Citat:
Barn förr i tiden var mer självständiga. Bara det där med cyklandet, idag måste föräldrarna skjutsa barnen till och från skolan, till och från kompisar, till och från aktiviteter.En del av det där beror väl på att det inte är okej idag att släppa ut sina barn hur som helst. Vad de än ska göra måste ett päron vara med, helst även titta på, bekräfta, heja, utvärdera osv.
När jag var liten sprang vi ute hela dan själva. Om man slog sönder sig fick man halta hem efter plåster för det var ingen som hade mobil eller pengar till telefonkiosk. Vi cyklade flera kilometer bort på sommaren bara för att det ryktades att det fanns roligare godis i en kiosk i andra änden av stan. Klättrade på bryggor och fångade småfisk. På landet hos släkten skrämde vi kor och klättrade i träd utan hjälm och hoppade från höloft och för det mesta var det bara vid matdags som man såg en vuxen.
I stan gick man påskkärring och lucia och sålde majblommor till vilt främmande grannar helt själv, inga päron som sprang med där och vaktade mot peddon eller alkisar inte. Hade man otur blev man utskälld av nåt fyllo som låg och sov mitt på dan. Var det en "ful gubbe" som försökte locka in en i lägenheten så sprang man för livet bara.
Jag spelade instrument och sjöng i 8-9 år helt utan att någon förälder var med och lyssnade på vanliga övningar, det skötte jag själv. Hade man tur kanske mamma gick på en av fyra konserter eller så.
Jag tycker det är lite hysteriskt idag med allt fokus på barnen och har försökt lära mitt barn att om man gör nåt så ska man göra det för att man själv vill, för sin egen skull. Inte för att någon annan ska titta på en eller tycka nåt varenda minut. Klart att jag kollar på terminsuppvisningen men inte en vanlig träning, det är läraren som ska ha barnets uppmärksamhet då och ge återkoppling.
När jag var liten sprang vi ute hela dan själva. Om man slog sönder sig fick man halta hem efter plåster för det var ingen som hade mobil eller pengar till telefonkiosk. Vi cyklade flera kilometer bort på sommaren bara för att det ryktades att det fanns roligare godis i en kiosk i andra änden av stan. Klättrade på bryggor och fångade småfisk. På landet hos släkten skrämde vi kor och klättrade i träd utan hjälm och hoppade från höloft och för det mesta var det bara vid matdags som man såg en vuxen.
I stan gick man påskkärring och lucia och sålde majblommor till vilt främmande grannar helt själv, inga päron som sprang med där och vaktade mot peddon eller alkisar inte. Hade man otur blev man utskälld av nåt fyllo som låg och sov mitt på dan. Var det en "ful gubbe" som försökte locka in en i lägenheten så sprang man för livet bara.
Jag spelade instrument och sjöng i 8-9 år helt utan att någon förälder var med och lyssnade på vanliga övningar, det skötte jag själv. Hade man tur kanske mamma gick på en av fyra konserter eller så.
Jag tycker det är lite hysteriskt idag med allt fokus på barnen och har försökt lära mitt barn att om man gör nåt så ska man göra det för att man själv vill, för sin egen skull. Inte för att någon annan ska titta på en eller tycka nåt varenda minut. Klart att jag kollar på terminsuppvisningen men inte en vanlig träning, det är läraren som ska ha barnets uppmärksamhet då och ge återkoppling.
Förr i tiden trodde folk att barnen blir bortklemade och mesiga om föräldrarna gav dem för mycket uppmärksamhet. De kanske hade rätt.
