Döda poeters sällskap (1989)

Måste säga att det är en av de bästa filmer jag har sett på länge!! Såg den för ett par dagar sedan, för första gången, och fastnade direkt. Så otroligt bra! Sorglig men samtidigt ett fint budskap.

Robin Williams (RIP) gjorde enligt mig en av sina bästa tolkningar i den här filmen. Man kunde ana både hans komiska och även lite av hans dramatiska/känslosamma talang.

Ett stort plus var ju allt ögongodis man fick se (som till exempel en ung Ethan Hawke). Många stiliga killar i den här rullen.

Har ni sett filmen? Och vad tycker ni om den?

Oh captain my captain

Jag antar att nästan alla "carpe diem" på hud och köksväggar kan härledas till den filmen, så helt obekant är den inte för folket. Mysko att den inte haft egen tråd sedan tidigare, men förekommit (upplysningsvis) i nedanstående

(FB) Gökboet - Döda Poeters Sällskap = samma story?
(FB) Bästa gå-din-egen-väg filmer

Damn it Neil! It's Nuwanda.

En film som handlar om att bryta konventionerna men som håller sig till en extrem konvention själv.

Ingenting banbrytande med den alls. Simpel story man hört tusen gånger förr.

Nu var det ju säkert tio år sedan jag såg filmen. Och enda anledningen till att jag såg klart filmen var för att synnerligen många påstår att filmen är ett mästerverk utan dess like. Jag tyckte nog inte filmen var dålig, men faktiskt inte särskilt märkvärdig alls. Den känns bara lite väl pretentiös. Själva kontexten känns otroligt krystad på något vis. Ett gäng förtryckta elever hittar någon slags rebellisk frihet i att läsa dikter i en grotta om nätterna. Och det är på något vis oacceptabelt för etablissemanget.

På sätt och vis påminner upplägget om handlingen i Footloose. Där det tydligen är förbjudet för ungdomarna i staden att dansa av oklara anledningar. Så dom får dansa i smyg och så blir det eländes elände när det uppdagas att de dansar i hemlighet. Liksom, vad är det för magplask till osannolik handling egentligen? Nu är ju Footloose mer av en musikal och handlingen är bara ett hopkokat nödvändigt ont för att knyta ihop musikalelementen.

Döda poeters sällskap är ju däremot en mer traditionell spelfilm man kan förvänta sig mer av. Varför ska man tro på att ett gäng tonåriga killar går igång som fan på att läsa poesi till varandra? Om de haft hemliga möten i grottor på nätterna när de bläddrar porrtidningar hade jag köpt det. Det blir på gränsen till cringe att de blir helt fängslade och lyriska av att läsa dikter. De kunde väl åtminstone lyssnat på jazz eller vad som nu ansågs förbjudet runt 1959.

Men vad vet jag, filmen kanske vänder sig till folk som är just väldigt fascinerade av poesi och känner någon sån där eufori över att läsa dikter. Medan den blir hyfsat obegriplig för oss som inte ens pallar läsa julklappsrim. Lite som filmen Bohemian Rhapsody om bandet Queen. Har man ingen aning om vilka de var eller gillar deras musik blir ju filmen antagligen helt värdelös att titta på.

Helt enkelt, jag fattar inte riktigt filmen ärligt talat. Den känns överpretentiös och krystad i handlingen om något slags inbillat förtryck mot konstnärligt uttryck. Det måste ha varit hyfsat oproblematiskt i valfri skola i USA år 1959 att eleverna samlas och läser poesi. Så länge de inte röker på eller krökar under sammankomsterna utgår jag från att skolan mer än gärna upplåter någon lounge för den typen av aktiviteter.

Såg den med skolan på bio. Då tyckte jag den var rätt bögig. Som vuxen däremot påminner det mig om en tid då biofilmer var kvalitet.

Intressant. Vad var det du ansåg vara bögigt med filmen? Frågar för att jag är genuint nyfiken.

Gillar den repliken skarpt.

Du vet, som tonåring på 80-talet var ju mjuka värderingar, poesi och manlig vänskap jävligt fjolligt. Tjejerna i klassen gillade filmen vilket man så klart förstärkte hur bögigt det var.

I smyg kunde jag dock relatera till att gå upp i poesi, fast med musik, så visst förstod jag delar av den men vågade nog inte erkänna det för mig själv.

Har sett den som vuxen, och det är en helt ok film, men man slås som jag skrev tidigare av att lägstanivån för biofilm förr var otroligt mycket högre än idag.

En sak som slog mig när jag såg den som vuxen var att jag nog inte hajat att filmen utspelar sig i en annan tid som ung, vilket nog bidrog till att man tyckte de var lite fjolliga.

Jag förstår, tack för ärligt och bra svar.