Är nollvisionen klimatanpassad?

För andra gången i vinter sitter trafikanter fast i bilköer i många timmar. Förra gången erbjöd sig en person frivilligt att klippa mitträcket men fick nej


https://www.expressen.se/nyheter/sve...personal-grat/

Denna gång säger en lastbilschaffis att allt hade löst sig snabbare om räcket klippts


https://www.dn.se/sverige/johan-sjos...-sig-snabbare/

Det påstås att plötsliga extremväder kommer att bli vanligare med klimatförändringarna.

Att diskutera:

* Är avspärrande fasta mitträcken, utan flexibilitet, anpassade till klimatförändringarna? I kaoset på E22 i januari var körfälten i andra riktningen helt fria, men omöjliga att nå.

* Hela nollvisionen bygger på fysiska barriärer och fast separering av trafikslagen på mindre ytor. Är nollvisionen alls klimatanpassad eller behöver den rivas upp?

Sidofråga: Vad är det som gör att folk, som Silverbeerg ovan snällt väntar på tillstånd för att i en krissituation göra något uppenbart bra? Är det att värnplikten i princip ställts in de senaste årtiondena? När jag gjorde lumpen fick jag lära mig att i en kaotisk situation var det en plikt att sträcka upp handen och tydligt säga "Jag tar befälet!" och göra det. Helt oberoende av formell befälshierarki på platsen.

Att klippa räcket skulle väl bara innebära att bilisterna fastande i det andra körfältet också? Då skulle man stå i en situation där ingen skulle komma fram, inte ens räddningstjänst. Lägg där till att folk säker inte precis skulle bry sig om att köra i samma körriktning, med andra ord mer kaos och risk för olyckor.

Vektygs-Nocolai gjorde väl "misstaget" att fråga några poliser på platsen om han fick/skulle klippa staketet. Då gav han dem befälet.
Och att "ta befälet" innebär också att får räkna med att ta ansvaret.

Detta ägde rum på en motorväg som antagligen blir mycket säkrare av barriärer (om de är rätt konstruerade), men man skulle nog kunna hävda att ett ökat behov av att passera barriärerna förutsätter fungerande rutiner och ansvarstagande. Så att man undviker en sådan här situation.

Om en ambulanstransport riskerar att få vänta i timmar borde den som tar beslutet kanske befinna sig relativt högt i hierarkin. Någon som kan placera ut personal som sedan bevakar passagen.