2013-04-24, 00:32
#1
Drog: TMA-2
Dos: 40 mg
Tidigare erfarenheter: Svamp, LSD, 2C-B, Salvia, Changa, Cannabis, TMA-2
Setting: Sängpalats med musik- och konstutrustning. Hendrix och Hinkstep spelades i högtalarna på generös volym.
Set: Städade några timmar på förmiddagen, tog sedan ett ordentligt träningspass. Hade kört LSD tre dagar tidigare så lite tolerans hade man nog.
Droppade TMA2:t direkt efter träningspasset och lade mig i badkaret. Började känna ett pirr i tänderna och svagt illamående efter ungefär en halvtimme. Kände igen det väldigt tydligt från förra TMA-trippen. Tog mig ur badet och slängde på myskläder och begav mig till mitt sängpalats.
Började med att leka med min gitarr och fann att mina fingrar nästan rörde sig automatiskt, det krävdes ingen ansträngning från min sida att navigera i tonarten eller harmonierna, musiken “fanns redan där” jag bara hängde med. Ännu hade illamåendet inte lagt sig och det kändes som att dagens intag var ett stort misstag.
Lade undan gitarren och slog på musiken. Satt i palatset och begrundade mitt mående, det kändes som om mina tänder var svaga och typ som om jag hade svalt en vibrator. Tiden gick extremt långsamt under accelerationsfasen, tio minuter kändes som en halvtimme, och jag kunde uppfatta hur jag rörde mig i slow-motion och dessutom tänkte i slow-motion om jag inte lade ned lite extra energi.
Testade att ta upp en kort stav och köra några utfall och det gick väldigt flytande och kändes hur bra som helst. Jag hade toppkoll, kunde kontrollera hastighet, vinkel, studs, ja, kändes som en riktig barnlek. BAM! Sådär, ett stort fett märke i taket. Övermod ftw.
Efter ungefär två timmar så kändes det som om effekterna hade blommat ut till fullo. Minimalt perspektivsförändring, däremot uppskattningen av det man observerade eller lyssnade på var väldigt boostad. De visuella effekter jag märkte var afterimages, ökade färgkontrast och högre detaljmedvetenhet. I musiken lade jag märke till många små detaljer som jag inte märkt tidigare. CEVs var väldigt svåra att mana fram, blev mest en tunnel med dansande prickar i. Det var mycket mer intressant att studera träådringarna i golvet.
Något jag kände igen från LSD var hur vissa mönster framträdde ur strukturer, mönster man inte skulle lägga märke till vanligtvis, men som inte lade till eller tog bort från verkligheten. Något som däremot var totalt annorlunda från LSD var hur “normalt” psyket kändes. Tankarna rörde sig i lite annorlunda banor, men det var humor, munterhet och optimism som var ledorden.
Satte mig och målade, det kreativa drivet var härligt, arbeta snabbt och lätt, utan att känna krav på kvalite eller motiv. Kände mig väldigt sugen på att ha någon att prata med, men fanns ingen möjlighet för det. Humorn på denna drogen förtjänar att utforskas!
Fick mega-munchies och trollade fram en fet burk med russin (ångrade att jag inte hade införskaffat färsk frukt tidigare) och gjorde en kopp te. Frossade okontrollerat på russinen och hällde i mig téet och hamnade i mums-extas. Fortsatte med målandet, men nu medan jag dansade och kläckte ur mig kommentarer till musiken (Hinkstep! investera några minuter på att lyssna, du kommer inte ångra det).
Till slut slängde jag undan penseln och gick bananas på min trumma i en halvtimme (eller var det en halv minut?) sedan begav jag mig in i en wrestling-match med katten, för att sedan försöka tvångsmata honom med russin (gjorde inte illa honom). Katten hade galet tålamod med mig, men det brukar han ha när jag trippar.
Undersökte mina ögon i spegeln, rätt stora pupiller, men de verkade reagera normalt när jag lös på dem med ficklampan. Skulle nog inte vara några problem att vistas bland folk under ruset. Kanske skulle man klara ett samtal med polisen också, betedde mig lite lustigt, men jag tänkte klart och kunde förklara komplicerade koncept mer artikulerat än jag vanligen kan.
Tog en varm måltid med lax, mozzarella, broccoli och quinoa, smakade härligt, med fick märkbar bodyload efter. Ska nog undvika fet mat under ruset.
Nu har det gått ungefär åtta timmar sedan intag och är fortfarande på fint humör. Ursäkta om rapport är lite halvseriös, men det speglar på många sätt ruset som var mycket glimt-i-ögat, väldigt lite fet-självinsikt. Den viktigaste insikten var nog att underhållning suger, produktiv handling äger. That’s it.
Eftersnack
Klagade mycket på ledvärk i förra rapporten, men denna gång uteblev värken, troligtvis tack vare träningspasset innan trippen. Alla mina bästa trippar har jag haft efter att ha tränat samma dag.
Känslan av TMA-2 börjar i tandspetsarna, som ett pirr eller en känsla av svaghet. Illamående kommer därefter tillsammans med pessimism och en oförmåga att uppskatta saker. Detta övergår rätt snabbt till optimism och en oförmåga att inte kunna uppskatta saker. Sådant är mitt intryck.
Jag skulle rekommendera denna drog till:
- Människor som inte gillar visuella hallucinogener.
- Författare med skrivkramp.
- Konstnärer som tycker LSD är för dyrt.
- Pessimister
Jag skulle inte rekommendera denna drog till:
- Någon utan erfarenhet av de vanligare drogerna
- Folk som bara vill trippa järnet
Tror dess terapeutiska potential är begränsad. Mitt smeknamn på den är “mind tea”; om LSD är kaffe, då är TMA-2 té
Och under både de två tripparna jag gjort på substansen så har munchies dykt upp. Samt en vämjelse för allt vad kött heter. Rekommenderar därför att man bunkrar på grönsaker och frukt innan man intar detta!
Uppskattar kritik väldigt mycket!
Tack för mig.txt
Dos: 40 mg
Tidigare erfarenheter: Svamp, LSD, 2C-B, Salvia, Changa, Cannabis, TMA-2
Setting: Sängpalats med musik- och konstutrustning. Hendrix och Hinkstep spelades i högtalarna på generös volym.
Set: Städade några timmar på förmiddagen, tog sedan ett ordentligt träningspass. Hade kört LSD tre dagar tidigare så lite tolerans hade man nog.
Droppade TMA2:t direkt efter träningspasset och lade mig i badkaret. Började känna ett pirr i tänderna och svagt illamående efter ungefär en halvtimme. Kände igen det väldigt tydligt från förra TMA-trippen. Tog mig ur badet och slängde på myskläder och begav mig till mitt sängpalats.
Började med att leka med min gitarr och fann att mina fingrar nästan rörde sig automatiskt, det krävdes ingen ansträngning från min sida att navigera i tonarten eller harmonierna, musiken “fanns redan där” jag bara hängde med. Ännu hade illamåendet inte lagt sig och det kändes som att dagens intag var ett stort misstag.
Lade undan gitarren och slog på musiken. Satt i palatset och begrundade mitt mående, det kändes som om mina tänder var svaga och typ som om jag hade svalt en vibrator. Tiden gick extremt långsamt under accelerationsfasen, tio minuter kändes som en halvtimme, och jag kunde uppfatta hur jag rörde mig i slow-motion och dessutom tänkte i slow-motion om jag inte lade ned lite extra energi.
Testade att ta upp en kort stav och köra några utfall och det gick väldigt flytande och kändes hur bra som helst. Jag hade toppkoll, kunde kontrollera hastighet, vinkel, studs, ja, kändes som en riktig barnlek. BAM! Sådär, ett stort fett märke i taket. Övermod ftw.
Efter ungefär två timmar så kändes det som om effekterna hade blommat ut till fullo. Minimalt perspektivsförändring, däremot uppskattningen av det man observerade eller lyssnade på var väldigt boostad. De visuella effekter jag märkte var afterimages, ökade färgkontrast och högre detaljmedvetenhet. I musiken lade jag märke till många små detaljer som jag inte märkt tidigare. CEVs var väldigt svåra att mana fram, blev mest en tunnel med dansande prickar i. Det var mycket mer intressant att studera träådringarna i golvet.
Något jag kände igen från LSD var hur vissa mönster framträdde ur strukturer, mönster man inte skulle lägga märke till vanligtvis, men som inte lade till eller tog bort från verkligheten. Något som däremot var totalt annorlunda från LSD var hur “normalt” psyket kändes. Tankarna rörde sig i lite annorlunda banor, men det var humor, munterhet och optimism som var ledorden.
Satte mig och målade, det kreativa drivet var härligt, arbeta snabbt och lätt, utan att känna krav på kvalite eller motiv. Kände mig väldigt sugen på att ha någon att prata med, men fanns ingen möjlighet för det. Humorn på denna drogen förtjänar att utforskas!
Fick mega-munchies och trollade fram en fet burk med russin (ångrade att jag inte hade införskaffat färsk frukt tidigare) och gjorde en kopp te. Frossade okontrollerat på russinen och hällde i mig téet och hamnade i mums-extas. Fortsatte med målandet, men nu medan jag dansade och kläckte ur mig kommentarer till musiken (Hinkstep! investera några minuter på att lyssna, du kommer inte ångra det).
Till slut slängde jag undan penseln och gick bananas på min trumma i en halvtimme (eller var det en halv minut?) sedan begav jag mig in i en wrestling-match med katten, för att sedan försöka tvångsmata honom med russin (gjorde inte illa honom). Katten hade galet tålamod med mig, men det brukar han ha när jag trippar.
Undersökte mina ögon i spegeln, rätt stora pupiller, men de verkade reagera normalt när jag lös på dem med ficklampan. Skulle nog inte vara några problem att vistas bland folk under ruset. Kanske skulle man klara ett samtal med polisen också, betedde mig lite lustigt, men jag tänkte klart och kunde förklara komplicerade koncept mer artikulerat än jag vanligen kan.
Tog en varm måltid med lax, mozzarella, broccoli och quinoa, smakade härligt, med fick märkbar bodyload efter. Ska nog undvika fet mat under ruset.
Nu har det gått ungefär åtta timmar sedan intag och är fortfarande på fint humör. Ursäkta om rapport är lite halvseriös, men det speglar på många sätt ruset som var mycket glimt-i-ögat, väldigt lite fet-självinsikt. Den viktigaste insikten var nog att underhållning suger, produktiv handling äger. That’s it.
Eftersnack
Klagade mycket på ledvärk i förra rapporten, men denna gång uteblev värken, troligtvis tack vare träningspasset innan trippen. Alla mina bästa trippar har jag haft efter att ha tränat samma dag.
Känslan av TMA-2 börjar i tandspetsarna, som ett pirr eller en känsla av svaghet. Illamående kommer därefter tillsammans med pessimism och en oförmåga att uppskatta saker. Detta övergår rätt snabbt till optimism och en oförmåga att inte kunna uppskatta saker. Sådant är mitt intryck.
Jag skulle rekommendera denna drog till:
- Människor som inte gillar visuella hallucinogener.
- Författare med skrivkramp.
- Konstnärer som tycker LSD är för dyrt.
- Pessimister
Jag skulle inte rekommendera denna drog till:
- Någon utan erfarenhet av de vanligare drogerna
- Folk som bara vill trippa järnet
Tror dess terapeutiska potential är begränsad. Mitt smeknamn på den är “mind tea”; om LSD är kaffe, då är TMA-2 té
Och under både de två tripparna jag gjort på substansen så har munchies dykt upp. Samt en vämjelse för allt vad kött heter. Rekommenderar därför att man bunkrar på grönsaker och frukt innan man intar detta!
Uppskattar kritik väldigt mycket!
Tack för mig.txt
__________________
Senast redigerad av txt 2013-04-24 kl. 00:46.
Senast redigerad av txt 2013-04-24 kl. 00:46.
