För en vetenskaplig politisk revolution

0. Sammanfattning
Det finns många problem i dagens samhälle, på lokal och global nivå. Med tiden kommer problemen kanske att lösas genom att vi agerar mer förnuftigt, genom att vi rationellt undersöker vilka problem vi står inför och hur dessa bäst kan lösas. Detta görs dock inte idag och det är inte säkert att tillräckligt många av oss kommer att göra så i framtiden. Därför behöver vi alla tänka mer förnuftigt på frågan om politik, för att se till att dessa problem blir lösta så snart som möjligt. Men, när man funderar på en praktisk lösning tror jag att de flesta inte tar tillräckligt stor hänsyn till alla faktorer man inte känner till, eller tror sig veta mer än vad man egentligen gör, och därför föreslås vanligtvis inte någon politik som verkligen är effektiv.

Det här inlägget försöker visa på vad man borde ta hänsyn till i ett politiskt val. Jag tänker mig att idéerna är antingen uppenbara eller har vetenskapligt stöd, och att, om vi har tur så kommer de eller någon liknande rationell syn på politik att vara vägledande för framtida politik.

1. Problem som borde lösas - varför det är viktigt med ett mer vetenskapligt/rationellt perspektiv på politik
Det finns många problem i dagens samhälle: på lokal och global nivå. De lokala problemen (här i Sverige) tas upp dagligen i tidningarna. Här är några av de största problemen:

• Skolan
  Var tionde utan godkänt betyg - "Mer än var tionde elev som gick ut nian i våras saknar godkända betyg i svenska, matte eller engelska. Orsaken är att skolan är dåligt anpassad efter eleverna, tycker Skolverket. "
  Var femte elev mobbas - en anekdot om hur illa det kan vara. Skolornas mobbningsprogram döms också ofta ut. Ex. "9 av 10 skolor är dåliga på att att aktivt arbeta mot mobbning trots att de är skyldiga enligt lag att agera."
  Trista lektioner släcker klassens ljus - "Särbegåvade elever blir ofta uttråkade och ”slocknar” eftersom de får för lite stimulans, visar flera svenska studier."
  För fler exempel kolla här.
  
• Polisen
  Enligt polisens egen statistik (som är tvivelaktig) "personuppklarar" de 16% av alla anmälda brott. Den procenten döljer en viss variation. Här är en mer uppdelad variant:
  Våldsbrott: 18%
  Stöld,inbrott: 2,5%
  Skadegörelse: 3,4%
  Narkotikabrott: 58%
  Trafikbrott: 65%
  Detta sker samtidigt som polisen fått väldigt mycket större budgetar: "De senaste åren har polisen genomfört en av de största personalrekryteringarna i modern tid. Anslagen i statsbudgeten ökade med över 25 procent mellan 2006 och 2011. Ändå har andelen uppklarade brott under perioden stått och stampat på samma låga nivå."
  För fler exempel kolla här
  
• Vården
  Folk dör på grund av dåliga rutiner på SOS Alarm/112, något som cheferna inte hade åtgärdat en månad efter nyhetsstormen, och det är inte helt otroligt att de fortfarande inte gjort det: "En 22-årig kvinna med svårigheter att andas och svåra smärtor ringde 112 efter ambulans tre gånger, men nekades varje gång. SOS Alarm följde rutinerna och kopplade henne till sjukvårdsrådgivningen i Västernorrlands landsting. Samma natt dog kvinnan." (3/27 -12)

Det finns många fler problem i Sverige. Utöver dessa, som jag bara tog upp för att påminna om och sätta fokus på problemen, finns det andra som är minst lika problematiska, som arbetslösheten, brottsligheten och invandringspolitiken. Det finns dock inte bara problem i Sverige, utan även i resten av världen, en kort summering:

• Runt 1,7 miljarder människor lever på mindre än en dollar om dagen.
• 18 miljoner människor dör varje år av orsaker som kan botas i rika länder.
• 11 miljoner av dessa är barn under fem år.
• En halv miljon är kvinnor som dör i barnsäng.

Kom ihåg scope insensitivity när du läser om läget utomlands. För egen del känner jag att de utländska frågorna är av mycket större vikt, men jag tror att själva lösningen för de finns i samma generella teoretiska ansats.

Ifall någon skulle anmärka att den svenska politiken inte har så mycket att göra för situationen för folks liv i andra länder: ja, i nuläget. Men det finns andra politiska möjligheter som skulle kunna ge en helt annan effekt på hur väl det går för folket i andra länder.

Det här är problem som vi alla önskar vore borta. Men, de rent lokala problemen har folk inte lyckats hitta ett botemedel till under den sorts demokrati vi haft sedan 1921. Om det här systemet inte lyckats hitta några långsiktiga lösningar på dessa problem borde det innebära att ett annat system är att föredra. Det finns alltså en möjlighet, som man bör ta på väldigt stort allvar, att den nuvarande politiken bör ändras ordentligt. Men, med ändring finns det en massa problem, som varje förslag på förändring bör ta i beaktelse. Vilka är dessa?

2. Problem i politiken
2.a. Alla kan ha fel, men få ser att det gäller för de själva i politiken
Vi människor är väldigt bra på att på ett ögonblick förneka att ett påstående är sant, även ifall det påståendet bygger på en otrolig mängd kunskap som det kan ta åratal att förstå fullständigt. Och vi är samtidigt bra på att vara väldigt självsäkra på ett påstående vi kommer med, trots att det påståendet (om man skall ha viss tillförlitlighet till det) kräver en djupare analys än en millisekunds tanke. Daniel Kahneman kallar detta, i Thinking, Fast and Slow, för "mental substitution".

Det här är väl gammalt som gatan. Men, det borde vara en utomordentligt viktig utgångspunkt för en rationell politik: att man ganska lätt kan känna sig ha helt rätt och ändå inte ha det.

Och vad gäller okunskapen bland väljare om politik finns det rätt många källor för det. Exempelvis:


Alltså, de flesta av oss är okunniga i politiska frågor och erkänner inte det så lätt. Den vanliga skeptiska lösningen borde väl då vara att hänvisa till vetenskapsmän, de som är experter i ett fält. Men, går det?

2.b. Det finns inte riktigt något konsensus bland "experterna"
Jag är inte helt säker på den här punkten, då jag bara lyckats hitta statistik på vad ekonomer har att säga om politiska frågor. Rimligtvis borde man ju ha koll på vad sociologer, antropologer, psykologer, historiker och andra samhällsvetare har att säga om olika politiska lösningar och hur väl de står sig mot varandra. Fast det verkar som om de andra samhällsvetenskaparna är lika intresserade av att veta var det finns konsensus och var det inte gör det. För om man scholar-googlar sociologists consensus policy hittar man inget på de två första sidorna, medan om man scholar-googlar economists consensus policy så är den första och tredje träffen enkätundersökningar, och många av de följande artiklarna handlar om eller snuddar vid om det finns ett konsensus bland ekonomer för politiska frågor.

Så, ekonomerna verkar vara de enda man kan undersöka, och finns det något konsensus där när det gäller politik? Jag kollade igenom ett antal enkätundersökningar och meta-analyser förra veckan och fann följande:

Vad är ekonomer överens om?
Att frihandel är bra. (Typ, det verkar bara finnas några saker de är överens om - där fler än 80% är för en viss politik.)

Vad är ekonomer inte överens om?
Huruvida statlig konsumtion stimulerar ekonomin, dagens konkurrenslagstiftning är positiv, om nya läkemedel behöver godkännas av staten, om ett banksystem behöver en centralbank, hur sophantering skall skötas, om organhandel borde tillåtas, om taxi-industrin borde avregleras, om droger skall legaliseras, om staten kan kräva licens för att vara läkare, om försäkringsbolag skall tvingas att täcka vissa saker, om staten borde beskatta onyttig mat mer och om etanolbidragen borde tas bort.

(Se här för en längre analys.)

Man bör notera att den fråga där ekonomer har störst enighet - frihandel - följer politikerna inte det rådet. Visst, intern frihandel inom en stat, eller flera stater (EU), men inte med resten av världen.

3. Lösningar?
Det mest grundläggande problemet som vi står inför är att inte tillräckligt många tar politik på tillräckligt stort allvar. Många här tar det på allvar i meningen att det debatteras flitigt. Men, just att vi debatterar en massa frågor jämt och ständigt borde tyda på att något är problematiskt. Istället för att vi fortsätter att öda tid på att diskutera om en politisk lösning stämmer eller inte, borde vi testa de praktiskt för att se om de verkligen stämmer eller inte - som jag föreslagit här på forumet.

Hur skulle då en lösning på de här problemen se ut? I det här stadiet handlar det om att staka ut hur en rationell politik borde se ut. I det här inlägget har jag tagit upp två problem med politik - och det finns många fler - men dessa är rätt så grundläggande:

(1) övertro på ens världsbild och
(2) frånvaro av någon expertis i många stora och viktiga frågor.

Utöver detta borde man ju även kunna i princip mäta för att se om en politik är bra eller inte (falsifierbarhet på politisk nivå). Dock kan det vara bra att inte stipulera de allt för hårt, så att det bara blir ceteris paribus-kriterier: att en politik som man inte kan veta om den är bra eller inte borde vara suspekt jämfört med en politik som man kan veta om den är bra eller inte.

Hur skulle då en politik som tar detta i åtanke verkligen se ut? Jag har ett förslag i detta inlägg: det är inte dagens demokratiska system; det nuvarande systemet är inte ett alternativ till de nuvarande problemen.

Men, jag hade inte tänkt att i det här första inlägget komma med ett förslag på en praktisk politik. Den revolution jag nämner i titeln är kanske lite vilseledande. Det jag föreslår är en revolution i hur man ser på politik, i vilka argument man anser som giltiga och vilka som inte borde vara giltiga i en politisk debatt. Tänk dig själv hur ett verkligt smart politiskt system borde se ut, vad borde det ha för institutioner, för regler, hur skulle det lösa de stora problemen med att det är svårt att mäta (verkar det som) om en viss politik är bra eller dålig och hur löser den problemet med att man lätt kan ha fel om politik men inte behöver ändra sin uppfattning om det?

Jag håller med dig.
Problemet i dag är att vi lever i en politiskt kultur som är ideologisk.
Ideologi betyder: en förenklad bild av verkligheten, som man använder för att uppbåda politiskt stöd.

Hade vi haft en mer förbehållslösa politiskt kultur, så hade läget varit ett annat. Idag lockas mindre begåvade fanatiker till politiken, människor som har svårt för att hålla många tankar i huvudet samtidigt. Folk som uppskattar de enkla svaren. Folk som går igång på ideologi helt enktel.

Smarta människor, med sanningspatos, är inte politiker.

Intressant tråd! Måste bara flika in att allt här i världen hänger ihop. Alltså: om ekonomer är eniga om att t ex frihandel är det bästa för ekonomin behöver inte det betyda att det är det bästa för världen. De olika fälten (ekonomi, sociologi, naturvetenskap etc) är inte separerbara utan kommer i slutanändan trasslas in i varandra och därför måste man ständigt söka efter vad som kommer bli bäst i slutändan.

Lösningen är extremt enkel och uppenbar - att staten upphör att existera! Att alla politiker och byråkrater bara upphör med det de håller på med. Det kan de göra omgående. Det tar ingen tid och behövs ingen kompetens för att genomföra. Det är bara att sluta.

Det där med att somliga ska bestämma över andra, var en urusel idé. Det visar ju precis all erfarenhet, och det är dessutom logiskt bevisat varför det nödvändigtvis gör mänskligheten fattigare.
Notera gärna skillnaden mellan brott som allmänheten anmäler, och brott som poliser (och väktare och statliga tjänstemän inom t.e. Skatteverket och tullen) anmäler. I den senare kategorin är uppklaringingsprocenten givetvis mångdubbelt högre (se trafikbrott, narkotikabrott ovan, och våld mot tjänsteman). För allmänheten är den långt under genomsnittet. Situationen är mycket sämre än den verkar.

Politisk värnplikt?

Skulle det verkligen bli bättre om alla fick vara läkare, alla som ville flög flygplan över huvudet på dig, barn kunde behandlas hursomhelst av föräldrarna, alla kunde hälla kvicksilver i naturen och ingen visste på vilken sida av vägen man skulle köra på en viss väg?

Civilisation är svårt. Alternativet har vi haft en gång men lämnat - av någon anledning.

I Sverige kallas den för skola.

Väldigt välskriven och intressant text ts!

Skoj! Jag tror dock inte att förenkling är något fel, eller att det är det som är det grundläggande felet i politiken. Och jag tror inte heller att det är egentligen politikerna som är problemet. Politikerna väljs av väljarna. Sedan blir väljarna indoktrinerade till en viss position som unga, delvis av politiker som bestämmer vad lagarna är (vilket gör att många bara accepterar lagarna som goda, för att det är de lagar vi har) och delvis av ens vänner, den kultur man ser och massa annat. Politiken är, som ekonomin, ett sammansatt system där en del påverkar allt annat - om än i olika stor grad.

Och, ju mer av samhället som blir förståeligt, desto enklare kommer det att se ut att vara. Huruvida något är enkelt eller svårt att förstå är inte en egenskap av verkligheten, utan en egenskap av ens sinne. Och allting blir enklare av repetition, så att i slutändan blir även de saker som betraktades som svårare, enkla. Det går då inte att säga att något blir tvivelaktigt för att det är enkelt, det är bara en fråga om ens utgångspunkt.

Kolla in: Probability is in the Mind

Tack!
Definitivt; allt i världen är baserat på samma grundläggande fysiska lagar, så allting måste ju då sitta samman med allt annat - om än att en sak inte behöver påverka allt annat speciellt mycket. Dock behöver nog inte de vetenskapliga disciplinerna (kartorna över verkligheten) vara helt ihoppassande för att man skall ha en funktionsduglig och praktisk förståelse av verkligheten. Men jag håller med dig, det kommer nog gå mer och mer åt att, säg ekonomi och sociologi kan deriveras mer från enklare principer från psykologi, som i sin tur kan deriveras från evolutionär psykologi, som kan härledas från evolutionsteori, o.s.v. ned till fysik. Läste för ett tag sedan en bokrecension av Consilience - the Unity of Knowledge som försöker visa på det, verkar intressant:


Men, när det gäller frihandel så menar de flesta ekonomer att det är bäst för alla involverade, inte bara den ekonomin de lever i. Om det var det du menade, eller menade du utifrån något annat perspektiv?

Tack!

Där kanske du missuppfattade mig lite grann.

För att få ett "samhällsavdrag" på sin inkomst måste man med jämna mellanrum under sitt liv ("lumpen" och "rep") göra samhällstjänst i politiska frågor. Och då är det inte tal om hur stort statens budgetunderskott ska vara utan de nära, kanske lite tråkigare ärendena: Busshållplatser, bygglov, sophantering, idrottsplan, kalhuggning, fisketillstånd, kraftledningar, parkeringsregler, skolskjutsar, snöröjning etc. och därmed sammanhängande ekonomi. Den som säger att den aldrig är berörd av dessa typer av frågor har nog inte sin verklighetsuppfattning klar och har troligen ännu större anledning att delta i värnplikten.

Det finns givetvis många frågetecken: Väljer man själv när man ska "tjänstgöra" eller blir man kallad, beslutsordning vid sidan om eller parallellt med representativ demokrati, krav på förkunskaper osv. Men att engagemanget skulle (tvingas?) bli högre hyser jag en förhoppning om och att rationella argument till viss del på detta sätt kan ersätta känslomässiga och populistiska.

Hehe, menade inte att man faktiskt lär sig saker i skolan*, utan snarare att den redan verkar som statens indoktrineringsanstalt. Detta är faktiskt också ursprunget till dagens skolsystem (men då var syftet uttryckt mer blatant). Men då skulle man lära sig att kungen var god, gud, lydnad och nationalism etc.

*med reservation för att man inte gör det

http://en.wikipedia.org/wiki/Prussian_education_system

Byt ut kungen mot regering och riksdag och gud mot demokrati, så börjar vi närma oss dagsläget.


Just ekonomi är det alldeles förkastligt att man inte får lära sig i skolorna (eller nja, inte skolorna kanske). Sen så får man höra hela tiden om hur ungdomar sätter sig i skuldfällor osv. No shit. Hade själv ingen aning om vad pengar var i gymnasiet, vad inflation egentligen innebär eller att ekonomin inte var statisk (fick tom detta sagt till mig, att ekonomin faktiskt är statisk, vilket är en total lögn). Det var först när jag läste på om det själv som jag började förstå vad allt handlade om.

Som du ser i TS så är skolan ett misslyckande, åtminstone ur allmänhetens perspektiv. Jag tror tyvärr inte att det skulle vara annorlunda med det system du föreslår, helt enkelt för att staten fallerar vi själva utlärandet (om än lyckas att pumpa ut goda, likriktade medborgare i parti, och åsidosatt alla som på något vis sticker ut). Varför skulle ett sådant system som du föreslår vara annorlunda och/eller bättre än dagens skola?

Nu inte sagt att detta skulle vara någon slags konspiration (min SO-lärare sa däremot att hon endast fick lära ut att demokrati var det enda som fungerade), utan snarare en stat som själv har växt upp i systemet och sedan försvarar sina egenintressen. Eller nåt sånt.