Mina misstag och misslyckande med gitarr.

Hej, är ej särskilt musikalisk och värdelös i matte vilket jag tror spelar in i saken.

Men så här, fick en bjärton när jag började högstadiet och valde gitarr i musiken i skolan.
Lärde mig de vanliga ackorden men tyckte inte att det gick spela något vettigt, lärde mig inga riff och lyssnade inte heller på typisk gitarrmusik heller så det blev inget av det hela, kunde inte ens stämma Guran.

När jag i gymnasiet upptäckte The Clash och i viss mån Sex pistols blev jag lite sugen att spela igen. Särskilt låtarna på London calling lät så roliga med liksom glada gitarrer!köpte då några böcker med ackorden till Clash men återigen tyckte jag att det blev för fattigt med bara cowboy ackorden.

Så kom internet med tabs till olika låtar och jag köpte en elgitarr och satte igång,.

Förutom min bristande musikalitet så tror jag nu att mitt stora misstag var att försöka springa innan jag kunde gå och gapade över för stora stycken.
Om jag skulle lära mig Proud Mary t e x så försökte jag lära mig solot också och så fastnade jag där.

I efterhand tror jag att jag skulle ha fokuserat på det enkla och rytmen och timingen i kompet bara.
Dessutom ville jag lära mig varenda bra låt jag hörde så i slutändan kan jag bara en massa riffs, halva solon osv istället att med självförtroende spela en enda låt riktigt inför andra människor.

Tänker ofta på det när jag ser någon trubadur eller band spela live, de behöver inte vara virtuoser ändå låter det bra med förenklade riff och vanliga ackord.

Finns det andra dåliga musiker som kämpar på och som tror sig veta vad ni gör för fel?

Jag skyller på utrustningen.

Svajet på elgitarren är ju inget bra-att-ha för en nybörjare. Så jag spärrade hela stallet med en kork-kloss. Men...
Halsen är för lång på min strata-kopia, för lång för mina korta fingrar, så jag når inte att ta några ackord.
Och på den akustiska så är strängarna så hårda för mina stackars kontors-fingrar...
Å multi-effekt-pedalen jag köpte är mycket roligare att skapa bara oljud med, istället för att försöka lära mig spela.

Eller så är det bara mig det är fel på. :P

Övning ger färdighet! Att vara duktig på ett instrument är ingen medfödd, magisk förmåga. Det är ett resultat av mycket övning.

Vad tror du händer om du övar skalor på gitarr varje dag i ett år? Blir det lättare eller svårare att ta ut ett solo?

https://youtu.be/yFs9RSYbTo8

Det verkar kanske inte så roligt. Men det blir roligt senare när du blir mycket bättre på grund av att du har övat mycket.

Typiska misstag som många gjort, inklusive jag själv.

Ett vanligt misstag är att lita på tabulatur man hittar på nätet. De innehåller väldigt ofta fel. Samma sak gäller faktiskt även notböcker man köper.

Det finns fyra skills som verkligen hjälper till att ta sig till nästa nivå. Inte som virtuos, men som musiker. Att spela på gehör, att improvisera, "fake it till you make it" och att spela med andra.

När det kommer till gehör, börja väldigt enkelt. Ta en låt som Tom Dooley. Den har två ackord. Lär dig höra när ackordbytena ska komma utifrån melodin. Achy Breaky Heart är en annan simpel tvåackordare. Finns fler. Sen kan man gå vidare på treackordslåtar. Googlar man "treackordslåtar" hittar man massor.

När det gäller melodispel så är det samma sak där. Lär dig att spela vad du nynnar. Om du vet melodin i huvudet och kan nynna med i ett solo så ska du också kunna spela det. Börja enkelt med enkla barnvisor som Gubben Noa och liknande.

Improvisation är jättelätt och jättesvårt på samma gång. Eftersom du improviserar så kan du per definition inte göra fel. Det är den enkla biten. Den svåra är att du inte kan gömma dig, eftersom allt som låter dåligt är "ditt fel". En grund för att kunna improvisera vettigt i början är att kunna skalor och att veta i vilken tonart du spelar i.

Att lära sig fake it till you make it är relaterat till improvisation, men är inte samma sak. Man kan använda improvisation för att hantera misstag. Bli inte rädd för att spela fel. Lär dig hantera det. Försök vända det till att du menade det och gör samma misstag igen men med mer självförtroende. Om du avslutar ditt solo på en ton som låter jävligt surt, glid ett halvt tonsteg åt endera hållet så kommer det låta bättre. Men det handlar också om att kunna sina begränsningar. Du kanske inte kan spela ett solo eller ett riff exakt som det ska vara, men spela då en förenklad variant eller hitta på något eget. Det är inte fel.

Och att spela med andra är det som verkligen får en att lära sig. Då tvingas du lyssna och anpassa dig till andras misstag. Vad gör du om sångaren börjar sjunga på fel ställe?

Vi har alla försökt springa innan vi kunde gå. Typ spela solot till stairway to heaven innan vi kunde hålla takten.

Ja. jag har hört att begåvning i musik och mattematik hör ihop på klassisk nivå. Men undrar om det är relevant för rock. Hur många rockstjärnor har inte blivit blåsta av managers och bolag?

Det finns inget samband mellan intelligens och kreativitet enligt jordan peterson.

Absolut, vi finns och skriver låtar och ger ut dom på Spotify. Anslaget är mitt problem.

Jag övar utan att använda de blandade gitarrböckerna jag köpt. Jag tycker det känns obehagligt att vara helt inkompetent med att hantera gitarren och knäppa på rätt sträng efter egna viljan. Det finns ett väldigt gap mellan vad jag vill kunna göra och vad jag kan göra. Men nu på senare tid så träffar jag rätt sträng med högerhanden och jag anpassar vänsterhanden efter vilka ackord som ska greppas. Man kan inte ha samma axel- och handledsvinkel till alla ackord.

Jag tror att mycket av musikaliteten ligger i att kunna lyssna till sitt inre, istället för att bli panikslagen och få kortslutning när det gäller handhavandet av gitarren. Det är som en oavbruten strid eller friktion mellan mig och gitarren. Så jävla trött på det. Men snart är det dags att kolla mer i böckerna och göra det som rekommenderas för att komma vidare. Fy fan.

Felet många gör är att tro att man måste spela ett solo not för not. Det är viktigare att veta vilka toner som passar på underliggande ackord med rätta skalor etc. Man bör lära sig musikteori för att bli självständig som musiker annars spelar man bara en kopia av originalet enl TAB och det ruttnar man snabbt på. Ärligt talat, vad är vitsen innerst inne, originalet finns ju redan? Inte ens originalartisterna vill spela originalet not för not live utan omarrangerar eller improviserar nästan alltid. Det säger väl allt?
Med det sagt så är vissa riff så ikoniska så man vill spela dem not för not. Saker som Led Zeps Whole lotta love-riff låter endast rätt i original, inga cowboy-strummings kan ersätta det. Så det gäller alltså att hitta rätt balans, men självständig musiker måste man vara. Annars orkar man inte länge innan gitarren hamnar på antingen hyllan, Blocket eller motsvarande.