Killen är från Mars [Träffar kille som ligger i skilsmässa/Mod]

Tror att han tänker just så. Kan tillägga att han var gift då vi först träffades (rumsrent, men jag var en trigger till skilsmässan). Jag tror han har det jobbigt nu och att det inte är den bästa start man kan få att presentera mig för familjen i detta läge.
Är dock orolig för att han ledsnat. Tolkar hans "frånvaro" så ibland. Den som väntar får se...
Undrar om det finns något bra sätt (förutom det uppenbara att prata med honom som jag förgäves provat) att ta reda på vilket?

Helvetes jävla skit!
Nu har jag skrämt bort honom. Han vill vara ensam och komma upp till noll i sitt välmående. Jag ger honom dåligt samvete med mitt klagande och han fixar inte det just nu. Förstår honom.
Faaan vilken jävla helvetestabbe!!! Att jag aldrig kan vara tyst och bara hålla god min, att jag alltid måste säga precis hur det känns i alla lägen!!!
Han är inte säker på hur han vill göra då han mår bättre. Finns det där då och om han då känner likandant för mig som nu så tror han att han vill fortsätta. Han vet inte hur det blir så han har sagt att vi avslutar det hela. Han vill inte att jag väntar på honom.
Efter att ha pressat honom lite fick jag iaf fram att han skulle bli sårad om jag träffade någon ny nu. Men han vill att jag går vidare.
Shit fuck!
Vad ska jag göra, blir tokig. Är tokig -i honom!!!

Tycker synd om dig är jobbigt sånt där. Men du måste ju förstå att du måste ge honom lite andrum för fan han går ju igenom en skilsmässa. All heder åt honom att han inte bara släpar barnen till sin nya kvinna hur jobbigt är inte det för dom. Ge det lite tid lite andrum så fixar det sig säkert .

Det här är min absolut fasta övertygelse: Det är INTE ditt fel att han backade och vill dra sig ur!

Du tog upp hur du kände, han kände sig pressad och ville därför inte vara med längre. Men vad hade du kunnat göra annorlunda? Uppenbarligen fick er relation, och hur den såg ut, dig att känna dig osäker och må dåligt. Dina alternativ var alltså att fortsätta och vänta och se vad som skulle ske, eller göra en chansning och prata med honom och kanske ändra relationen till något som kändes bra för dig med. Du chansade, och det gick inte. Men nu VET du i alla fall. Han fixar inget lika seriöst och intensivt som du vill just nu. Så hur tokig du än är i honom så hade erat förhållande ändå fortsatt på hans villkor, och du hade fortsatt må dåligt. Och det funkar ju inte.

Du har inte gjort något fel. Visst kan man ge sin partner tid ett tag om man vet att den behöver det, men att hela tiden gå omkring och hålla inne med saker för att man är rädd för att upplevas som pressande och därmed få den andre att backa ur är inte hållbart. Du var tvungen att göra något, och du gjorde något. Det är bara synd att det inte gick åt det håll du ville.

Jobbig situation. Nu ställer jag mig frågan om chansen finns att det kan fungera mellan oss igen eller om jag ska se det hela som överståndet och gå vidare. Går jag vidare finns kanske risken att han inte vill igen då jag varit med någon annan. Inte säkert att han vill tillbaka till mig alls hursomhelst...
Det jobbigaste alternativet är att sitta och vänta och därmed älta...
Hur gör man?

Har suttit i din situation och bestämde mig för att inte vänta längre till slut. Så hitta ngt annat och göra, vad som helst funkar.
Jag gjorde allt för att inte vara ensam hemma och hinna tänka, jobbade hur mkt som helst, hängde med kompisar, tränade och på kuppen hittade jag en sweet 22 åring och insåg att "frånskilda" gamla drägg ska man begrava.

Så ut i solen med dig, sitter du här och funderar kommer du aldrig att sluta älta

Tack FB för alla svar! Ni är underbara!