Hur övertygar man någon om etiska påståenden?

När det kommer till sakpåståenden så inbillar vi oss att man kan komma överens om alla påståenden av den typen. Jag tänker på sådant som huruvida A står fem meter bakom B, och då kan två motparter ta ett måttband och mäta. Och de kan undersöka och komma överens om den här typen av saker.

Men när det kommer till etiska påståenden så kan vem som helst stå på sig om vad som helst. Det verkar vara en fråga om tycke enbart. Nästan varje infekterad diskussion på Flashback handlar om att olika motparter helt enkelt har olika syn på det moraliska i något.

Det enda alla verkar hålla med om är extrema fall som det ser riktigt illa ut för dem själv om de anser är bra. Ett exempel är förintelsen, där nazister sitter och förnekar att den inträffat. Gå in och kolla på Revisionism-forumet, så ser ni att alla tycker att det är hemskt om det inträffat. Både de som tror på förintelsen och de som inte tror på den anser att om den har inträffat så är det hemskt.

Men det är liksom i den mest extrema änden av något omoraliskt. Och jag antar att förnekandet av det enbart är för att det inte ser bra ut för den enskilde att tycka att det är bra.

Det finns många gradskillnader däremellan när det kommer till andra etiska tvister, och det verkar liksom som att argument aldrig biter när det kommer till dessa.

Beror detta på att vi har förstenade hjärtan? Behöver vi fixa vår emotionella sida för att liksom med intuitionen kunna avgöra etiska frågor?

Finns det någon slags måttband som mäter etiska påståenden precis som det finns måttband som mäter sakpåståenden?

Och om det nu finns varför saknar vi alla dem på åtminstone några typer av frågor? Därför att jag tror inte att det finns en enda människa som skulle kunna avgöra ALLA etiska påståenden.

Jag kan.
Men jag kan inte övertyga alla andra om det.
-----------------------------------
Vad är det för påstående du avser i rubrikens fråga?
Ta t ex huruvida det skall vara förbjudet att köpa sex?
Det är väl inte så svårt att övertyga människor om detta?
Å då använder man fakta för att övertyga.
Eller vad tänkte du på för påstående?

Etik är inte fakta. Därför går det inte att avgöra vem som har rätt eller fel när man inte är överens. Precis som TS misstänker handlar det helt och hållet om tyckande och smak.

Rent spontant så skulle jag vilja peka på skalan mellan att ta och ge, hjälpa eller skälpa.
Det är i varje fall där jag brukar mäta etik.
Alltså, om en handling är etisk eller oetisk går att bedöma utifrån intentionen. Är intentionen att hjälpa andra så är den etisk, medan den blir oetisk ifall intentionen är att sko sig själv.
Att tro på något har inte med saken att göra. Man kan tro på förintelsen eller att jorden är platt. Det har inte med etik att göra utan där lämpar sig snarare vetenskapliga måttband bättre.

Problemet är att människor utgår från sina känslor när de avgör vad som är rätt. Tyvärr är de här känslorna baserade på ingroup approval. Det innebär att om alla gör fel känner ingen att de gör fel, eftersom alla inte kan uteslutas ur ingruppen. Det riktigt stötande är när människor som agerar rent mordlystet mot någon, ändå kan tycka att de har rätt att visa sin moraliska indignation/raseri mot samma person. Det är (eller borde vara) uppenbart att de som drabbas av den här indignationen/raseriet känner ett behov av att säga ifrån. Om man t ex drabbas av inbrott och inbrottstjuven lämnar ett meddelande där hen skriver att 'ni får städa upp i er lägenhet, det ser för jävligt ut'. Så ser verkligheten ut för vissa. Då är det kanske inte så konstigt att de på alla sätt försöker förklara hur lite de här moraliska fördömandena betyder för dem. Det är lätt att vifta bort sådant som moralfilosofiska plattityder, men vänta tills du råkar ut för något liknande. Det är nästan omöjligt att inte säga ifrån, och den som råkar ut för det har inga problem att "avgöra vem som har rätt eller fel".

Om man delar samma mål som den man pratar med så bör man kunna göra argument baserade på objektiv fakta. Om målet är att maximera glädje och minimera smärta så måste det finnas ett rätt svar. Jag däremot som följer dygdetik skulle inte bli övertygad av sådana argument baserade på utilitarism, så då blir det svårt att övertyga mig, då får du istället försöka övertyga mig varför det skulle vara dygdigt att göra på det sättet.

Eller en fråga om komplexitet.

Moral handlar om instruktioner för agenter i ett dynamiskt system.
Systemets stabilitet är beroende av agenternas beteende i stort.

Enskilda agenter kan inte avgöra rätt eller fel i stort.
MEN evolutionen kan genom naturligt urval.

Om evolutionen gett oss religionen och moralen så är moralen ytterst grundad i naturlagarna.
Moralen är då objektiv i den meningen.

Det mätbara utfallet här är alltså stabiliteten hos en civilisation.