Citat:
Ursprungligen postat av
mickenyqvist123
Läser ibland ett forum som heter rikatillsammans (som är typ som det här subforumet men mer städat/politiskt korrekt om man vill stämpla det så) och det diskuterades vad man ska göra som förälder när barnen frågade om familjens ekonomi. Jag är själv inte förälder men det är tydligen väldigt vanligt att barnen efter ett par år börjar fråga mycket "är vi rika/är vi fattiga" etc för att jämföra med de andra i skolan.
Det verkar oerhört stressigt det där. De flesta vill passa in perfekt, vilket innebär att man inte är för fattig (skambelagt) och inte heller för rik (också skambelagt) - så konsensus i den tråden var typ att man måste ljuga för annars börjar de skvallra i skolan etc etc. Fick mig att börja tänka på ekonomi i sin helhet och hur pass mycket folk ljuger om sin privatekonomi på det stora hela, inte bara barnfamiljer.
När är det okej att dra lögner om sin ekonomi, och kan man verkligen ljuga sig igenom en hel livsstid och rättfärdiga det som en "vit lögn"? Handlar ju mer om att skydda sin ängsliga mellanmjölks-image för att behålla sin sociala ställning kan jag tycka, vettefan om det är en så pass ädel sak egentligen...
För mig personligen så blir jag mycket mer irriterad över när rika människor låtsas vara fattiga än tvärtom. Om en lågavlönad person tryhardar med märkeskläder, prylar på avbetalning, etc... rör mig inte så mycket. Men när folk man vet är stenrika håller på och klagar och man ska tycka synd om deras låtsasproblem för att mata deras image om "jag är rik men identifierar mig som fattig-persona"... det gör mig tokig!
Man kan ljuga åt båda hållen när det kommer till ekonomi. Helt försvarbart. Se bara till att inte berätta för vissa utan håll det helt anonymt.
Problemet ligger inte hos dig utan att folk är så jävla missunnsamma eller malliga.
Jag ljuger ständigt om min ekonomi eftersom folk har så svårt att ta att man har det annorlunda än dem både bättre och sämre.
Säger man att man har det bättre ställt blir de avundsjuka och då ska dom minsann sätta en på plats med hur mycket de själva kämpat och bla bla bla.
Säger man att man har det sämre ställt plockar de fram pekpinnar om hur man ska förbättra sin ekonomi och ska spela malliga kring valen de själva gjort.
Som om det är så jävla stor skillnad på levnadsstandard på folk mellan
Folk och speciellt svenskar kan inte heller ta det simpla faktumet att man kanske väljer mer fritid framför att jobba 24/7 eller inte DYRKAR pengar som om det vore svaret på allt i livet.
T.ex. tycker folk det är konstigt om man inte har bil som tydligen är någon sorts helig gral för status. Samma med att åka på semester flera gånger om året.
Liksom, jag kanske prioriterar annat. Orkar inte sitta på ett kontor dagarna i ända, bli utbränd och få antidepp utskrivet.
Näää. Religion, politik och ekonomi diskuterar man inte med gemene man eftersom gemene man är helt pantad.