Era tips, tankar o erfarenheter på hur man bäst gör slut med gott samvete utan ansvar

Jag drabbas ibland av dåligt samvete när jag gör slut, bryter eller ghostar pga bristande intresse. Jag brukar då tänka att tjejen inte hade dejtat, varit intresserad, inlett en relation eller chattat med mig om hon vore tex drottning eller miljardär - allt annat lika.
När jag tänker på det viset så ter sig ingen dejt och relation som ärlig med seriöst uppsåt, och jag kan därmed vara lika oseriös om jag vill.

Det blir med det tankesättet enkelt att avfärda och göra slut med vem som helst som inte längre passar mig utan att "känna mig dålig" eller drabbas av ansvarskänslor, tex när jag inte längre är kåt.
Vilka är era tekniker när ni gör slut för att inte drabbar av dåligt samvete och liknande känslor?

Jag "går" med andra ord tillbaka och frågar mig om partners (tjejer i mitt fall) verkligen hade varit intresserade och velat dejta mig om de var tex förmögna, drottningar eller kända influensers.
Det uppenbara svaret till mig själv blir då nej, och därmed har jag synat tjejen och relationen till oseriös och till att jag därför inte behöver bry mig och känna exempelvis dåligt samvete.

När jag var i nån form av dejtingfas i mitt liv och gjorde slut med nån så fick jag dåligt samvete för att jag gjorde nån ledsen, och sen insåg jag att alternativet - att låtsas vilja vara tillsammans med nån - bara är enormt mycket sämre.

Gjorde ju inte mycket för mitt dåliga samvete men balanserade upp litet.

Är ju helt normalt att få dåligt samvete även om nåt var rätt beslut och det är ju en del av vad som gör en till människa

Det fetade var inte frågan. Varför ha dåligt samvete när man med olika tekniker kan runda sådana känslor med hjälp av tex mitt exempel...
Det kanske inte passar samhällets eller vissas diskurs och agenda att man inte ska känna dåligt samvete, eller har jag fel...

Ja du har fel? (antar att det var en fråga det där på slutet)

Orsaken varför folk inte är som du rädda för att ha dåligt samvete är för att man förstår att det är en sorts emotionell nervsignal. Man mår kasst för man gjorde nåt man tycker var dåligt. Du drar undan handen från en varm spisplatta för att dina nerver säger till dig att det gör ont.

Samtidigt kan man ignorera dom signalerna för att man logiskt vet att det är rätt, vad ens nerver eller samvete än säger. Typ jag går till tandläkaren och det gör litet ont - men eftersom jag måste vara där och det är farligt att dra sig undan när dom borrar och har sig tvingar jag mig att ligga still.
Eller att en person som jag är ihop med inte alls är bra för mig, eller jag för dom, så jag gör slut trots att jag som en vuxen person inte vill såra folk.

Att inte våga möta att man mår litet kasst för att man gjorde nån ledsen så till den grad att du fantiserar upp scenarion som inte finns känns som bäst onödigt och som värst att försöka fly från en jobbig situation.

EDIT: sry det där lät jävligt snipigt av mig... du har gjort slut, då mår litet kiss - och verkar försöka hantera det så ska jag komma in och hytta. Allt jag försöker ha sagt är att det är ok att må piss ibland.
Om din metod får dig att må bättre - ja det är väl ok? Jag skulle föreslå att bara ta att känslorna finns där och att dom kan vara korrekta (att du inte ville såra en annan person) samtidigt som ett logiskt beslut är det långvarigt bättre (att du och hon inte kunde vara ihop mer). Dom kan båda vara rätt på samma gång.

Min åsikt TS är att din taktik är oseriös och feg. Du försöker hitta en väg att komma runt kärnproblemet (orsaken till ditt dåliga samvete) genom att hitta på diverse olika bortförklaringar som du hoppas ska få dig att må bättre. Det är ett svagt beteende.

En bättre approach är att se till att det dåliga samvetet inte uppstår från början så frågan du ska ställa dig är hur du ska bete dig för att dessa tråkiga känslor och dåliga samvete inte ska uppstå. De uppstår av en anledning och den är att du vet om att du agerar fel.

Du borde fokusera på att hitta ett sätt som för dig innebär att dessa tråkiga känslor och dåliga samvete inte dyker upp överhuvudtaget. Vad sägs om att agera seriöst, vänligt och korrekt i enlighet med din egna moraliska kompass?

Min personliga kompass säger att jag aldrig ghostar någon. Det är ett skitbeteende och säger mycket om en persons karaktär. Det är inte den typ av man som jag vill vara eller är. Är jag inte intresserad säger jag det på ett vänligt sätt till personen i fråga. Helst IRL men i brist på det via andra medier. Har de frågor, då svarar jag ärligt på dem. Jag förskönar inget men jag fokuserar heller inte på det negativa. Jag står för min åsikt och min uppfattning. För att kunna göra detta vet jag dock vad "felet" med den andra är.

Ovan förutsätter alltså att jag vet varför jag inte längre är "kåt" på henne eller varför jag inte vill fortsätta relationen. Det är inte bara ett känslomässigt flummigt tyckande. Många kan aldrig ge en seriös förklaring för att de själva egentligen inte vet. När jag möter sådana är det lätt för mig att gå vidare. Jag vill inte bli seriös med någon som känner sig själv så dåligt.

// CC

Inser du att du startat en tråd där du uttryckligen frågar hur man slipper ta ansvar? Det är nästan ännu lägre än det där skitbeteendet du beskriver från din egen sida.

Det ingår förstås att få en dålig känsla när man avslutar en relation som den man gör slut med haft förhoppningar om skulle leva vidare.

Är någon förälskad så är det snart när omöjligt att inte få denne att bli ledsen.

Man står upp rak i ryggen och förklarar att man inte har de känslor man behöver eller att det inte längre fungerar att fortsätta.

Exakt vad man säger kommer inte att spela någon större roll, men man kan sköta det hela med mer hyfs och stil eller med mindre.

”Det är inte du, det är jag” och andra plattityder går utmärkt att använda, men oavsett hur vackra hedersbetygelser och nostalgisk gråt i varandras armar det spenderas kommer det inte göra själva landningen särdeles mycket enklare för den som blir lämnad eftersom det är själva faktumet att denne blir lämnad, inte duger, som är kärnan.

Har man varit tillsammans i två timmar, två dagar, två år eller i tjugo år så förändras förstås själva tiden och ansträngningen man lägger ned på att göra avslutet.