Att träffa gamla kärleksintressen

Idag mötte jag ett av mina gamla kärleksintressen på arbetsplatsen som nu tillhör en annan avdelning, vilket var trevligt (hon är så söt att man smälter). Mötet i sig var tämligen ointressant men däremot var jag inte beredd på min reaktion då gamla känslor gjorda sig påminda.

Stunden innan var jag övertygad om att jag var nästintill likgiltig inför tidigare relationer med tillhörande känslor men hon bevisade motsatsen för mig. Det här var inte på väg att urarta på något sätt men jag har aldrig kännt mig så känslomässigt kluven med självbevarelsedrift i ena ändan och donnan dragandes i den andra.

Är kärlek något som passerar eller lär man sig sonika att leva med det?

(Ämnet i sig är säkerligen uttjatat men jag gör ett försök ändå! Annars kan vi ju alltid generalisera lite.)

Äkta kärlek tror jag aldrig att man kommer över. Jag gör i vart fall inte det. Med det sagt menar jag inte att jag går runt och tänker på gamla ex hela dagarna utan att den riktiga kärleken etsar sig fast som ett nostalgiskt minne. Träffar jag en sådan (ex) gör sig känslorna som fanns för länge sen påminda. Det pirrar på nåt märkligt vis. Men jag har aldrig känt att jag vill starta upp något igen. Det är liksom bara ett trevligt minne/känsla som kommer tillbaka och får mig att reagera. Efter en dag eller två är det borta igen.

Känner igen mig. För ett tag sen flyttade min första "riktiga" kärlek tilbaka till samma stad som mig. Vi slutade ses därför att hon flyttade när hon började på gymnasiet och jag hade inte sett eller hört av henne sen dess.

Var verkligen helt sjukt. Jag var vansinnigt förälaskad i henne i 15 års åldern men nu 10 år senare så gick det som elstötar i hela kroppen när jag fick syn på henne. Precis lika vacker som jag mindes.

Något speciellt är det iaf med den första kärleken. Kanske speciellt om det tog slut pga flytt och inte att känslorna var slut.. Har träffats några ggr sen hon flytta "hem" och pratat en del gamla minnen. Tycker hon är helt underbar men jag har numera sambo etc som jag älskar så inte aktuellt att försöka något. Blev bara så förvånad att känslan blev så stark. Helt oförberett.

Har ett ex som ploppar upp i skallen då och då. Nuförtiden tål jag henne inte som person, men på den tiden var hon annorlunda och det var verkligen äkta kärlek. Så har man varit riktigt jäkla kär så är det nog som personen ovan sa, att det liksom etsar sig fast. Ett sår som spricker upp lite när man möts igen.