Citat:
Ursprungligen postat av mishima
Jag har inga som helst problem att betala för utställningar som jag inte tycker är intressanta eller besöker. Jag kan förstå att alla inte resonerar så men jag gör det.
Ok. Det svider lite i mitt hjärta. Låt mig ge dig ett exempel, den Kungliga Operan.
2009 besöktes operan vid 241.996 tillfällen. Operan gjorde en nätt förlust (cirka 12 miljoner), men det är i sammanhanget felräkningspengar, så låt oss för enkelhets skull utgå från nollresultat, och att intäkterna alltså precis täckte kostnaderna. Operans intäkter var 487 miljoner SEK, varav 411 miljoner av dessa var statligt stöd, eller cirka 85% (!!!) av intäkterna. Detta innebär:
- Att ett genomsnittligt operabesök kostar 2.000 SEK.
- Att en genomsnittlig operabesökare endast betalar 300 SEK.
- Att du och jag via skattesedeln betalar 1.700 SEK för denne operabesökare, alldeles oavsett om du och jag går och ser opera eller ej.
Tillåt mig nu bli fördomsfull. Min fördom säger mig att den genomsnittlige operabesökaren snarare bär minkpäls och är mantalsskriven på Östermalm än en täckjacka från Galne Gunnar och är bosatt i Rinkeby.
Och någonstans där svider det i min själ. När jag börjar betala 1.700kr per operabiljett för någon som sannolikt kan finansiera sitt eget nöje. Att jag, och damen ifrån Rinkeby, istället inte får välja att lägga dessa pengar på Moderna Museet, Vasaskeppet eller discobowling.
Jag tycker det är helt vansinnigt att jag själv inte får prioritera vilken kultur jag vill konsumera. Och jag tycker det är helt vansinnigt att jag skall donera 1.700kr till varje Östermalmstant som gillar opera.