Special - Happiness Only Real When Shared (Lång läsning)

Drog

”Special”

Dos

1 lapp, 150 ug

Tidigare erfarenheter

Alkohol
Cannabis
Opium
Kokain
MDMA
Amfetamin
LSD

Om mig

Kille
20-22år
183 cm
80 kg

Set&Setting / Inledning

Jag förberedde allting på samma vis som jag gjorde veckan innan, då jag tog LSD för första gången: Jag meddelade mina nära å kära att jag skulle ”iväg någonstans och jag kommer hem imorgon” och 2 av mina polare att jag skulle testa Special, och om något går åt helvete så kanske jag behöver hjälp. All systems go från båda parterna.
Jag städade rummet, bäddade sängen, duschade, lade ut neon plasman (http://www.teknikmagasinet.no/prod/s...ld/220226a.jpg) mitt på golvet i min lilla etta och gjorde mig allmänt redo. Planen skulle vara att så fort jag kände något dra på Winamp Visualizations på datorskärmen (som står på ett hörnbord i lägenheten, så man liksom ser skärmen vart man än befinner sig i lägenheten med undantag av badrummet) accompanied by en färdiggjord playlist med diverse psytrance/yoga/meditation och bara ta det därifrån. Ett tomt block var också framme.
LSDn jag hade tagit veckan innan hade varit… intensiv. Den hade gett mig mycket, men samtidigt lämnat ett begär, en törst efter mer. Att greppa och förstå vad det var jag brottades med sist och vad jag höll på att förstå. Den trippen kommer jag inte avlägga någon rapport ifrån, den var helt enkelt för flummig och hade tyvärr en del ”hellishly intense introspective nightmares”. Men den var trots det mycket lärorik och mitt första steg in i den Hallucinogena världen. Det jag vill ha sagt med allt det där är att den gjorde mig förbered på att jag ändå visste vad jag hade att göra med. Den gjorde mig till och med mycket mer kontrollerad och beslutsam att jag denna gång ska ha ut någonting riktigt bra utav trippen. För det är just därför jag trippar. Jag trippar inte för att jag flyr en tillvaro jag avskyr, eller för att jag söker kicks jag inte annars skulle få (well…). Det handlar för mig i grund och botten om kunskap och visdom. Att bredda mina syner på vardagliga saker, och få en djupare förståelse till mig själv, mina vänner och allt runtomkring mig. Att ta vara på tillfället och verkligen ta med mig något ifrån det. Att lära, helt enkelt.

Trippen

Med den uppsats till inledning bakom mig så skall jag nu beskriva vad denna tripp gjorde för mig, och vad den lärde mig.

16.00

Jag satte lappen under tungan och fortsatte surfa runt på internet, med min färdiggjorda playlist spelande på tyst volym i bakgrunden och Winamp Visualizations redo att sättas igång med bara ett knapp-tryck.
Det första som slog mig var vilken sjuhelvetes jävla äcklig smak den hade. Verkligen inte lika ”smaklös” som LSDn jag tagit tidigare hade varit. Det här störde jag mig enormt på ett tag, men jag skulle bestämt ha den i käften i minst 15 minuter. Men inte mer.
Redan när jag svalde den, 15 minuter in, började jag känna det. Det kom mycket snabbare än jag förväntat mig. Former och färger blev successivt vackrare och vackrare och jag kände att det var dags nu. Jag drog kvickt på Visulizations och lade mig på golvet… med musiken dånande runtomkring mig.
Jag låg först på golvet (eller snarare min underbart sköna matta) och bara såg framför mig hur allt förändrades. Allt blev så vackert, former jag aldrig sett förut dök upp och musiken fick mig att försvinna mer och mer.

16.30

Nu blev det något för intensivt. Det var som lager på lager på lager med färger och former som skapats av min omgivning och datorskärmen som fullständigt spottade ut allt från löv till galaxer. Jag visste inte vart jag skulle titta, för det blev bara så mycket på en gång. Ovanpå detta kände jag fortfarande den beska smaken som jag inte brytt mig om att försöka bli av med. Detta gjorde att det var på väg åt fel håll, och det kände jag också. Jag måste göra något snabbt. Jag sprang därför till köket och drack ett glas vatten för att bli av med smaken och lade mig ner igen.
Den beska smaken började lägga sig något, men jag tyckte fortfarande att det var sjukt intensivt att titta på allt. Jag blundade istället och fokuserade på att lyssna på musiken och låta alla CEVs ta över. I samma stund som jag gjorde detta började mindfucksen dyka upp rejält också.

17.00

Nu låg jag på golvet, inlindad i en filt, precis bredvid min neonlampa och svettades men frös otroligt samtidigt. Detta var dock sjukt behagligt. Jag älskade hur filten värmde mig även fast jag kallsvettades något otroligt. Jag skiftade mellan stängda och öppna ögon. Musiken gjorde att mina mindfucks inte bara var mindfucks, det var tankar som styrdes av musiken. Musiken och allt det vackra jag såg när jag stängde ögonen. Jag upptäckte snabbt att det var mer behagligt att försvinna med stängda ögon, än att stanna kvar här med öppna.

17.30ish

Här peakade jag, och jag peakade något rejält. Det här var helt otroligt. Allt blev så otroligt vackert, stängda som öppna ögon (även fast jag fortfarande föredrog stängda). Musiken var fantastisk och mina tankar svävade till behagliga platser av kärlek och vänskap.
http://www.youtube.com/watch?v=Y92Gsh2sV_s
När den här låten (som jag älskat sedan lång tid tillbaka) kom så fullständigt exploderade jag i känslor. Jag har tidigare lyssnat på den när jag var på min resa i Australien och förknippar den allmänt som en låt av välbehag och sinnesro. Men det här. Det här var något helt annat.
Jag grät av lycka. Jag bölade över hur lycklig jag var, hur allt i mitt liv har gått så bra på sistone, vilka fantastiska människor jag har i min omgivning, vad mycket jag hade att se fram emot och bara allt. Här påmindes jag också om ett citat jag sett på ”Into The Wild”: ” Happiness only real when shared” (mer om detta senare).
Den här fullständiga euforin höll på tills låten tog slut, då jag för ett tag blev fullständigt förkrossad. Det hade nämligen varit en sjukt passande Visu på skärmen och samtidigt sjukt bra closed eyes sammankopplat till denna låt. Jag blev helt förstörd ett tag och trodde aldrig jag skulle kunna bli glad igen. Men det kopplades snabbt bort när jag påminde mig själv om att jag trippar. Då blev jag euforisk igen (tyvärr inte ens i närheten av tidigare) då det slog mig vad jag hade fått med mig av den där lilla episoden.

18.00–19.00

Nöjd med vad jag hade ”åstadkommit” så beslutade jag mig för att bara vara ett tag. Inte fundera för mycket över djupa saker, inte rikta min koncentration åt något speciellt håll, utan att helt enkelt bara vara. Nog för att mindfucksen var där. Det var de verkligen. Jag kände mig otroligt dum och skrattade åt mig själv flera gånger av olika skäl. En av grejerna var att jag höll en vindruva i handen i flera minuter och försökte komma på vad det var för något och vad jag skulle göra med den. När jag sen kom på vad det var så påmindes jag att jag trippade och då skrattade jag. Det visuella var fortfarande påtagligt, inte i närheten av innan då det var överrumplande och på gränsen till obehagligt, men jag kunde zooma in och ut, ändra storlek på saker osv. Färgerna var fortfarande sjukt vackra. Temperaturen var bekväm och då jag hade slutat frysa/kallsvettas så behövde jag ingen filt längre.

19.30–20.30.

Nu hade jag dragit på Fear and Loathing in Las Vegas, utan att komma ihåg när eller att jag hade gjort det. Den var bara på helt plötsligt och musiken var tystad. Nu hade det börjat lägga sig lite, det var inte lika vackra och intensiva färger längre. Min, låt oss kalla det ”uppmärksamhet”, riktades mot Fear and Loathing, och my god vilken underbar film. Det var så sjukt att se den i den här världen, att verkligen fatta vad de ser när de trippar. Haha jag höll på att kvävas av skratt flera gånger. Allt var så otroligt roligt - att se filmen från den här synvinkeln. Vilken idiot jag varit innan. Det var ju det här filmen handlade om. Jag var fortfarande rätt mindfuckad och tappade bort mig flera gånger i filmen. Detta resulterade att jag spolade tillbaka den flera gånger då jag ville se allt. Jag skrattade fortfarande så mycket att jag kippade efter andan. Förutom filmens allmänna briljans så skrattade jag även åt alla ansikten. De fick roliga förvrängningar som gjorde dem väldigt lustiga att se på.

21.00.

Nu hade det mesta lagt sig. Jag var fortfarande virrig, tappade koncentrationen flera gånger och några små visuella var väl kvar. Jag kände dock att detta var nergången, så jag ringde min polare och bad han komma över med cigg, varpå vi senare diskuterade vad jag nyss varit med om. Att prata med honom var dock ganska jobbigt. Det var jobbigt att behöva koncentrera sig på något. Det var skönare med bara Fear, Loathing and Laughter.

Happiness only real when shared.

Det här var den mest euforiska delen av min tripp. Då jag grät av lycka. Men jag grät av ett annat skäl också – att jag satt och gjorde detta helt själv. Jag hade valt att stänga in mig i en lägenhet, med bara ett fåtal av mina vänner som ens hade vetskap om vad jag höll på med. Det slog mig hur mycket mina vänner verkligen betyder för mig och hur deras avsaknad var en underbar realisation av att jag verkligen älskar dem. Jag har inte berättat för många av dem att jag börjat med Hallucinogena, men det slog mig att ingen av dem skulle på något sätt ”lacka” över det… som jag tidigare hade trott. Alla skulle acceptera och kanske till och med hänga med på framtida äventyr.
”Allt är perfekt om jag hade någon att dela det med!”
”Mina vänner betyder allt för mig, och jag måste börja visa det mer.”
”Innerst inne strävar jag efter sällskap. Sällskap av de jag älskar och de som älskar mig.”
” Shared, Happiness, Love.”
”Happiness only real when shared.”

Sådär, fast tja… att säga ”sådär” kan man ju knappast göra. Ni vet alla vad jag snackar om. Men ”sådär” kan ju nästan förklara hur mina tankar löd. Det var röster i mitt huvud som ekade och som till sist ledde mig till det där sista citatet jag sett för ett par år sedan. Detta var som sagt i ett tillfälle av extrem eufori och hela min kropp exploderade. Jag önskar verkligen jag kunde sätta ord på det. Det känns inte rättvist mot den fullständiga kraft jag kände att endast sätta ett par futtiga ord på det. Några av er kommer förstå mer än andra kanske, men det jag vill påpeka är att det var mycket, myyycket mäktigare än jag kan förklara i ord.
Det här var helt klart det mest givande i trippen och precis vad jag sökte. Att få ut något positivt och förbättrande för mig själv tack vare ett rus. Det första jag ska göra imorgon är att berätta för mina närmaste polare hur mycket de verkligen betyder för mig.

Avslut

Special får 5/5 av mig, lätt.

Min egen tripp får 8/10. 9/10 om jag inte haft den beska smaken som jag tror drog ner mig lite i det negativa, 10/10 om mina älskade vänner varit med mig.

Jag ursäktar för lång läsning. Jag kände dock att förutom er eventuella uppskattning så vill jag alltid ha det här sparat. Så it’s more for me than you (typ…), men jag är ändå sjukt glad att jag kan dela med mig och kanske hjälpa andra som jag blivit hjälpt.
Ursäkta den konstanta svengelskan, jag är nyhemkommen från Australien och engelskan sitter fortfarande som en vana på sinnet.

Tack TT, LightCloud, Sjogras, HappyHour med flera som gjorde mig redo för denna resa på olika vis.
Tack till alla er som tog er tid att läsa denna bok och som förhoppningsvis lämnat lite konstruktiv kritik.

Det är mycket möjligt att jag har gjort en del ”fel” och det förnekar jag inte. Men innan ni lynchar mig så kom ihåg att det är min absolut första tripp-rapport. Ge mig gärna konstruktiv kritik så förbättrar jag mig gärna!

Mycket skön rapport måste jag medge! Jag blev glad när jag såg att jag omnämndes också i slutet. Det är sådant som gör att åtminstone jag anser att det är värt att skriva rapporter, att andra uppskattar dem och tar till sig det jag skriver.

För att vara din första rapport är jag väldigt imponerad över hur bra du faktiskt lyckas beskriva det du upplevt! Det jag hade velat se mer av är där du beskriver dina tankeloopar och de visuella effekterna ännu mer, men du har ändå fått med en del av det. Det går alltid att utveckla mer och försöka förklara ännu mera ingående, även om det kan vara väldigt svårt.

Vidare måste jag verkligen tacka dig för låten du länkade (Sand Dream). Den åker rätt in i spellistan!

Du får fem stjärnor av mig med tanke på att det är din först rapport! Du kommer att bli väldigt duktig på det om du fortsätter i samma spår som du skriver i nu.

Lev väl, min vän!

Härligt att du, med dina magiska rapporter, tycker om den! Tusen tack!
Jag ska ta till mig det du sa och jobba på det tills nästa rapport, stay tuned.

Sand Dream är fantastisk, förhoppningsvis kanske den också kan ge dig en djupare uppskattning som den gjorde för mig.

Gör det så kommer dina rapporter att bli riktigt bra (nåväl, ännu bättre, för denna är redan riktigt bra) även dem!

Jag ska lätt använda Sand Dream till min nästa tripp, vare sig det blir på en dissociativ drog eller en psykedelisk.

Väldigt fin rapport och gillar verkligen hur du delade upp den och får mig drömma mig tillbaka när ja trippade för fulla muggar. Jag tog ett avbrott för det blev för mycke av det goda och slutade inte trippa i ett par månader, men kanske börjar bli dags att hoppa ner i kanin hålet igen.
Vilken vacker låt för övrigt kan förstå att du gillar den. Vänta ett tag till nästa tripp dem har en förmåga att förlora magin och man trippar för ofta.

Kul att du tyckte om den! Jag ska ta en paus nu på åtminstone 2 månader innan jag kör igen. Nästa tillfälle vill jag att det ska vara varmt så att jag kan vara utomhus. Det kräver dock mycket planering, men på 2 månader ska jag nog kunna lösa det.

Grym rapport!

Hur mår man när det börjar dala ut? Är det tjack deppigt eller är det bara soft?
Förklara gärna

5/5!

För mig var det bara soft. Jag slappnade av och försökte ta in lite av det som hade hänt mig. Men framförallt var jag så jääävla glad över vad jag "hade fått ut" liksom. Men jag drog på Fear and Loathing, käkade lite och bara chillade. Riktigt behagligt, inge depp överhuvudtaget. Sov toppen sen också.

Tusen tack! Kul att du tyckte om den!