Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2024-04-26, 07:06
  #57229
Medlem
Ambelains avatar
Citat:
Ursprungligen postat av ZweiLife
Din suveräna beskrivning av detta tydligen usla pekoral gör mig sugen på att se skräpet.
Den är ju ganska så dålig, så jag förstår inte hur du kan känna dig motiverad av min recension.
Jag hade heller velat rekommendera dig någon annan film.
Varför rinte mästerverket från -71, "Surkart på frammarsch - igen."

Nej, men ärligt så är franska filmer ofta väldigt obegripliga.
Det är bara i undantagsfall de tycks producera något som världen utanför kan ha behållning av, förmodligen mest av misstag.
Konstigt nog lyckas ändå amerikanerna hitta de få guldkorn som tydligen finns, men fråga mig inte hur de gör den bedömningen eftersom de franska originalen alltid är så obegripliga att man undrar hur någon kan se något ursäktande i eländet. Ändå lyckas man göra en nyinspelning, som t.o.m. kan vara rätt så underhållande.
"Just Visiting," tex. En riktigt löjlig film som hela tiden ligger och dallrar på gränsen till det löjligt tarvliga. Men som ändå lyckas rädda sig kvar.
Originalet däremot ... jag menar, där kan faktiskt Åsa-Nisse hälsa hem.

Ärligt alltså, det är precis som om Hollywood hade bestämt sig för att göra nyinspelning av någon Åsa-Nissefilm.

Fransmän ... de verkar vara omättligt förtjusta i "dratta på ändan-temat," och "skratta när någon klämmer en fröken på ändan."
Fast visst, det kanske blev lite för mycket för den franska självbilden när alla de där "existentialisterna" osv dök upp och nådde global framgång som "intellektuella giganter" att alla plötsligt började behandla alla fransmän som filosofiska genier ... Men de visste ju att det inte stämde överens med verkligheten, så för att inte drabbas av allt för kraftig kognitiv dissonans så sökte de ro i tramsig Slap-Stickkomedi.
Åtminstone kunde de förstå vad som avhandlades i de verken.
Citera
2024-04-26, 12:58
  #57230
Medlem
Herr.Dittlings avatar
Citat:
Ursprungligen postat av ZweiLife
Riktigt bra film, som flera av Alice Babs filminsatser. Örnungar... https://www.imdb.com/title/tt0037487/ fy f-n vad läcker hon är, jag skulle vilja vara hon. Ett sant kvinnoideal.
Jo, hon var rätt fräsig måste man medge.

Upptäckte just en annan intressant sak om Swing it fröken.
Det är Gösta Ekmans första filmroll (kände inte igen honom).
Samma Gösta Ekman som några år senare blir riksbekant genom pitt-scenen i revyn Gula hund.
Citera
2024-04-27, 00:00
  #57231
Medlem
Herr.Dittlings avatar
Rush (2013)

Vi får följa den, minst sagt, dramatiska säsongen 1976, och följa rivalerna James Hunt och Niki Laudas kamp om världsmästatiteln.

En del av det här minns jag, men mitt focus låg på Ronnie Petterson.
Visst minns jag motpolerna, den hetsige, impulsive Hunt och den mer kontrollerade Lauda.
Intressant film, 4/5

IMDB 8,1 = 4,15/5
513494 röster

Och visst är det en Humber Hawk man ser i början
Citera
2024-04-27, 11:31
  #57232
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Ambelain
Den är ju ganska så dålig, så jag förstår inte hur du kan känna dig motiverad av min recension.
Jag hade heller velat rekommendera dig någon annan film.
Varför rinte mästerverket från -71, "Surkart på frammarsch - igen."

Jag tycker ofta om att titta på misslyckade filmer som har havererat under produktionens gång, men ändå fått distribution. Det blir lite rolig lyteskomik över det hela. En sorts producenternas ofrivilliga underhållning.

Just visiting är väl ändå en rätt udda fågel i filmvärlden? Som ett försök att göra en Asterix med riktiga skådespelare, fast i New York, och i kölvattnet av andra franska filmer som fick amerikanska pengar, främst Luc Besson-filmer? Den blev ju ett misslyckade och fick inga uppföljare heller, och det skulle dröja minst 15 år innan uppföljaren väl kom, och då på franska åter avsedd endast för Frankrike och Belgien.

USA:s nyinspelningar av franska filmer är ibland sämre, ibland proffsigare, sällan bättre. Nikita kalkerades rakt av, scen för scen, karaktär för karaktär (inklusive utseende), ljussättning, färgval på interiörer mm, tills slutet kom som var lyckligare än det franska. Inget vunnet där, utom för amerikaner som inte orkar läsa undertexter utan vill höra några av den egna federationens dialekter istället, ofta konstigt blandade.

Att franska filmer generellt skulle vara väldigt obegripliga är något jag ofta läser, i synnerhet från amerikanska recensenter, så det är verkligen tal om olika kulturer, och det gillar jag för jag gillar olika.

Franska filmer som av misstag blir populära utomlands är väl sånt som Det Stora Blå, antar jag. Den såg nog fin och befriande ut när den kom med sina öppna landskap och hav som ett svar på den franska traditionen med svåra instängda socialrealistiska dramer, men hopplös idag. Vilka fruktansvärda personporträtt! Tunna som papper. Och dumma!

Men största anledningen till att de blir populära av misstag, är språket. Eftersom USA har ockuperat oss kulturellt accepterar vi i princip bara svenska och engelska filmer, allt annat är "konstigt", men en viss lättning för danska och norska filmer under senare år. Hur många svenskar ser tyska filmer idag? Innan USA:s totala erövring av oss, gick folk en masse och såg tysktalande filmer på bio, för många svenskar kunde tyska som de idag istället kan engelska. Franska och tyska är ännu mer främmande för amerikaner än vad det är för icke-german, icke-frankofon europeisk medelklass.

Att fransmän verkar vara omättligt förtjusta i "dratta på ändan-temat," och "skratta när någon klämmer en fröken på ändan" är nog sant, men dratta på ändan som visserligen inom film kanske startade med bröderna Lumière (konstigt namn på fotografer och filmare) blev trots allt en jordskredsgenre i Hollywood, så till den grad att vi förknippar alla dessa ändar och kastade pajer med "Chaplin"-filmer. Jag gissar att om det är en allmän uppfattning om franska filmer, är det nog på grund av Louis de Funès som är Frankrikes dratta på ändan regissör par excellence, och som råkade bli Frankrikes största succéregissör under sin tid och av det skälet även fick en del publik även i andra europeiska länder. Jacques Tati, som motsvarande namnkunniga exempel, ägnade sig inte åt dratta på ändan. Det är mer Benny Hill, i så fall (dvs England, med sin ständiga toaletthumor eftersom britter tidigare har varit så sexuellt hämmade att de i sina komedier inte tilläts mogna från den berömda Freud-analfasen)

För min del, och som jag har beklagat mig över i andra trådar, är det snarare så att fransmännen är oerhört förtjusta i pedofili, småflickor som beter sig brådmoget; och är fixerade vid otrohet, multipla erotiska partners och alternativa relationsbildningar. De är som besatta av den fria och gärna perversa sexualitet de på film åtnjuter. Men "väldigt obegripliga" — det beror nog på vad man menar med det. Menar man deras "raison-d-être" kan jag nog hålla med till viss del, men "onödiga filmer" görs i hela världen. Behöver Indien verkligen producera 800 filmer om året? Eller har deras produktion ökat sedan jag lärde mig den siffran?

Om de franska filmerna är obegripliga i betydelsen "hur sjutton kan någon gilla sånt här?", beror det nog bara på några former av kulturskillnader, att man inte gillar det man ser. Man kan ju gubevasch inte gilla allt.

Men är de faktiskt obegripliga är det nog oftast fråga om att de är hantverksmässigt dåligt gjorda, med dålig klippning eller dålig berättelsestruktur. Sådana filmer finns i hela världen.

Visst kan jag komma på franska filmer som är mycket kompetent gjorda men ändå svårgenomträngliga, men det tycker jag mig nog kunna se lika många i USA, Ryssland, Polen, Tyskland osv. En del av dem försöker vara på gränsen till obegripliga för att visa upp "auteurens oerhörda intelligens" som ska överträffa publikens, som Christopher Nolans trots allt ganska tunna slutprodukt Memento (som jag ändå uppskattade).
Citera
2024-04-27, 12:17
  #57233
Medlem
Herr.Dittlings avatar
Uppåt igen (1941)

Vari poleraren Loffe blir misstänkt för stöld av en mängd silverföremål.


En sån där typisk film gjord under kriget, mycket sång nummer och en historia med lyckligt slut.
Jag får väl säga, nja 2/5

IMDB 5,4 = 2,96/5
21 röster
Citera
2024-04-27, 18:34
  #57234
Medlem
Geomeisters avatar
Året var 2023
Filmen var The Equalizer 3
Språk: Italienska och engelska
https://www.imdb.com/title/tt1702445...q_The%2520Equa

Robert McCall (Denzel Washington) hittar sig själv i Italien av alla platser. Han kan ha hittat sin plats att bli gammal i, men annat dyker upp.

Jag såg första filmen, gillade den. Såg om den år senare och var inte lika exalterad (fortfarande okej). Såg andra filmen som började skapligt bra, men likt första filmen blev senare delen av filmen alltmer tråkig/förutsägbar. Nu dyker upp en tredje film upp. En ännu svagare del i serien...? Behövs det i en värld av alla Liam Neeson och Keanu Reeves-filmer?

Lyckligtvis gillar jag denna film klart bättre än del två. Det här känns som en helt annan film och serie. Kanske inte bra i perspektivet av en fortsättning, men bättre för filmen i sig.

Vackra vyer av Italien och kul med italienska roller. Snygg action. Inte lika förutsägbar som väntat... Inte bara samma sak fast i en tredje tappning.

Mina förväntningar på denna film var låg då film nummer 2 är som valfri halvdan actionrulle (vilket jag både kan ha och missta). Den här filmen är ett kliv i rätt riktning. Perfekt? Nej, den kunde haft mer dialog och all action behövde inte vara så "perfekt" utan kunde varit lite mer realistisk.

En av de bättre Denzel Washington-filmerna i modern tid. Sevärd!
__________________
Senast redigerad av Geomeister 2024-04-27 kl. 18:49.
Citera
2024-04-27, 19:43
  #57235
Medlem
snurresprettiss avatar
https://www.imdb.com/title/tt0190865/

Vertical Limit, från 2000.

Minns att jag såg denna på bio när den kom, lite nostalgi. Handlar om bergsklättrare.
Citera
2024-04-28, 11:35
  #57236
Medlem
Ambelains avatar
"Bugsy" - (1991)
https://www.imdb.com/title/tt0101516/

Warren Beatty, Harvey Keitel, Ben Kingsley, m.fl...

---

Bugsy Siegel, den berömde gangstern som gjorde sig ett namn tillsammans med sina legendariska kumpaner Lucky Luciano och Meyer Landsky, som att de mer eller mindre startade upp den sorts amerikanska "Maffia" som vi lärt känna från 1900-talets USA.
Det är han, och hans liv, filmen handlar om ... Kanske inte så svårt att gissa med tanke på filmens titel, men ändå.

Warren Beatty, skådespelaren och filmskaparen, har huvudrollen, och verkar ha gjort ett ganska bra jobb - iaf om man får lov att tro på filmens omdömen ... något som för många verkar ha kommit som en stor överraskning, känd som nåt huvudlöst "snygga" som de väl tolkad honom som.
Men Beatty har ju visat vad han kan, och han kan mer än att bara vifta förföriskt med ögonfransarna...

Filmens handling är det väl inte så mycket att säga något om. Det hela centreras kring den idé Busy fick en vacker dag, att starta upp casinoverksamhet i Nevadas öken, i skithålan Las Vegas.
Han har fått reda på att man snart kommer att bygga ett mäktigt vattenkraftverk där (Hoover-dammen) och att det isf kommer att kunna leverera hur generösa mängder billig elektricitet som helst, för att driva allt från färskvatten till luftkonditioneringsapparater inne i spelhallarna.

Bugsy är mycket stolt över denna, sin fina idé.
Det är bara det att ingen vill riktigt ta honom på allvar.
Ty, Bugsy Siegel är känd - ökänd - för mycket, men att kunna kläcka smarta idéer är inte en av de sakerna. Inte heller att kunna genomdriva projekt till framgång.
Men han är däremot känd för sin närmast barnsliga charm och strålande karisma. Det är åtminstone något som kan användas för att få detta projektet i rullning.

Bara det att han är ökänd för andra saker - som tex ett fruktansvärt ombytligt humör, och en ännu värre förkärlek för ren sadism och våldsanvändning. Ombytlig som få, kan han gå från kärlek och vänskap till mord och inga visor, på ögonblicks hastighet.

Frågan är alltså om hans projekt kommer att lyckas?
Fast vi vet ju alla svaret på den frågan med tanke på vad LAs Vegas är världsberömt för, eller hur.

Här får vi iaf se hur det gick till, och såg ut, då under den allra första perioden, innan det fanns några casinon eller lyxhotell där.

Bugsy ligger emellertid inte på latsidan, och han börjar rätt så omedelbart arbeta för ... ja, för sig själv faktiskt.
För istället för att börja bygga hotell och så i Nevadas öknar, så åker han till Los Angeles istället.
För han har blivitt hals över huvud betuttad i en av den tidens skådespelerskor, Virginia Hill.
Och henne ska han ha, tänker han. Och han ger inte upp i första taget.

Hon nobbar emellertid honom på stående fot, och hon fortsätter med det utan att visa minsta tecken på att ändra sig.

Det som slutligen fäller avgörandet, emellertid, det är en händelse som utspelar sig för hennes lyssnande öron - bakom en stängd köksdörr i Bugsys hus.
För han får besök av en man som var skyldig honom pengar, och medan de talas vid ute i köket så sitter hon på kökstrappan och väntar.
Där får hon höra hur rösterna ändrar tonläge och snart Skriker Bugsy, på den arme mannen. Och hon hör smällar och allt sådant som för tankarna till våldsamheter.

Slutligen hör hon hur kan kräver av mammen att börja skälla som en hund, och skutta omkring medans han spelar hund för Bugsy.
"Bark!" skriker Bugsy, "Bark like a dog", "Bark like the dog that you are, you little shit."
"Voff, voff", kvider den hunsade mannen, "Voff, voff".

Det är en lätt äcklig scen, och den blir inte bättre av att vi får se hur hon, Virginia Hill, lyssnar med stigande förskräckelse och rädsla.

---

Men ... så snart den skällande mannen lämnat och de båda blivit ensamma igen, då Kastar hon sig om Bugsys hals och drar ner honom över sig på golvet.

Ja, jag vet inte vad det är som filmskaparen försökte säga med det. Men det är iaf inte smickrande för kvinnosläktet, så mycket kan vi väl vara överens om ...


---

Ja, filmen ger alltså inte ett ensidigt glorifierande porträtt av Bugsy Siegel.
Han framställs förvisso som väldigt charmerande och karismatisk, liksom vänlig och generös och alla möjliga andra positiva saker.
Men han skildras Också som en hemskt brutal och gränslöst våldsam person, en person som närmast verkar njuta av att skada och förnedra andra människor.

Han träffar förvisso på Los Angeles lokale gangster-kung, Mickey Cohen, men inte ens han verkar kunna mäta sig med Bugsy när det kommer till hemskheter (och han anlitar Cohen, efter att denne först hade rånat Bugsys lakejer).
De övriga gangsterbossarna, Lucky Luciano och Meyer Lansky, verkar vara mer "nyktra" av sig, och även om de alltid är redo att bruka våld så tänker de på affärerna framför allt.
Bla så får de stora problem med Bugsy, som i Hollywood försöker göra sig ett namn (han t.o.m. går på auditions och spelar in en reklamfilm om sig själv som han skickar runt till regissörer och producenter).
Det ville inte hans kumpaner att han ska fortsätta med. Maffian måste ju verka i det tysta, så långt det går - vilket Bugsy inte kunde bry sig mindre om.

---

Det är lite synd, tänker jag, att filmen ändå var begränsad till bara dessa sista åren där i västra USA. Det hade såklart varit kul att se lite mer om hur en person så instabil som Bugsy Siegel kunde nå till dessa höjderna.
Men det är tydligen en annan film, en annan historia. Här är det bara det kommande casinoprojektets tidsperiod som skildras.

---

Jag kan även hålla med om att Warren Beatty gjorde ett väldigt bra porträtt av Bugsy. Han skildrades ju som en mångfasetterad personlighet, minst sagt och det är nog inte det lättaste att få så starka drag att gå ihopa på ett trovärdigt sätt i en och samma person.
Men Warren Beatty lyckades. Han var lättsam och charmig när det behövdes, och han var äckligt sadistisk och primitiv när det behövdes. Och ändå utan att man någonsin tappade förståelsen för att det var en och samma person.

Jag gillade även Ben Kingsleys gestaltning av en mer och mer frustrerad Lucky Luciano.
Som verkligen ansträngde sig för att hela tiden låta deras vänskap övertrumfa allt det som Bugsy gjorde sig skyldig till, om och om igen.

---

Jag vet inte om jag gillade filmen däremot.
Det är en film som har väldigt mycket som är bra, men det finn sändå "Något" som är svårt att sätta fingret på, men som gör så att det känns lite "ofärdigt," eller som att det är någonting som fattas.

Med tanke på att det som var bra var verkligt bra, så är det tvivelsutan lite synd att den aldrig gick hela vägen fram.
För mig iaf ... kanske andra tycker annorlunda.

Men just därför så kan jag inte ge den något betyg som är över medel. Fast jag hade önskat det.

Betyg:

3 av 5
Citera
2024-04-28, 12:21
  #57237
Medlem
Herr.Dittlings avatar
Loophole (1954)

Bankmannen Mike Donovan anklagas för stöld av 50000$ som försvunnit från banken.


Lagom våld, lagom spänning, lagom längd (80 min.) lagom betyg 3/5

IMDB 6,7 = 3,53/5
435 röster

Skuggan körde en tjusig Studenaker Champion
Citera
2024-04-28, 14:05
  #57238
Medlem
Keramik-Kalabaliks avatar
Napoleon av Ridley Scott. Redan när jag såg Joaquin insåg jag att Ridley återigen har lyckats med att göra en dålig film. Tråkiga styltade dialoger och tråkigt skådespeleri. Innan halva filmen var nådd, och efter att ha hoppat framåt lite, så avslutades tittandet. Ibland är en piratebay proxy en välsignelse eftersom man inte betalar för denna sorts menlösa film.
Citera
2024-04-28, 14:26
  #57239
Medlem
RollonHomies avatar
Asphalt City (2023)
Sean Penn
Tye Sheridan


Drama/Thriller om det kaotiska livet som ambulansförare i New York. Snabbt tempo nästan hela filmen igenom, vilket blev tröttsamt.

Fick mig att tänka på filmen Colors från 1988, också den med Sean Penn i en av huvudrollerna. Den handlade istället om det kaotiska livet som poliser inom gängenheten i LA. Den filmen var dock jävligt bra och är det än idag.

Asphalt City ger jag betyget 2/5.

https://www.imdb.com/title/tt9663896/?ref_=fn_al_tt_1
Citera
2024-04-28, 19:47
  #57240
Medlem
The Exorcist III (1990)

En gammal kriminalkommissarie, Kinderman (George C. Scott), utreder några blodiga mord som lite för mycket liknar tidigare mord utförda av en seriemördare som haffades och avrättades. Filmen utspelas till större delen på ett sjukhus, där en patient med minnesförlust som liknar fader Karras från The Exorcist sitter inlåst.

Till stor del en detektivhistoria med övernaturliga inslag här och där, och det är inte förrän mot slutet som det verkligen börjar hända saker, och då kanske t.o.m. lite för mycket. Välskrivet manus, i synnerhet i scenerna med Kinderman och hans gamle vän fader Dyer, som innehöll en del kvicka och skämtsamma repliker. Brad Dourif ses i en obehaglig roll och gör det han kanske gör bäst.

Bättre än förväntat.
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback