Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 4
  • 5
2006-12-19, 12:20
  #49
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av besservisser
Du har fullständigt rätt i det du skriver. Om du inte kan få din flickvän att hitta gnistan ihop med dig igen så är ert förhållande dödsdömt. Tro mig jag vet, been there done that. Jag själv levde med pappan till mina pojkar i 10 år. De sista iaf 4 åren var noll passion och sex. Och här var det iofs omvänt, jag saknade sexet otroligt men det fanns ingen gnista där. Det ena ledde till det andra och när saknaden blev för stark och sex med mig själv inte var tillräckligt så hoppade jag över skacklarna och det är inte nåt jag är stolt över.Tvärtom så skämms jag enormt för detta.

De sista åren bedrog jag honom kanske ett par ggr per år och till slut insåg jag att leva med honom för barnens skull var helt ohållbart. Inget blir bättre för att man håller ihop nåt som redan dött.

men innan du ger upp så tycker jag att du ska verkligen förklara för henne att detta är ett stort problem för dig. Vill hon ändå inte få gång sexlivet........ja då finns det ju inte mkt mer du kan göra eller hur?

Skönt att höra att det finns kvinnor med samma problem som jag
Jag är väl inte helt där du var efter dom tio åren ännu, men jag känner att det börjar närma sig.
Ska göra mitt bästa för att ta ett seriöst snack med henne pånytt, och verkligen förklara (igen) vad jag känner. Så får vi se om hon gör något åt det eller inte.
Har iafa bestämt mig för att ge henne en sista chans. Det är jag skyldig henne.
Men fungerar det inte bättre inom kort, då måste jag nog tyvärr tacka för
mig.

Tack för input!

/D
Citera
2006-12-19, 12:27
  #50
Medlem
fbes avatar
Jag har varit i en något liknande situation, men själv tog jag inte riktigt tag i det innan det var för sent. Jag gick och intalade mig att sex inte var så viktigt, och att relationen innehöll så mycket annat som var fint och blabla.
Till slut insåg jag att det hade gått fyra år utan en enda orgasm med min sambo, och jag slogs av passion för någon annan, vem som helst.
Det där är ett misstag jag inte vill göra om.
Citera
2006-12-20, 12:20
  #51
Medlem
besservissers avatar
Citat:
Ursprungligen postat av diaboliq
Skönt att höra att det finns kvinnor med samma problem som jag
Jag är väl inte helt där du var efter dom tio åren ännu, men jag känner att det börjar närma sig.
Ska göra mitt bästa för att ta ett seriöst snack med henne pånytt, och verkligen förklara (igen) vad jag känner. Så får vi se om hon gör något åt det eller inte.
Har iafa bestämt mig för att ge henne en sista chans. Det är jag skyldig henne.
Men fungerar det inte bättre inom kort, då måste jag nog tyvärr tacka för
mig.

Tack för input!

/D

Gör det och verkligen lycka till. Jag hoppas att hon inser att det är allvar. Ibland krävs drastiska åtgärder för att uppnå önskat resultat. "Man saknar ju inte kossan förrän båset är tomt" Ett uttryck som säkert kan stämma.

Hon kanske har tagit dig för given och att ni har en liten är ju inga ursäkter för att inte vara intim med varandra. Men jag vet andra tjejer som säger att ju längre det går mellan sextillfällena desto mindre saknar man det. kanske någon sanning i det? Jag vet i alla fall att ju mer sex jag har desto mer vill jag ha Kanske nåt hormon som måste frigöras i henne vad vet jag?

återigen lycka till mannen
Citera
2006-12-20, 20:34
  #52
Medlem
lartsens avatar
Fy fan så skön tråd det här har varit att läsa.

I typ maj/juni fick tjejjen någe fel på grejen varpå hon tappade all lust att vilja ha sex, när vi väl hade sex gjorde det ont för henne så vi slutade i princip ha sex. Man började efter ett tag tänka "Varför är jag ihop med en tjej som inte kan ha sex?" och jag skämdes väldigt för de här tankarna för man tycker juh inte att sex ska vara sådär jätteviktigt eller avgörande.. Men det är det utan tvekan.

Desto längre tiden gick så blev jag bara mer och mer less och funderade på vad fan jag skulle göra, ska jag göra slut? Nä det går inte för jag är fortfarande ruggigt kär i henne, men vi kan inte ha sex. Tjejjen är verkligen underbar och vi kan tala om exakt allt så jag vill verkligen inte göra slut, för en sån här tjej hittar man inte igen. iaf så har tiden gått och vi har varit till ungdomsmottagningen flera gånger, sjukhuset flera gånger och nu ska vi januari till någon annan läkare men inget gör saken bättre, det gör fortfarande ont när vi har sex vilket givetvis omöjliggör det och hon har tappat intresset helt från det att i december(när vi träffades) fram till maj velat ha sex hela tiden, Då var det inte ovanligt att man gjorde det 5ggr per dag. Kortfattat kan man säga att jag varit både uppgiven, gråtfärdig och allmänt nedstämd sedan maj pga detta och det enda man hoppas är att skiten ska gå över och att hon ska vilja igen. Men det är troligen lika hopplöst som det känns.

Men just nu känns det bara fördjävligt och jag funderar fortfarande på hur jag ska göra, ska jag lämna henne? ska jag vara otrogen? osv..

Situationen suger för dig det kan jag verkligen förstå, för inget kommer att förbättra den. Du kan prova försöka hålla gnistan igång men jag tycker det låter dödfött. Finn dig i situationen eller gör något åt det, jag tror inte du kommer kunna få henne att vilja ha mer sex utan du borde istället tänka efter: Vill jag ha det såhär, kan jag finna mig i det eller ska jag leta en ny romans istället?
Citera
2006-12-20, 22:55
  #53
Medlem
Jag blir både ledsen och förbannad när jag hör sånt här.

Nu har jag inte haft så många längre förhållanden, men har likväl varit med om ett passionslöst förhållande (mitt senaste). Där var sexet visserligen hett och bra, men ömheten saknades nästan helt (vilket nästan är ännu värre). Han var/är så emotionellt hämmad att ömma ord, suktande blickar och lekfullhet är honom helt främmande. Han visade kärlek genom att göra upp gemensamma planer, presentera sina barn för mig och vara mycket tillsammans. Men alltså utan nån ömhet att tala om. Jag är den totala motsatsen.

Min reaktion var ungefär densamma som hos den som inte får sex av sin partner. Jag kunde inte vara mig själv längre, tog försiktigt upp problemet efter ett par månader, han lyssnade (förvånat) och nickade, men ingen förbättring. För honom var allt bra. Jag höll på att bli galen och tog upp det några gånger till, varpå han började känna sig ordentligt pressad och blev defensiv.

Jag försökte bl.a. insinuera till honom att om inte han ger mig ömhet, vem ska då göra det?

Och det är det jag blir förbannad på. Om man en gång haft lyckan och turen att hitta en partner där ömsesidiga känslor finns etc (vilket jag tycker är ungefär lika lätt som att vinna på lotto), hur är man då funtad att man börjar ta partnern för given?! Att vägra sex eller vägra ömhet, med vetskap om att man är den enda i världen som kan ge ens partner det, om förhållandet ska vara exklusivt och ha en framtid. Om min partner tog upp ett problem med mig, och jag verkligen hade känslor för honom, så skulle jag f-n ta det på allvar. Hur kan man tro så mycket om sig själv att man kör sitt eget race och litar på att den andra bara hakar på??

Argh... Är inte den andra intresserad av att samarbeta för att lösa problemet, så dra. Det finns gränser för hur förödmjukad man ska bli. Själv gjorde jag slut för några veckor sen.
Citera
2006-12-21, 09:59
  #54
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av beabea
Jag blir både ledsen och förbannad när jag hör sånt här.

Nu har jag inte haft så många längre förhållanden, men har likväl varit med om ett passionslöst förhållande (mitt senaste). Där var sexet visserligen hett och bra, men ömheten saknades nästan helt (vilket nästan är ännu värre). Han var/är så emotionellt hämmad att ömma ord, suktande blickar och lekfullhet är honom helt främmande. Han visade kärlek genom att göra upp gemensamma planer, presentera sina barn för mig och vara mycket tillsammans. Men alltså utan nån ömhet att tala om. Jag är den totala motsatsen.

Min reaktion var ungefär densamma som hos den som inte får sex av sin partner. Jag kunde inte vara mig själv längre, tog försiktigt upp problemet efter ett par månader, han lyssnade (förvånat) och nickade, men ingen förbättring. För honom var allt bra. Jag höll på att bli galen och tog upp det några gånger till, varpå han började känna sig ordentligt pressad och blev defensiv.

Jag försökte bl.a. insinuera till honom att om inte han ger mig ömhet, vem ska då göra det?

Och det är det jag blir förbannad på. Om man en gång haft lyckan och turen att hitta en partner där ömsesidiga känslor finns etc (vilket jag tycker är ungefär lika lätt som att vinna på lotto), hur är man då funtad att man börjar ta partnern för given?! Att vägra sex eller vägra ömhet, med vetskap om att man är den enda i världen som kan ge ens partner det, om förhållandet ska vara exklusivt och ha en framtid. Om min partner tog upp ett problem med mig, och jag verkligen hade känslor för honom, så skulle jag f-n ta det på allvar. Hur kan man tro så mycket om sig själv att man kör sitt eget race och litar på att den andra bara hakar på??

Argh... Är inte den andra intresserad av att samarbeta för att lösa problemet, så dra. Det finns gränser för hur förödmjukad man ska bli. Själv gjorde jag slut för några veckor sen.

Nu slog du nog spiken i huvudet
Det är precis så som jag känner.. Jag vill ge det en chans till, försöker förklara vad jag menar/vill osv, medans hon bara tycker att allt flyter på som det ska, inga problem här inte.

Men men.. Vi hade ett LÅNGT samtal om detta härromdagen, och det kändes rent spontant som om det blev lite förändringar i tillvägagångssättet, fastän hon under själva samtalet verkade helt oförstående.
Så jag tror allt att hon förstod allvaret i det, och kommer försöka göra förbättringar from nu.

Så nu blir det att avvakta en tid och se hur saker och ting spelas ut..

/D
Citera
2006-12-21, 21:11
  #55
Medlem
fbes avatar
Citat:
Ursprungligen postat av lartsen
Fy fan så skön tråd det här har varit att läsa.

I typ maj/juni fick tjejjen någe fel på grejen varpå hon tappade all lust att vilja ha sex, när vi väl hade sex gjorde det ont för henne så vi slutade i princip ha sex. Man började efter ett tag tänka "Varför är jag ihop med en tjej som inte kan ha sex?" och jag skämdes väldigt för de här tankarna för man tycker juh inte att sex ska vara sådär jätteviktigt eller avgörande.. Men det är det utan tvekan.

Desto längre tiden gick så blev jag bara mer och mer less och funderade på vad fan jag skulle göra, ska jag göra slut? Nä det går inte för jag är fortfarande ruggigt kär i henne, men vi kan inte ha sex. Tjejjen är verkligen underbar och vi kan tala om exakt allt så jag vill verkligen inte göra slut, för en sån här tjej hittar man inte igen. iaf så har tiden gått och vi har varit till ungdomsmottagningen flera gånger, sjukhuset flera gånger och nu ska vi januari till någon annan läkare men inget gör saken bättre, det gör fortfarande ont när vi har sex vilket givetvis omöjliggör det och hon har tappat intresset helt från det att i december(när vi träffades) fram till maj velat ha sex hela tiden, Då var det inte ovanligt att man gjorde det 5ggr per dag. Kortfattat kan man säga att jag varit både uppgiven, gråtfärdig och allmänt nedstämd sedan maj pga detta och det enda man hoppas är att skiten ska gå över och att hon ska vilja igen. Men det är troligen lika hopplöst som det känns.

Men just nu känns det bara fördjävligt och jag funderar fortfarande på hur jag ska göra, ska jag lämna henne? ska jag vara otrogen? osv..

Situationen suger för dig det kan jag verkligen förstå, för inget kommer att förbättra den. Du kan prova försöka hålla gnistan igång men jag tycker det låter dödfött. Finn dig i situationen eller gör något åt det, jag tror inte du kommer kunna få henne att vilja ha mer sex utan du borde istället tänka efter: Vill jag ha det såhär, kan jag finna mig i det eller ska jag leta en ny romans istället?
I ditt fall är det nog ingenting vare sig du eller hon kan lösa på egen hand. Du skall veta att man kan komma till rätta med den där sortens problematik, men det skall ordentlig hjälp till. Snacka med smärtspecialist. Det som visat sig fungera bäst för kvinnor som din flickvän är kognitiv beteendeterapi med hjälp av insatt personal.
Citera
  • 4
  • 5

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback