Människan har fastnat i ordning och kaos, manipulation och sanning. Inom allting finns åtminstone ett av allting i olika grader och variationer, olika frekvenser och intellektuella nivåer. Någonting som sanning söker förstå. Sanning kan omöjligt välja någon sida eftersom sanningen är båda sidor och sig själv. Gud och drömmen om paradiset är vad som vakar över allt som utspelar sig i sanning.
I verkligheten behöver allting som strävar efter att bli mer, (eftersom verkligheten är en oändlig illusion) rätta sig efter allt som går att tänka. Vilket är intelligens. Vilket är sanning.
Utan intelligens förstår du inte sanning.
Vad är att bli upplyst?
Upplyst blir du genom att ha tänkt varenda tanke, intelligens som förintar sig själv som metod till att övergå till icke-intelligens, eller anti-intelligens, det vill säga upplysning. Vad upplysning är förstår du efter det upplevda som lett dig dit.
Här verkar övergången från intelligens till upplysning tro att det finns någonting att skydda, eftersom man kommit ur ett tänkande och uppdaterats till någonting annat, bättre. Här vill man också hålla käften om hur man kommit till egen insikt på grund av total rädsla för vad man tidigare upplevt.
Överlevnad som sig själv inom det upplevda.
Du är allting som inte kan greppas genom din egen metod som är allt! Detta skapar givetvis oändliga tankar om vad du är, vilket skapar psykisk sjukdom såsom exempelvis schizofreni eller depression.
Om du blickar tillbaka på evolutionen, när uppstod egentligen schizofreni? Är inte själva ordet fruktansvärt innehållslöst i ett samhälle som fungerar? Ett ord man tar för givet, eller möjligen accepterar inom evolutionen av sin egna intellektuella begränsning av vad som går att veta?
Vad som tas för givet tycks vara sanningen, något som människor är fundamentalt rotade till att vilja förstå. När du väl förstår den vill du inte ha den, du vill istället uppleva vad sanningen är. Ta det inte för givet, är allt jag säger. Eller för all del, gör det. Jag vet inte mer än allting sammantaget ändå.
Människor som påstår att sanningen inte är intressant eller att du inte kan hantera den, ljuger flagrant (eller saknar förstånd för vad sanningen är), för de har inte förstått sanningen utöver vad deras egna egoism sätter käppar i hjulen för.
Du kan förstå sanning på oändligt många plan, inte bara till valfri ledares begränsning om vad sanning kan vara. Ledare förstår också din vackra sanning eftersom de har livserfarenhet inom just samma sanning du själv kommer ifrån.
De som påstår att jag är galen har egoism kvar inom sig och har exempelvis svårt att skilja mellan droger och stjärnstoft. Vilket är energi.
Pengar är energi som kan manipuleras. Men, vänta nu här. Hur kan ordet manipulation existera om du själv inte gör det? Det verkar finnas ett förstånd där som intresserar dig.
Inget glömt, inget påmint. Jag är och så är du. ❤️
Håna eller såga, sanningen är att jag inte bryr mig så länge jag vet att sanningen kan bli bättre än vad den är
Hur kan sanningen bli bättre om vi aldrig kan uppleva mer än vad vi gjort? Jadu, är universum dualistisk (dvs du och jag), eller är den bara jag eller bara du?
I verkligheten behöver allting som strävar efter att bli mer, (eftersom verkligheten är en oändlig illusion) rätta sig efter allt som går att tänka. Vilket är intelligens. Vilket är sanning.
Utan intelligens förstår du inte sanning.
Vad är att bli upplyst?
Upplyst blir du genom att ha tänkt varenda tanke, intelligens som förintar sig själv som metod till att övergå till icke-intelligens, eller anti-intelligens, det vill säga upplysning. Vad upplysning är förstår du efter det upplevda som lett dig dit.
Här verkar övergången från intelligens till upplysning tro att det finns någonting att skydda, eftersom man kommit ur ett tänkande och uppdaterats till någonting annat, bättre. Här vill man också hålla käften om hur man kommit till egen insikt på grund av total rädsla för vad man tidigare upplevt.
Överlevnad som sig själv inom det upplevda.
Du är allting som inte kan greppas genom din egen metod som är allt! Detta skapar givetvis oändliga tankar om vad du är, vilket skapar psykisk sjukdom såsom exempelvis schizofreni eller depression.
Om du blickar tillbaka på evolutionen, när uppstod egentligen schizofreni? Är inte själva ordet fruktansvärt innehållslöst i ett samhälle som fungerar? Ett ord man tar för givet, eller möjligen accepterar inom evolutionen av sin egna intellektuella begränsning av vad som går att veta?
Vad som tas för givet tycks vara sanningen, något som människor är fundamentalt rotade till att vilja förstå. När du väl förstår den vill du inte ha den, du vill istället uppleva vad sanningen är. Ta det inte för givet, är allt jag säger. Eller för all del, gör det. Jag vet inte mer än allting sammantaget ändå.
Människor som påstår att sanningen inte är intressant eller att du inte kan hantera den, ljuger flagrant (eller saknar förstånd för vad sanningen är), för de har inte förstått sanningen utöver vad deras egna egoism sätter käppar i hjulen för.
Du kan förstå sanning på oändligt många plan, inte bara till valfri ledares begränsning om vad sanning kan vara. Ledare förstår också din vackra sanning eftersom de har livserfarenhet inom just samma sanning du själv kommer ifrån.
De som påstår att jag är galen har egoism kvar inom sig och har exempelvis svårt att skilja mellan droger och stjärnstoft. Vilket är energi.
Pengar är energi som kan manipuleras. Men, vänta nu här. Hur kan ordet manipulation existera om du själv inte gör det? Det verkar finnas ett förstånd där som intresserar dig.
Inget glömt, inget påmint. Jag är och så är du. ❤️
Håna eller såga, sanningen är att jag inte bryr mig så länge jag vet att sanningen kan bli bättre än vad den är
Hur kan sanningen bli bättre om vi aldrig kan uppleva mer än vad vi gjort? Jadu, är universum dualistisk (dvs du och jag), eller är den bara jag eller bara du?
__________________
Senast redigerad av Kruth. 2024-02-27 kl. 14:05.
Senast redigerad av Kruth. 2024-02-27 kl. 14:05.