Ni som blivit bedragna, hur ser era nya förhållanden ut idag?

Ser enormt mycket trådar om otrohet här på flashback så man fan blir mörkrädd

Jag vänder mig till er som blivit bedragna tidigare:

1.Vad tror ni gjorde att ni blev bedragna? uppenbarligen lär det ha fattats nåt..
2.Berodde det på dig eller den andre?
3.Kunde du ha bidragit med nåt själv så det inte skulle ha hänt?
4.Om ni idag fått ett funktionellt förhållande, har det satt sina spår, går ni med rädsla idag osv?

Intressant att höra era erfarenheter och förhoppningsvis lärdomar..

1. Förvandlades till en mes. Från grottman till sköldpadda som undvek konflikt.
2. Mestadels på mig, men det fanns psykologiska faktorer som påverkade min partner i den mån att otroheten var ett faktum.
3. Nej, gjorde mitt yttersta i stunden. Snarare så att man önskar att man inte lämnade tidigare.
4. Istället för att bli mer paranoid eller liknande, så har jag arbetat med svartsjukan och använder mig istället av positiv energi.

1. Jag gjorde ingenting fel, genuint. Jag var möjligtvis för snäll och accepterande, vilket jag inte tycker bör vara något negativt. Hon var omogen, promiskuös, osäker i sig själv och väldigt vilsen.
2. Det berodde på henne.
3. Jag kunde givetvis varit mer "manlig" och svinig, men det är lätt att vara efterklok och försöka vara någon man egentligen inte är. Trots min självsäkerhet blev jag bedragen, jag kunde troligtvis lämnat tidigare då jag kände till hennes förflutna men ville tro att hon kunde förändras.
4. Jag har lite rädsla idag, men intalar mig själv att man inte kan utgå från sitt ex. Det är mycket bättre idag, i vilket fall.

Ni verkar båda tycka att ni blev för accepterande, vad skulle ni inte accepterat?

1. Han tröttnade på mig och på att ha ett seriöst förhållande med endast tjej. Han ville (vill) ha många tjejer runt omkring sig. Väldigt mycket att han söker uppmärksamhet, helst hos mindreåriga också...
2. Honom! Men skulle man fråga honom skulle han skylla allt på mig & vägra stå för vad han gjort. Han ser det inte som att han var "otrogen".
3. Nej. Eller möjligtvis varit smart och tänkt med huvudet och lämnat honom långt innan. Tyvärr tänkte jag med hjärtat och var hopplöst förälskad i honom på den tiden. Såg honom som min framtid. Han tänkte inte ens på morgondagen.
4. Inte rädsla men man har blivit mer försiktig och försöker vara smartare denna gång. Ha alla kort på bordet från första början om vad man är ute efter & vad man absolut inte vill/accepterar. Har svårare att lita på folk. Tar inte ord så seriöst längre, fast dem kanske är positiva är det svårt att ta åt sig. Man blir lite mer att man tror på det man ser, inte vad man hör. Jag iallafall. Men har inte tappat hoppet & låtit detta "förstöra" mitt liv. Tog ett tag, att inse att livet måste gå vidare och de finns andra, bättre som man faktiskt förtjänar!

1: Killen hade ett vansinnigt bekräftelsebehov vilket jag i slutet inte orkade med att mata.

2: Beror väl på vem av oss man frågar. Hade jag matat hans behov (nej, inte rent sexuellt så utan det ständiga "se mig, ta på mig, krama mig, älska mig, beröm mig, uppskatta mig, ta hand om mig!") så hade det kanske inte hänt, men han kunde å andra sidan ha taggat ner det behovet en aning och på så vis inte behövt vara otrogen för att få bekräftelsen han ständigt suktade efter.

3: Absolut (se ovan), men jag hade inte gjort annorlunda än vad jag gjorde om jag idag fått chansen att göra på annat sätt.

4: Nej, inga spår alls. Killen var (är) en åsna som alltid lyckas göra sig osams med sin omgivning genom sitt beteende och sitt behov av att alltid vara störst, bäst och vackrast.
Hade det varit mitt ex före honom som varit otrogen så hade jag nog påverkats mer eftersom jag ser honom som en vettig människa rent generellt, medan denna killen är allt utom vettig
Lever idag i en trygg och bra relation med (snart) två kids, hus och allt annat som ska ingå så slutet gott

Edit: Kan tillägga att jag inte fick reda på hans otrohet förrän efter att vi gjort slut (och då av hans bästa kompis), så det var inte det som gjorde att det sprack men det satte absolut spiken i kistan om att det var fullständigt slut och inte bara en paus.

1. Man skulle nog kunna säga att jag var tillsammans med en psykopat. Jag har än idag, 2 år senare väldigt svårt för att förstå mig på hur den människan fungerar, vilket självklart stör mig. Så orsaken kan jag inte riktigt sätta fingret på, annat än att hans känslor och tankar svängde alldeles för snabbt. Helt ärligt så tror jag inte han hade/har någon som helst verklighetsuppfattning...
2. Det berodde helt klart på den andre.
3. Det var väldigt skakigt när otroheten inträffade (även skaket berodde starkt på honom), vilket ledde till att jag behövde tid att tänka lite för mig själv. Om jag istället hade valt att träffa honom den kvällen hade det säkert inte skett. Alltså fanns det ingenting mer långvarigt jag kunde göra för att hindra det. Dock tvekar jag inte på att det ändå skulle hända längre fram.
4. Idag går jag fortfarande omkring med tanken att "vem som helst kan göra vad som helst", men det är ingenting som skapat större oro eller problem i mitt nuvarande förhållande. Utan det är nog mer som en påminnelse att inte gräva ned mig som tidigare om det nu skulle hända igen, att jag på något sätt är mer förberedd. Så jag ser det inte som någonting annat än positiva följder

Många tragiska händelser och ganska ironiska, det ena ledde till det andra.

1.Vad tror ni gjorde att ni blev bedragna? uppenbarligen lär det ha fattats nåt..
Sexlivet bl.a. jag var svårt sjuk och oskuld (vilket vi båda var tror jag vid tillfället) och hade ingen aning om hur man skulle tillväga medsexet just då. Dessutom då min farsa var alldeles för hård mot min mamma, så jag blev jag tvärtom och hade alldeles för lösa tyglar för att jag trodde att jag skulle inte göra samma misstag vilket jag tyvärr gjorde. Hade ingen balans helt enkelt.

Problem med sexet men också på relationen i sig och hennes osäkerheter som jag inte hade någon aning att dem fanns eller att jag skulle göra något åt illa kvickt, gjorde att det gick åt skogen. Nu är det ju lätt att vara efterklok och inte göra samma misstag om man hamnar i en ny situation.Det var väldigt många varningssignaler när man tänker efter, hon var väldigt osäker också genom min osäkerhet så var det som att hälla bensin i elden. För oss båda var det något nytt och vår relation tärde sig väldigt mycket i slutet.

2.Berodde det på dig eller den andre?
Jag hade ingen aning vad jag skulle göra så jag gjorde misstag efter misstag med osäkerheten bl.a. Men det visade sig senare att hon var ute efter någonting annat (pengar) än just en relation så man kan ju spekulera i all evighet vilket jag inte bryr mig om för tillfället.

3.Kunde du ha bidragit med nåt själv så det inte skulle ha hänt?
Kanske, det vet man ju aldrig. Jag var ju då svårt sjukt som sagt och ganska ung. Hade ingen aning om dem olika varningsignalerna ,alla telefonsamtalen osv.

4.Om ni idag fått ett funktionellt förhållande, har det satt sina spår, går ni med rädsla idag osv?
Har inte fått än men självklart har det satt sina sår. Man jobbar enormt hårt med sig själv för att inte göra samma misstag och för att få rediga tjejer vilket jag fan förtjänar! Vet dock inte så djupt spåren har satt sig, vad jag är medveten om iaf.

Samma rädsla...nja.
Jag vet ju hur jag ska göra nästa gång, så jag är inte rädd. Snarare så ser jag mer fram emot min nästa relation.

1. Det enda som fattades var i hennes hjärna.
2. Otrohet är ingen annans fel än den som utförde det.
3. Nej, som 2.
4. Ska inte ha några fler förhållanden.

För att han inte insåg vad han hade innan. Nej, jag hade inte kunnat gjort något annorlunda. Ja, det berodde på honom. Ja, i början var det svårt att lita på någon igen. Det har hänt mig två gånger. Har stabilt förhållande nu, inga problem.

Har aldrig blivit bedragen men var ihop med en tjej i ett par månader som hade blivit bedragen av sitt ex. Hon var totalt skadad. Anklagade mig jämt för att vara otrogen. Fick inte gå ut på krogen, frågade mig om jag umgåtts med några tjejer, misstänkte att jag låg med tjejer jag knappt kände som jag addat på Facebook osv. Totalt störd.

1. Nej vi hade ett bra förhållande utan bråk. Vi skrattade jämnt och pussades ofta. Vem som helst kunde se vi var förälskad i varandra.

2. Berodde enbart på den andre. Var ett ons hon gjorde i sin gamla högskola stad som låg 30 mil ifrån mig. Antar att hon glömde bort mig men hon sa hon fick bilder på mig innan samlaget men det stoppade inte henne.

3. Jag skulle säkert kunna stoppa det men vilken bra pojkvän skulle man vara
om man förbjöd henne att festa och ringa henne när hon är ute och har kul.

4. Ja jag går alltid med rädsla numera. Blivit bedragen 3 ggn. Den sista som gjorde det valde jag att förlåta men sättet hon gjorde det på och att hon inte sa det till mig får mig att tvivla än idag. Känslorna försvann rätt mycket då det hände. Skulle nästan vara skönt om hon var det igen då har jag fått bevisad att man inte kan lita på folk.

Mina lärdomar nu mera är att aldrig låta sin brud gå ut och supa med sina vänner på en krog. Vill hon det är det inget för mig. Alkohol tar fram det sämsta i människor.

Jag ska hellre aldrig lägga min sjölv i ett förhållande för det tar död på en när man blir sviken. Hönder det nu så har jag mig själv och mina hobbys. Stryketränar för att vara fräsch och redo för marknaden.