släkt, vett och etikett.

Så efter att varit gift i 15 år så klarar du inte att prata med din partner om dennes förälder utan gråter ut på Flashback?
Kanske dags att ta tag i dig själv?

"Ingift" men förälder till äkta hälft - motsatser jag inte får ihop? Anyway, TS bör lägga ned sitt gästgiveri för släktingen som verkar ta det för givet och inte uppskatta. Räcker med några gånger per år. Med all matlagning och skjussande undrar en om TS hinner något annat, låter inte sunt utan överdrivet. Är det hopp om ett arv som motiverar? Sånt kan va lurigt, de som smörat i hemlig bitterhet kan bli blåsta på konfekten. Överdriven servilitet genomskådas ofta. Vill TS göra något för personen av egen fri vilja, förvänta inget tack varken förr eller senare, verkar inte vara hens grej.

Prata med min partner, javisst, men dene kan inte göra något åt den här personen.
Så jag vädrar mig på Flashback.

Vad vädrar du på Flashback istället för att ta tag i?

Tja, ser jag på en gammal släkting så har den alltid med sig något att dricka, och det kan t.ex. bero på att det är varmt, för att kunna ta sin medicin, börjar hosta pga av torr i halsen eller sura uppstötningar. Så att ta med sig drickan kanske just inte ska ses som snålt, däremot att kontinuerligt i princip inte ta med sig något kan man nog se som det däremot.