Big Thief

Den senaste tiden har jag nästan enbart lyssnat på Big Thief och Adrianne Lenkers sologrejer.
Först tänkte jag att den här tråden framförallt skulle handla om deras låt "Vegas", men den får handla om bandet som helhet (och dess medlemmars soloprojekt), och själv kommer jag kanske skriva fler inlägg om specifika låtar framöver...

Men TS kommer fokusera på låten Vegas
Vad är det som gör den så bra?
Melodin som Adrianne spelar och sjunger, det är något speciellt med den? Spöklik, låter som en theremin nästan, påminner också lite om gitarrspelet på en del låtar från The Smiths första album (The hand that rocks the cradle, Miserable lie, I don't owe you anything osv), eller Pixies låt Velouria... Det finns nog en musikteoretisk förklaring till vad det är jag menar? Färgade moll-ackord ska det väl vara, men mer specifikt? Trummisen, som ser ut att precis ha krupit ut ur den där klotgrillen bakom, har för övrigt också en släpig och rätt dynamisk stil som jag gillar, och den andre gitarristen (Buck Meek!) avväger som alltid när och vad han ska spela...

Texten tolkar jag som en beskrivning av hur en kvinna faller för en man, och jag kommer att tänka på en sketch ifrån "Pangbulle" där Felix Herngren instruerar hur en man ska göra för att ligga Med Izabella Scorupco. Den här texten är mer från kvinnans perspektiv, men den ger Pangbulle i stort sett rätt?

"I thought you a lamb / thought you a lamb / called you a man"
Först möter hon mannen i Vegas, när han lipar när han hör nån musik så ser hon honom som ett lamm (d.v.s ofarlig, kontrollerbar, men han gör henne också lite osäker och kanske får han henne att känna sig smart), sen berättar han om hur hans pappa lämnade när han var tretton (bjuder på sig själv) och sen ger han istället för en intelligent fråga ett "intelligent" svar på hennes fråga, innan de ligger https://genius.com/16595428?
När han sen säger att hon är en "keeper" så kallar hon till slut honom för "en man" och så slutar låten (naturligtvis medvetet att det är "called him a man" snarare än "thought him a man").

Som ofta i hennes texter så återkommer också fraser med små variationer, i den här låten är det saltvattnet. Först i mannens tårar, sen när hans pappa åkte till saltvattnet, och sist är det hennes hud som är som saltvatten (när de ligger med varandra?) Snyggt skrivet, tycker jag. Slutet är också snyggt, jag vet att Nietzsche skriver i den glada vetenskapen något om vikten av att veta hur och när man ska avsluta en text.

Dagens låt med Big Thief: Parallels
"And I can't say that I'll miss my human form.... muuuuuuch"

Jag antar att låten handlar om ett förhållande där hon inte känner sig tillräckligt uppskattad eller "sedd", även om hon kanske fattar att det är irrationellt. Vad parallellerna är tror jag är meningen ska vara öppet för tolkning.
Låten påminner rätt mycket om Pixies/Nirvana, eller kanske Breeders - jag tycker att Adrianne har lite samma utstrålning som Kim Deal här. Men låten handlar kanske allra mest om Buck Meeks gitarr?

Den israeliske basisten gör sällan så mycket väsen av sig, även om han alltid brukar bära något ironiskt (han hade t.ex en lysande pannlampa på sig i nån video). Bandet vägrar spela i "Israel", trots att han tydligen bor där.

Tredje aprils låt med Big Thief var den här videon, framförallt då Mary men även Real Love.
Jag tycker att hennes sånginsats särskilt i den andra versen av Mary som börjar runt 2:10, efter den där babblande bryggan/refrängen som nästan låter lite som rappakalja, håller högsta världsklass. Jag tror att det är rätt tekniskt svårt att ta de där tonerna, men framförallt tror jag att det är svårt att sjunga på det viset utan att tänka på tekniken utan på vad orden betyder, som hon uppenbarligen gör..? För mig betyder orden i sig inte så mycket där, men jag blir ändå berörd varje gång av sättet hon sjunger. Låten är nog medvetet uppbygd just för att kontrastera det vaga och babblande med det klara och tydliga?

Fjärde aprils låt med Big Thief var inte med Big Thief utan med Adrianne Lenker solo. Det är den här videon från tolv år sedan, inspelad av hennes bror, där hon sitter med en gitarr, jag har för mig att jag läste att det var på en flygplats... Jag vet inte exakt vad det var jag fastnade för i den här låten, men det är imponerande hur dynamiskt hon spelar och sjunger. Nån i kommentarerna jämför med Elliott Smith och Nick Drake, välfunnet!

Sjätte april har precis börjat, men eftersom jag var inne på det där med Nirvana tidigare (det är tydligen 30 år sedan Kurt dog här i dagarna) så väljer jag att utnämna den här låten Watering till sjätte aprils låt redan här och nu. I videon jag länkar är även låten Coma med, och den är också bra, men framför allt är det Watering som låter lite som något Kurt Cobain kunde ha spelat. Detta är också Adrianne Lenker solo, och även här såg jag att någon jämförde henne med Elliott i youtubekommentarerna...

Ja, fast hur som helst så får slutet av låten när detta upprepas mig att tänka på judekommunistbandet Rage Against The Machine, som trots allt gjorde en del bra och intensiv musik, kanske mer intensiv än det mesta jag hört, och deras kändaste låt, där de repeterar samma fras gång på gång på gång.
(Smerch försökte en gång sjunga den där RATM-låten i en karaokebar, men trots att han passande men förutsägbart nog bytte ut orden till "Fuck you I will do what you tell me", för att belysa hur fejk bandets upproriska attityd egentligen är, så blev det inte någon riktig succé, eftersom det krävs en bättre sångare än Smerch för att upprepa samma fras fyrtio gånger och ändå hålla intresset uppe hos den som lyssnar...
Poängen är att Adrianne Lenker är en riktigt bra sångerska, och jag läste också något om det musikteoretiska i ackordföljden i den här låten som jag inte riktigt förstod, men det ska tydligen finnas något där i hur de "ger belöningen" till slut...)

Angående det jag skrev om gitarristen: hans sätt att föra sig ser enligt mig rätt rejält löjlig ut, men det är ändå hans stil! Han imiterar inte någon utan det där är hans egna sätt. Och i den här låten tycker jag att han har helt perfekt känsla för vad han ska spela när, under de första verserna spelar han rätt högt och alltid den ton man vill höra, men sen har han vett att hålla tyst under en lång stund, och sen spelar han mer dämpat men lika perfekt under avslutningen...

Den här tråden är inte menad att bli en monolog: du som har en åsikt om det här bandet, skriv gärna!

Dagens låt med Big Thief verkar bli Haley, kanske egentligen ännu bättre i studioversionen. Jag tycker att många av Big Thiefs låtar låter rätt dissonanta, men den här är ju som ren bommul

Gårdagens låt var nog den här Dylan-covern: I was young when I left home
Adriannes egna texter har faktiskt också en del stilistiska likheter med Dylan.

Dagen innan det så var det låten Animals, som jag såg att Offervilja postade i en annan del av flashback.
Fast jag tycker den gör sig bra där på den "nedstrippade scenen på Girard Avenues gård" bland grillen och de utnötta LP-skivorna. Trummisen ser extra loj ut här, men spelar väl perfekt. Kommer att tänka på hur Ezzelino här på forumet en gång beskrev fotbollsspelaren Pirlos anlete som det hos"en trött biljettvakt på en nattöppen porrvideorunkbio eller en kassör på ett snabbköp inriktat på turister", fast han kanske är ännu mer lik Sergio Busquets, som också kunde beskrivas på samma sätt... Låten är skön, med tempobyten osv som utöver band som Pixies och så även får mig att tänka på Animal Collective.

Jag borde nog inte prata om rappakalja. Men jag undrar om någon har en åsikt om sättet hon sjunger på där, är det autentiskt/inautentiskt? Det är väl tydligt att det finns en tanke kring hur de bygger upp inför den versen, med trummorna och så, men hennes "vibrato" där, verkar det genuint för er, eller spelat? Jag kommer att tänka på hon indianskan, Buffy Saint Maire, som ju hade ett sätt att sjunga på som var lite effektfullt då och då men som i längden framstod som sökt och tröttsamt...

Nej, än har jag inte tröttnat på Adriannes sätt att sjunga. Den senaste tidens låt har varit "Not", helst i den här versionen där Adrianne säger f-ordet och tvingas avbryta eftersom hon glömt texten p.g.a för mycket känslor!? Det är nog ändå så som det står i kommentarerna, att det är lite speciellt hur resten av bandet, särskilt gitarristen, "visar genuin kärlek" för Adrianne i det tillfället, och också i hur Adrianne sen tar sin tid där för att komma i rätt stämning igen inför låten?
Den brukar avslutas med ett bra Neil Young-aktigt gitarrsolo, men den här gången verkar det som att intro-fadäsen får dem att vilja kompensera senare, särskilt med det avslutande gitarrmanglet. Runt 3:10 kommer de igång med låten på riktigt, och Neil Young-solot startar tre minuter senare... Texten består alltså av en massa negationer, förnekanden, om vad "det" handlar om. Jag tror att det finns ett buddhistiskt budskap i låten - att "sanningen" eller "meningen" kanske snarast finns i gitarrspelet som avslutar låten, om något? Jag tittar nu på vad som skrivits på genius.com om låten och där har någon dragit parallellen till Wittgensteins "vad man icke kan tala om, därom måste man tiga"...

Det är alltså mer än en vecka sedan jag sist skrev i den här tråden, som utvecklades mot att bli en enmanstråd med dagliga uppdateringar, men som nu mera verkar bli en enmanstråd med uppdatering någon gång i veckan eller månaden...

Den här låten "Paul" har varit dagens låt en del dagar sen senast. (Det finns några andra bra live-versioner, men det verkar som att jag verkligen uppskattar den där sessionen där trummisen bland annat spelar på en grill, och där Adrianne får låta ungefär som Varg Vikernes...)
Kanske för att texten och det den handlar om fastnat, jag tror och kanske hoppas (eller om det är tvärtom) att det är så en ex-partner som jag inte riktigt verkar kunna släppa skulle kunna sjunga om mig. Hon sa visserligen att hon tyckte att jag hade dålig humor och att hon framförallt hatade min katt, men kanske är det ändå så här hon skulle kunna uttrycka sig!

"I was horrible and almost let him in"
"So I swallowed all of it, as I realized there was no one who could kiss away my shit"
"I know you said you'd take me any way I came or went / but I couldn't stay, I'd only cause you pain
"I've been burning for you baby since the minute I left"

Det ser ju väldigt klyschigt ut med de där fraserna när man skriver ut det så där, men det kanske bara ännu mer visar hur bra låten är och hur bra hon sjunger, att texten bärs upp?!