Smärtsamt med lumbalpunktion(LP)?

Jag fick plötslig feber på över 40 grader med kramper och frossa så ag åkte in på stört och inte fick de ner febern som var hyfsat allvarlig då jag ligger på 36 grader annars. De misstänkte hjärnhinneinflammation och tog en LP på mig. Låg och väntade på läkaren i 40 minuter med två sskstudenter stirrandes på mig och en sjuksköterska som berättade väl om hur ingreppet gick till för de här studenterna så rädslan ökades på markant vid varje ord. När läkaren väl kom struntade han i bedövning och allt gick mycket fort, plötsligt kände jag nålen föras in millimeter för millimeter och det är inte en skön känsla, man känner hur den glider in och vad för motstånd den har, aldrig igen! Väl inne så kände jag hur nålen låg i kroppen och klämde, hemskaste kvarten i mitt liv, trodde jag iaf. Det visade inget på provet så med lika hög feber fast nu med världens jävla rygg och huvudvärk som fick mig att luta mig helt på stänger och vännen som hämtade mig för att ens ta mig ut ur sjukhuset timmen efter provet togs med orden : Du kan åka nu, det är säkert bara ett virus eller något. Hej Då. Bilresan hem kändes som en evighet, trapporna upp likaså. Väl hemma kom jag i säng och först då lättade huvudvärken, inte försvann bara gick från olidlig till svår. Ingen kudde för då exploderade huvudet! Smärtorna i ryggen som utgick ifrån nålsticket var hemska, aldrig vart mesig av mig men de ilningarna och smärtan är helvetet på jorden. Grät hysterisk och smällde i mig alvedon och ipren och alla de andra receptfria jag hade hemma men inget hjälpte. Åkte in akut tre gånger till akuten och läkaren viftade bort det som oro, de skickade hem mig utan att ens undersöka mig. 10 meter till utgången tog en halvtimme att masa sig fram medans hela läkarkåren tittade på utan att hjälpa mig, sista gången gav de mig oxcsascand och bad mig sluta oroa mig, det SKA göra lite ont efter ett sådant ingrepp. Tre veckor senare är huvudvärken och ryggvärken kvar. Börjar återgå till jobbet med 5 kg viktförlust då det inte går att äta sängliggandes och att sitta upp längre än 10 sekunder var omöjligt då ryggen och huvudet sprängdes. Gick hem efter en timme på jobbet, hamnade åter i sängen och fick läkartid, de misstänkte inflammation i muskelen av sticket, jag kan än idag känna som att nålen sitter i och kan peka ut exakt var de stack mig. Maxdos på diklofenak och alvedon i fyra månader och vi hamnar på idag. Lika ont i ryggen, kan knappt jobba längre, inte träna och har lagt ut enorma mängder på piller som inte hjälper och sjukgymnastik som gör det hela värre. Imorn ska jag ringa efter ny tid då hoppet börjar överge mig. Aldrig vart sjuk i hela mitt liv, jobbade hårt och var nöjd med livet, jag tränade fem gånger i veckan nu kan jag bara ligga hemma efter en helvetiskt smärtsam jobbdag med värme på ryggen och utan kuddar. Läkaren säger än idag att det inte är något fel han gjort utan att jag inbillar mig. Inget farligt kan ske när ett LP tas för ryggmärgen är inte i närheten säger de. Jo jag tackar! Jävla klåpare som förstört mitt liv, jag kommer aldrig mera lita på sjukvården om de inte ens kan göra ett prov rätt eller ge mig diagnosen jag blev sjuk av. hade jag inte åkt in hade jag bara haft 40 gradig feber en vecka och vart frisk istället för permanenta ryggproblem och tappad livsgnista. 22 år gammal och inte sjuk nog för sjukpenning men inte frisk nog för att arbeta. Jag vet inte vart jag ska vända mig....

vad tråkigt att läsa dina erfarenheter christella..

jag tillhör dem som har fått det gjort och inte mått dåligt av själva sticket. det är såklart lite smått obehagligt, men eftersom de var så noga med mitt mående (fick ligga med huvudet nedsänkt i minst två timmar tror jag) repade jag mig bra.
dock, första gången reagerade jag på två mediciner som kombinerats för att på bästa sätt smärtstilla och lugna.. kräktes mossgrönt några timmar efteråt

men håller med någon föregående, om din läkare uppger att han/hon vill ta ett likvor (spinalvätska) bör du genomföra det. lycka till!

Tycker inte det gör speciellt ont, det är mest läskigt och obehagligt när det (väldigt temporärt) påverkar känseln i benen.

Efteråt känns det väl som man fått en fet spark i svanken, man är stel.

Bedövning behövs inte alls

Jag har genomgått ett flertal LP´s och även fått ett dränage i ryggmärgen som jag låg med i cirka en vecka.
Jag har väldigt hög smärttröskel och har genomgått diverse smärtsamma behandlingar utan gnöl, men LP var fruktansvärt obehagligt och smärtsamt.
Det svåraste var att ligga totalt stilla då det kändes som elektriska stötar i benen när dom grävde runt med nålen.

Dom fick sticka flera gånger då dom inte hittade rätt bl a.
P.g.a detta var dom tvungna att söva mej vid LP ett par gånger.

Efter dom gjort LP på mej så har jag blivit svullen i området där dom stuckit och jag hade svårt att ligga och sitta då det gjorde ont.
Angående huvudvärken man kan få så har olika läkare sagt olika saker till mej.
Vissa av gångerna var jag tvungen att ligga kvar i flera timmar andra gånger fick jag gå upp direkt.

När dom tog bort dränaget var jag dock tvungen att ligga blick stilla i nästan ett dygn.
Fick överhuvudtaget inte lyfta armarna, gå på toa eller lyfta huvudet från kudden.
Det var sjuuuukt jobbigt faktiskt.

Troligtvis har jag haft otur och jag är "svårstucken" som dom kallade det, men jag tycker det är fel att säga att det inte alls gör ont o.s.v.
Har kollat efter info på nätet om det och där står det också att det är smärtfritt.

Om merparten inte får väldigt ont så skall man så klart tala om det, men man måste också tala om att det KAN göra ont.
Tycker också att dom skall informera om att det känns som att få elektriska stötar i benen när dom för in nålen.
Läkaren hade inte nämnt det för mej och det blev så klart ganska chockartat och jag trodde att nålen hamnat fel.

Nåja, förhoppningsvis kommer jag aldrig mer att behöva göra en LP.

Smärtfritt och smärtfritt. Om man ska vara noga gör det "ont" att ta ett blodprov också, det här är lite mer ont, men på intet sätt outhärdligt, och inte så pass att man som hos tandläkaren behöver bedövning.

Nu antar jag att du skulle göra någon form av tryckmätning, men är man svår att hitta på, så kan man också ta provet sittandes, och det kan vara enklare på en del personer. Uppenbart hade du också problem, eftersom du fick ett dränage, och det kan givetvis öka smärtupplevelsen markant.

Givetvis är smärta en subjektiv upplevelse, men om man kallar ett normalt LP förfarande fruktansvärt smärtsamt så har man nog helt enkelt inte haft speciellt ont tidigare i livet. Inte ens om man får sticka flera gånger.

Den eventuella huvudvärken däremot, är en helt annan femma.....

Dom provade sittande, halvsittande i den där speciella sängen med hål i och liggande.

Jag har ingen lust att gå in i någon meningslös diskussion om att "jag har haft mer ont än dej" o dyl., men tro mej när jag säger att jag har genomgått flera smärtsamma behandlingar och operationer utan att gnälla.
Alla kroppar är olika och LP GÖR ont på mej.
Läkarna hade knappast sövt ner mej om dom trodde att dom skulle lyckas utan att göra det.
Det var inte så att dom sövde mej för att jag var hysterisk, jag var helt lugn men det gick bara inte.
När dom sövde mej satte dom nålen mycket högre upp än normalt också då det det inte funkade att sätta provet i "svanken" ens under sövning.

Jag har pratat med andra som också fått väldigt ont vid LP så det förekommer oftare än vad (ni?) i vården vill låtsas om.

Dränaget fick jag vid ett senare tillfälle så det påverkade inte dom första LP:na.

Jag gjorde en lumbalpunktion för några år sedan då man misstänkte borrelia och jag var väldigt rädd när jag satt där på britsen och väntade på sticket för att man hört så mycket otäckt om just denna undersökning.
Men i mitt fall visade det sig inte vara smärtsamt alls och läkaren som gjorde det verkade väldigt säker och allt var snabbt avklarat.

Jag vilade inte särskilt länge efteråt och gick och väntade på en huvudvärk som de sagt kanske skulle komma men någon sådan fick jag inte heller.

Däremot fick jag en diagnos, jag hade borrelia.

Hur är det idag?