Citat:
Problemen med miljonprogrammen eller liknande byggnadskroppar, är många, varför det blir svårt att rätta till endast en aspekt av flera. Ja fasaderna (väggarna) är ofta tråkiga men andra saker är bland annat:
1. Storskaligheten. Dvs volymerna i utbredning och höjd är för stora, det går för långt ifrån den mänskliga skalan. Den mänskliga skalan kan variera i litteraturen och vad man undersökt vad människor föredrar, känner sig hemma i, var blickfång hamnar, överblickbarhet med mera. Jag anser att den mänskliga skalan är 1-2 våningar i höjd exempelvis, ju längre ifrån detta desto omänskligare blir det/uppfattas det. (Detta är ett generellt resonemang då undantag finns).
1. Storskaligheten. Dvs volymerna i utbredning och höjd är för stora, det går för långt ifrån den mänskliga skalan. Den mänskliga skalan kan variera i litteraturen och vad man undersökt vad människor föredrar, känner sig hemma i, var blickfång hamnar, överblickbarhet med mera. Jag anser att den mänskliga skalan är 1-2 våningar i höjd exempelvis, ju längre ifrån detta desto omänskligare blir det/uppfattas det. (Detta är ett generellt resonemang då undantag finns).
Storskalighet behöver inte vara något problem. Se på Stockholms och Göteborgs innerstäder, där hushöjden är runt sju våningar. Ofta väldigt vackra sekelskifteshus.
Att hus bara skulle kunna vara en till två våningar höga, för att folk skulle trivas, stämmer inte. De flesta traditionella europeiska innerstäder har högre hus än så. Se på Paris, där de mest uppskattade husen med Haussmann-fasader, också är ca sju våningar höga. Inte ens i de medeltida kvarteren i Gamla stan i Stockholm, har husen bara en till två våningar, utan snarare fem våningar.
Vill man bo i en till tvåvåningshus, får man flytta till en villa i förorten eller på landet.
Citat:
2. När volymerna/byggnaderna sitter ihop i långa längder som ofta ser lika dana ut så skapar detta monotona/deprimerandetråkiga miljöer och vyer. Fasader, burspråk, takkupor och fönstersättningar (utstickande och urgröpningar på väggen helt enkelt) är ofta likriktade och stärker de tråkiga miljöerna.
I innerstäderna sitter huskropparna också ihop, i kvarter. Problemet i miljonprogramsområdena är de tråkiga och monotona fasaderna, där alla hus i ett område ofta har identiska fasader.
Citat:
3. Bebyggelseområdena har tråkiga miljöer runt i kring bebyggelsen för att det är platta gräsytor eller asfalterade parkeringsplatser utan rumskapande element (intressanta platser). Bebyggelsen står som öar på gräsmattan. Intressant/ utforskande/spännande bebyggelse är ofta mer sammanbyggd och är inte separerad.
4. Bebyggelsen är anpassad efter vägnätet som är separerad och kräver stora ytor för trafik, vilket skapar raka långa ointressanta asfalterade miljöer. Trafiken och gatorna kan också bli för många/snabba, vilket skapar otrygghet vilket sänker attraktiviteten i området i stort.
4. Bebyggelsen är anpassad efter vägnätet som är separerad och kräver stora ytor för trafik, vilket skapar raka långa ointressanta asfalterade miljöer. Trafiken och gatorna kan också bli för många/snabba, vilket skapar otrygghet vilket sänker attraktiviteten i området i stort.
Bebyggelsen uppfördes oftast samtidigt med vägnätet, de är anpassade efter varandra.
Problemet med miljonprogrammet var att man frångick
den tidigare sammanhållna stadsbyggnaden, och istället
planerade bostadsområdena som isolerade öar, skiljda från varandra med skogar och stora genomfartsleder.
Citat:
5. Alla miljöer är offentliga eller halvoffentliga vilket skapar ett ingenmansland. Detta gör att folk slutar bry sig om miljön och folk vill inte vistas i offentliga miljöer när man vill ha det privat. Dessa platser tas lät över av dem som låter och tar mycket plats. Platserna känns otrygga och ogästvänliga. Markkontakt är svår på för höga höjder vilket ytterligare skapar offentliga miljöer.
Jo, för utspridd bebyggelse i miljonprogrammets förorter.
Citat:
6. Stadsdelarna där bebyggelsen finns är separerad ofta från resterade delen av städerna, vilket skapar en barriär mellan boende på olika platser, vilket ökar segregeringen mer.
ju mer likt allt är på ett ställe så tenderar andra saker bli mer likt. Service hyror med mera. Vilket leder till mer likartade människor. Det i sin tur leder till mer segregation
(De andra punkterna leder också till mer segregation). Vägnät, järnvägsnät och berg brukar också ytterligare skapa barriärer (detta stärker vi och dom känslan).
Dessa är några av de viktigaste punkterna men det finns fler. Vissa av punkterna hittas även i mer lågskalig/mindre bebyggelse som också då drabbas av negativa effekter.
ju mer likt allt är på ett ställe så tenderar andra saker bli mer likt. Service hyror med mera. Vilket leder till mer likartade människor. Det i sin tur leder till mer segregation
(De andra punkterna leder också till mer segregation). Vägnät, järnvägsnät och berg brukar också ytterligare skapa barriärer (detta stärker vi och dom känslan).
Dessa är några av de viktigaste punkterna men det finns fler. Vissa av punkterna hittas även i mer lågskalig/mindre bebyggelse som också då drabbas av negativa effekter.
Håller med.
Citat:
Försök och förbättringar görs av kommuner, organisationer samt fastighetsägare i områden som har problem enligt resonemanget ovan, vilket får positiva effekter. Det är ofta kanske enkla medel på byggnader som färg och renovering av lägenheter, medan mer krut ibland satsas på ytor runt bebyggelsen som kan vara aktivitetsplatser eller förändra miljöer runt om kring. Detta löser dock inte grundproblemen med den högskaliga bebyggelsen och platsen bebyggelsen finns på, som ofta är det svåraste och dyraste att förändra.
Det är nog många lösningar som måste till för att förbättra dessa områden i grunden och det är nog för kostsamt idag att genomföra. Men kan kanske kunna göras långsiktigt om man gör långsiktiga åtgärder stegvis (exempelvis förtäta bebyggelse mellan två stadsdelar som är separerade). Man vill ofta inte riva byggnader för att det inte är ekonomiskt. Kommunen och staden kan också ha en vilja medan politiken och fastighetsägaren har en annan var man vill gå långsiktigt.
Det är nog många lösningar som måste till för att förbättra dessa områden i grunden och det är nog för kostsamt idag att genomföra. Men kan kanske kunna göras långsiktigt om man gör långsiktiga åtgärder stegvis (exempelvis förtäta bebyggelse mellan två stadsdelar som är separerade). Man vill ofta inte riva byggnader för att det inte är ekonomiskt. Kommunen och staden kan också ha en vilja medan politiken och fastighetsägaren har en annan var man vill gå långsiktigt.
Är svårt att i grunden förändra vad som redan är byggt.
I vissa fall kan fasaderna förändras och bytas ut. Vet inte om gustaviansk stuckatur passar på miljonprogramshus. Men, många av dem hade nog kunnat ges putsfasad, i någon roligare färg?
Man kan också plantera flera alléer längs vägarna i miljonprogramsområdena.
Man kan bygga nya hus i miljonprogramsområdena, för att förtäta dem och få dem att mer likna traditionell innerstad. Varför inte bygga nya hus med klassiska sekelskiftersfasader?