Finns det forskning om att grundfärger är bra för barn?

Förr var saker i de färger de var, och om de målades så fanns det inga vuxen- och barnfärger. Bebisar och småbarn kläddes i vitt för det kunde man koka rent. När barnkulturen uppstod och ofarliga men värmetåliga klädfärger kom, skulle alla barn ha saker i grundfärger plötsligt.

Då menar jag rött, blått, gult och grönt (ja, jag räknar grönt). Nu finns en trend som heter sad beige mom där föräldrar målar allt i svaga färger, även barnens. Vissa tror att det är farligt.

Vilken skola tillhör ni och varför? Går ni på känn eller har ni satt er in i detta?

Ska barnens utrymmen, leksaker och kläder vara i grundfärger och även andra starka färger som orange, lila och rosa? Eller ska man satsa på murriga färger?

Jag tycker inte om barn, men det är ändå intressant.

Är du 70-talist? På 70-talet var allt i starka färger, ofta grönt och orange i kombo. Så vi som växte upp då tycker kanske att barn ska möta mycket färg. På 60-talet var alla möbler bruna och tapeter mörka, undra hur de som växte upp då tänker om nya modetrender. Sedan 90-talet har väggar varit ljusa, så det är inget nytt. Själv tycker jag folk från sydeuropa och Afrika har mer spännande syn på färgsättning än vi tråkiga svennar.