Cecilia Gyllenhammars autofiktion (eller bekännelselitteratur)

Jag vet nog inte riktigt vad som är skillnaden mellan autofiktion, bekännelselitteratur och självbiografisk roman. Någon som kan förklara?

Cecilia Gyllenhammar:

” Cecilia skrev autofiktion, eller bekännelselitteratur som hon själv kallar det”

…

” I år är det tjugo år sedan ”En spricka i kristallen”, som skildrar den tidvis olyckliga uppväxten i en känd finansfamilj, kom ut. Cecilia *Gyllenhammar blandade självbiografiskt material med dikt, men som alltid med autofiktion så lästes den som en självbiografi.

Cecilia skrev autofiktion, eller bekännelselitteratur som hon själv kallar det, långt innan begreppet ideligen analyserades på kultursidorna. Numera översköljs vi ju av skildringar av det privata livet – tänk Alex Schulman, Karl Ove Knausgård och alla dagboksskribenter – men så var det inte då.”

” Ännu mer ovanligt var det att någon från överklassen berättade om sitt liv. För Cecilia Gyllenhammar är inte vem som helst. Hon är dotter till Pehr G *Gyllenhammar, eller PG som han ju är med svenska folket. Han som i sig själv är ett stycke svensk industrihistoria. En levande legend inom svenskt näringsliv, mångårig Volvochef, och styrelseord*förande i internationella bolag. Under nio år toppade han dessutom listan i Ica*kurirens årliga undersökning ”Sveriges mest beundrade man”, något han själv sägs ha varit omåttligt stolt över.

– Jag hatar att skryta, men kanske ligger det något i det där med pionjär. Jan Myrdal fanns ju förstås. Han var en suverän författare, det kan ingen ta ifrån honom. ”

https://www.hemtrevligt.se/icakurire...-gyllenhammar/

Jag läste den första av hennes romaner, och tyckte den var bra. Dock skulle jag förmodligen inte ha läst den alls om det inte varit Volvochefens dotter som skrivit den. Det var ju en möjlighet att få lite insyn i överklassens Vanor och ovanor. Och blev visst en familjeskandal.

Någon mer som läst något av henne? Åsikter?

Nyckelromaner kan det visst också kallas:

” Cecilia bor i Vasastan och är författare på heltid.– Jag skriver lite var som helst hemma, vid köksbordet, i sängen och i soffan… Det är ett ganska ensamt jobb, utan regelbundna tider, så jag måste disciplinera mig. Inspiration hämtar jag i vardagen och från det som hänt mig, säger hon.

Cecilia skriver nyckelromaner, där personer i hennes bekantskapskrets kan känna igen sig själva eller andra, något som medfört att vissa vänner svikit, blivit rädda och försvunnit.– Andra tycker bara det är roligt.”

https://www.svenskdam.se/kungligt/fo...karlek/5887258

Att vara författare verkar glassigt:

” …reser mellan våningen i Stockholm och husen på Gotland och i Grekland. […] Cecilia Gyllenhammar är medveten om att hon fått ekonomisk hjälp, både till bostäder och annat av sin far. Att vara författare ger inga höga inkoms*ter förrän man blivit erkänd.

Nu har hon visat att hon mycket väl kan stå på egna ben, och hennes välskrivna böcker säljer bra. Hennes nyfikenhet och äventyrlighet driver henne vidare, hon är inte en person som vilar på gamla lagrar.”

Jag har läst en spricka i kristallen. Även jag för att det handlade om PG.

Så här många år efteråt minns jag mest försäljningen av huset i Marstrand (för jag vet mycket väl vilket hus det är).

Jag minns henne som förvirrad och korkad även om fadern var en skitstövel.

Vet inte om det är så att det måste vara några kända personer med för att man ska intressera sig för den här typen av litteratur?

Skulle den ges ut på förlag om inte ”kändisvärdet” fanns?

Antar det blir lite svårt att helt skilja det rent litterära värdet - gestaltning och sånt - från ”skvallervärdet”. Eller har recensenterna lyckats med detta?

Jag är inte säker på att det handlar om skvallervärdet. Många är nog genuint intresserade av att veta mer om PG.

Nej, denna berättelse hade nog inte räckt om det var okända. Ämnet kunde säkert ha gjort det. Finns andra böcker om det hårda klimatet inom väldigt framgångsrika familjer.

Jag tror ju också att lockelsen låg i att den kunde uppfattas som en nyckelroman, inte bara en inblick i de fina salongerna utan också i att det gällde en person som var en kändis som syntes ofta i media.

Sedan skulle jag inte säga att han var en skitstövel som någon hävdade, men det är klart att han fick saker gjorda och då är inte alla nöjda och han hade ganska lite tålamod med folk som inte delade hans visionära utblick för de var hinder i hans ögon. Detta vet jag från folk som jobbade ganska nära honom i olika sammanhang. Jag minns också att när boken publicerades var P. G. 100% lojal med sin dotter och vägrade säga något som kunde uppfattas som kritik.

Lite intressant men möjligen OT är att när han lämnade Sverige gick han till mycket större sammanhang och större inflytande än han hade när han var i Volvo. Men i Sverige försvann han ur offentligheten.

När jag skrev "skitstövel" handlade det om rollen som familjefar och framställningen i cecilias bok. Inte om hans roll som Volvochef eller offentlig person.

Poängen var att Cecilia inte framstog som en lätt person eller någon jag fick sympati för när jag läste boken. Historien om den goda dottern och onda fadern haltade något.

Jag läste även exit PG som kanske är en bättre representant för den sidan.

Det där med mäns lojalitet ser du ofta i skilsmässor då män vägrar säga något för att skydda barnen eller hennes skull, medans kärringen breder ut sig i media.

Har börjat lyssna på del två. ”Stäpplöperskan”.

Är svårt, tycker jag, att inte låta bli att snegla på vad författaren Cecilia Gyllenhammar berätttar i några intervjuer jag ögnat igenom och jämföra det med berättelsen i boken.

Texten är lite otydlig om vad huvudpersonen Suss egentligen sysslar med; är hon frilansskribent eller är hon hemmafru? Även kring det ekonomiska är det mystiskt. Verklighetens Cecilia lever på arv och pappas pengar medan Susanne i boken plötsligt plötsligt har slut på pengar och bara måste laga makaroner till sig själv och familjen.

Sedan är det kring att hon i boken är den enda som tar hand om hushållet, medan maken arbetar som frilansande filmare, vilket Suss är MYCKET missnöjd med. Och mycket tjafs kring att hon är den enda som städar (och det gör hon hela tiden, hon vill ha det snyggt). Vet inte om verklighetens Cecilia hade städhjälp i samma läge? Och var inte verklighetens Cecilia hemmafru?

(I boken verkar Suss och make nummer två bo i lägenhet inne i Sthlm, i verkligheten bodde Cecilia och make nr två i villa nånstans. Djursholm?)

Med reservation för missuppfattningar från min sida eller att jag minns fel.

Än så länge förstår jag inte riktigt vad konflikten går ut på i den här boken.

I kristallen-boken var det ju en väldig grej med känslor kring uppväxten i en speciell familj och hur det påverkade huvudpersonen i vuxenblivandet så att säga. Här verkar det handla en del om det vanliga tjafset som KAN finnas i en barnfamilj när två parter ska rådda hemliv och yrkesliv/karriärer. Men blir ganska konstigt när man inte fattar riktigt den ekonomiska situationen i nuläget i romanen och sånt.

Jag tycker inte att den här boken är lika bra som den första. Har en bit kvar, blir några bokpromenader till, får se om den tar sig. Antar att paret i boken kommer att skiljas - Cecilia och Fredrik von Krusenstjerna gjorde i alla fall det IRL…

Fast det du kallar ”genuint intresserade” kan iofs också kallas ”skvallervärde”. Fast ditt sätt att uttrycka det på är vackrare.

Jag antar att det finns äldre skönlitteratur som folk läste pga skandal-grejer förr-i-tiden men som nu läses som njutbar skönlitteratur. Strindberg kanske?

Om Cecilia Gyllenhammars böcker i framtiden kommer räknas dit är inte jag man att svara på.

Vet inte om Cecilia Gyllenhammar blivit en egen kändis efter första boken. Hon har varit en del i media. Jag har börjat lyssna på andra boken och märker att jag har lite svårt hålla isär det lilla jag vet om henne (eller tror mig veta) från några få media-grejer (intervjuer etc) och huvudpersonen i boken. Blir onekligen lite förvirrande.

(Plus har ibland blandat ihop verklighetens CEcilia Gyllenhammar och Charlotte Gyllenhammar, trodde det var samma person ett tag, men de är visst syrror).

Får se om jag lyssnar klart, men är en kort bok.

Någon som läst/lyssnat?

Jag förstår precis jag skrev lite för snabbt och hoppade över något tankeled, så vi är överens. När det gäller rollen som familjefar har vi ju också den bild som den andra systern Christina förmedlat, med en pappa som var visserligen borta mycket men som hämtade kraft hos familjen och i naturen och tog med barnen till blåbärsställen etc.