, dessutom återfinns de i hela landet. Men jag är uppvuxen i ett sådant och nu när jag flyttat söderut för plugg så bor jag också i ett, tror de bidrar med något form av lugn i en annars ganska stressig tillvaro. Anledningen till att jag känner tillhörighet är nog av den simpla anledningen att området påminner om "hem-hemma" och att den hemlängtan jag ibland känner dämpas av just det, typ.

Helt rätt. Har också bott i förorten. Får också en speciell känsla när jag går dit, men det är troligen för att jag tyckte att utelivet var så kul där och då när jag var barn. Nu när jag bor lite lyxigare så känns det som att något fattas.

Däremot kommer jag inte sakna hur lägenheterna var placerade.

Kyrkan i Kiruna. En kyrka som byggts i nordisk stil. Sen känner jag mig hemma i Visby också samt sekelskiftbyggnader på strandgatan som varje bostad i Stockholm skall vara. Även mer ekonomiska byggnader som norderstrand och kungsgatan i Stockholm känner jag mig hemma i trots att det är för oklassiskt för mig. Men modernismen gav oss sopnedkastnutanför dörren i våra lägenheter, och det skall tacka dom för.

Själv bor jag i ett hus från 30-talet i Stockholm. Trivs utmärkt. Stabilt inga tunna väggar och lekage i rören. Står fast och stabilt. Vacker arkitektur i området.

Oj oj oj. Himla vacker kyrka!
Helt rätt av dig!